Timrå IK

ishockeyklubb i Timrå, Sverige

Timrå IK (utläses Timrå Idrottsklubb, förkortas TIK) är en ishockeyklubb från Timrå i Medelpad. 1921 bildades Wifstavarfs GIF som 1929 införlivades med Wifstavarvs IK grundat 11 maj 1928. Den 11 oktober 1937 bildade föreningen en ishockeysektion[4] och 1956 skedde debuten i den högsta serien. Timrå IK spelade sedan på högsta nivå fram till våren 1976 då laget degraderades till andradivisionen. Nästa längre sejour i högsta serien var säsongerna 20002013 där klubben slutade på tredje plats i grundserien två säsonger (2002/2003 och Lockoutsäsongen 2004/2005) samt nådde SM-semifinal fyra gånger (2003, 2004, 2008 och 2009).

Timrå IK
Hockey current event.svg SHL 2022/2023
Timrå IK Fotomontage.jpg
HemortTimrå, Västernorrlands län
Grundad11 maj 1928
Ishockey sedan 1937
LagfärgerRöd, vit
         
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Kit IH socks red h 2stripes.png
Matchställ
Hemmadräkt
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Matchställ
Kit IH socks red h 2stripes.png
Matchställ
Bortadräkt
HemmaplanNHC Arena (6 000)[1]
KlubbdirektörSverige Jonas Torines[2]
SportchefFinland Kimmo Kapanen[3]
TränareSverige Ante Karlsson[2]
Meriter
Svenska mästare-
Svenska mästerskapsfinaler1 (1974)
Säsonger i Sveriges högsta division36
Säsonger i Svenska Hockeyligan18
Svenska Hockeyligans maratontabell14
SupportrarTimrå IK Supporterklubb, TIK08, TIK031, Rätta Virket, Västra Stå
Webbplatstimraik.se
Interiörbild av NHC Arena, 2019.
Interiörbild från Timrå IK:s hemmaarena, NHC Arena, vid Robert Carlssons 500:e match med klubben.

Timrå degraderades till Hockeyallsvenskan inför säsongen som den högsta serien bytte namn från Elitserien till SHL. Säsongen 2018/2019 hade Timrå en ettårig sejour i SHL och de avancerade återigen till högsta divisionen inför säsongen 2021/2022 efter att ha besegrat Björklöven i den Hockeyallsvenska finalen 2021. Klubbens hittills största merit är ett SM-silver från 1974.

HistorikRedigera

Start–millennieskiftetRedigera

Idrottsklubben härstammar från 1921 då Wifstavarfs GIF bildades, som 1929 införlivades med Wifstavarvs IK grundat den 11 maj 1928. 1937 började klubben med ishockey. År 1942 skedde en sammanslagning med lokalkonkurrenten Östrands IF och namnet blev Wifsta/Östrands IF. 1956, när lag från Norrland tilläts delta i de högre nationella serierna, avancerade W/Ö för första gången till högsta serien efter storseger i en avgörande kvalmatch mot Tranås. 1964 blev det dags för nästa Timråklubb, Fagerviks GF, att fusionera in sig och namnet blev därmed det långa och otympliga Wifsta/Östrand-Fagerviks IF, eller WÖF. Fagervik hade främst fotboll på programmet och sammanslagningen märktes främst för fotbollssektionen som 1978 knoppades av som IFK Timrå. 1966 namnändrades WÖF till kommunens namn, och blev således Timrå IK, förkortning för Timrå Idrottsklubb.

I den dåvarande Allsvenskan blev klubben kvar till den moderna Elitseriens start säsongen 1975/1976, med flera framskjutna placeringar i seriespelet i början av 1970-talet. Det mest framgångsrika året var 1973/74, när Timrå blev silvermedaljörer.

När Elitserien startade var Timrå IK med som ett av tio lag i premiärsäsongen 1975/1976, men degraderades första säsongen. En lång period i andradivisionen, Division I, kom att bli mer regel än undantag. Timrå gjorde ettåriga sejourer i Elitserien säsongerna 1977/1978 och 1981/1982, men 1980- och 1990-talet blev en lång kräftgång där klubben även under några säsonger kämpade sida vid sida med grannföreningen IF Sundsvall Hockey.

Den 22 maj 1990 hade det gått så långt att de båda grannföreningarna försökte sig på att satsa gemensamt mot Elitserien; de slog sig ihop under namnet IF Sundsvall/Timrå Hockey, med Timrå Isstadion som hemmaarena, och behöll också Sundsvalls plats i samma serie för ett andralag som fick Sundsvalls-klubbens tidigare namn Tunadal (IF Tunadal Hockey i detta skede, det historiska namnet var Tunadals IF, ursprungligen Tunadals SS). Samarbetet varade dock bara två säsonger innan Tunadal bröt sig loss och startade om som IF Sundsvall Hockey i division 2.

Efter fusionens upplösning dröjde det till den 6 april 1995 då Timrå IK återtog sitt klassiska namn. Sakta men säkert påbörjade Timrå IK sin marsch tillbaka mot Elitserien. Efter fyra raka säsonger där Timrå blev utslagna playoff-spel kom klubben slutligen att nå sitt mål lagom till millennieskiftet; den 14 april 2000 stod laget som förstaplatstagare i Kvalserien som innebar avancemang till högsta serien, med bland andra den då egna 19-åriga junioren Henrik Zetterberg i laget.

Elitserien (2000–2013)Redigera

Timrås första säsong efter avancemanget till Elitserien (2000/2001) slutade med en tiondeplats i tabellen, men gjorde floppen att sluta sist 2001/2002 där Peo Larsson fick sluta och ersattes av Lars Molin som tränare. (Kent "Nubben" Norberg blev inför säsongen ny sportchef efter att ha varit lagets tränare närmast dessförinnan). Timrås förstaplats i Kvalserien innebar att klubben säkrade ett nytt Elitseriekontrakt.

Till säsongen 2002/2003 tog Kent Johansson över som huvudtränare. Laget var nederlagstippat med marginaler, bland annat på grund av att Henrik Zetterberg lämnat Timrå för Detroit Red Wings. Timrå kom dock att skrälla genom att konstant befinna sig vid toppen och sluta trea i grundserien, och därefter slå ut Luleå HF i fyra raka matcher (bäst av sju) i kvartsfinalen. Vidare tog det emellertid stopp mot blivande mästaren Västra Frölunda HC i semifinalen.

2003 byggdes isstadion om till dåvarande Sydkraft Arena, då med plats för 5 800 åskådare. Säsongen 2003/2004 slutade Timrå sexa i grundserien och slog ut Linköpings HC i kvartsfinalen, men förlorade mot Färjestads BK i semifinalen.

Säsongen 2004/2005 innebar historiens mest stjärnspäckade Elitserien genom att NHL ställdes in helt. Timrå förstärkte med NHL-spelarna Henrik Zetterberg, Fredrik Modin, Miikka Kiprusoff och Aki-Petteri Berg. Laget slutade trea i grundserien (efter att ha hållit sig därikring hela serien igenom) men förlorade kvartsfinalen mot Djurgårdens IF Hockey. Till säsongen därpå tappade Timrå Niklas Nordgren, Jonathan Hedström, Yared Hagos och Lars Jonsson – utöver förra säsongens NHL-värvningar. Förlusterna ersattes inte fullt ut och laget slutade nia och missade slutspel.

 
Magnus Pääjärvi i vitt bortaställ, 2008.

Till säsongen 2006/2007 återvände Jonathan Hedström efter vantrivsel i Anaheim Ducks och därtill värvades Johan Backlund, Timo Pärssinen och Riku Hahl samt flera yngre spelare födda i mitten av 1980-talet. Timrå inledde denna säsong med sin dittills största succé genom att toppa Elitserien överlägset efter de första 15 omgångarna. Därefter mattades dock laget efter flera svåra skador och slutade på en femteplats. I kvartsfinalen förlorade Timrå mot länsrivalen och blivande guldmedaljören Modo Hockey efter sju jämna matcher. Inför säsongen därpå fick Kenta Johansson lämna efter fem år, och efterträddes av Charles Berglund. Anton Strålman och Fredrik Warg hade lämnat kubben och bland de nya namnen dominerade åter yngre spelare inklusive de uppflyttade juniorerna Magnus Pääjärvi Svensson och Anton Lander, spetsat med etablerade spelare som Petr Tenkrat och Mika Pyörälä. Efter en ny femteplats i grundserien tog laget revansch mot Modo i SM-kvartsfinalen genom seger med 4–1 i matcher, men åkte ut mot blivande mästarna HV71 efter 2–4 i matcher i en jämn semifinalserie.

Inför säsongen 2008/2009 värvades Riku Hahl, och Pär Styf utsågs till ny lagkapten efter 8 säsonger i Timrå IK. Sportchefen Kenta Norberg lämnade klubben, så också Jonathan Hedström efter en skadebenägen säsongsinledning. Mika Pyörälä slog denna säsong målrekord i Timrå med 21 mål i grundserien. Timrå slutade på en åttondeplats och därmed sista lag in i slutspel. I SM-slutspelet slogs Timrå ut av HV71 i kvartsfinalserien, efter ha tappat ett 3–1-överläge till 3–4 i matchserien där för övrigt den sjätte semifinalmatchen (på hemmaplan) avgjordes i förlängning efter att skenan på backen Mikko Lehtonens skridsko ramlat av ute på isen i Timrås försvarszon. Inför 2009/10 lämnade Mika Pyörälä, Johan Backlund, Robin Jonsson, Johan Andersson, Petr Tenkrat, Oscar Sundh och Mikko Lehtonen klubben. Bland ersättarna var Anders Lindbäck, Niklas Anger, Daniel Corso och Petr Caslava de mest etablerade. Under större delen av säsongen var Timrå utanför slutspelsplats, men i den näst sista omgången besegrades åttan Luleå på bortaplan med 1–0 som Timrå således passerade och säkrade en slutspelsplats. HV71 valde Timrå som kvartsfinalmotståndare och Timrå blev utslaget av HV71 för tredje säsongen i rad, den här gången med 4–1 i matcher.

Vidare följde en säsong med en för Timrå IK rekordstor spelarbudget som slutade med en plats i "ingemansland" (det vill säga mellan slut- och kvalspel), vilket innebar att intäkterna för ett budgeterat slutspel uteblev, och efter att ha kvalat sig kvar 2012 skulle klubbens 13-åriga sejour högstaligan ta slut via en tredjeplats i Kvalserien 2013 – och degradering till Hockeyallsvenskan var ett faktum.

Vidare historik (2013 och framåt)Redigera

Säsongen 2013/2014 genomgick föreningen en företagsrekonstruktion, på grund av svag ekonomi, där 75 % av skulderna till oprioriterade fordringsägare skrevs av i ett ackord (därmed kunde klubbens totala skulder halveras från 80 till 40 miljoner).[5] Ett fåtal spelare blev kvar från Elitserien (benämnd SHL från och med denna säsong) däribland lagkaptenen Per Hallin. I övrigt satsade klubben främst på yngre spelare. Laget slutade åtta i serien och missade Playoff-spel, vilket upprepades säsongen därpå men då med en tiondeplats i grundserien; dessförinnan hade Roger Forsberg från Östersund skrivit på ett tvåårigt tränarkontrakt med klubben efter att ha vunnit JSM-guld med HV71:s U20-lag säsongen innan (Forsberg blev därmed Timrås första etablerade huvudtränare på 2010-talet).[6] Efter en tre månader lång förhandlingsprocess köpte Timrå kommun arenan (vilken kom att få det tredje förnyade namnet NHK Arena) för 45 miljoner kronor i april 2015, vilket innebar en fortlevnad för klubben (istället för konkurs). [7] [8]

Säsongen 2015/2016 räckte Timrås åttondeplats till Playoff-spel (härmed under namnet Slutspelsserien, i vilken sex lag spelar fem matcher), eftersom ett nytt seriesystem hade införts till föregående säsong, men väl där kom laget näst sist. Denna säsong spelade även IF Sundsvall Hockey i Hockeyallsvenskan vilket innebar de första derbymötena i ligasammanhang sedan 1990-talet, tre av de fyra mötena vanns av Sundsvall. Under hösten 2016 lyckades ett inför säsongen 2016/2017 topptippat Timrå befästa förstaplatsen i grundserien, men kom i december att tappa en trio nyckelspelare till J20-VM (Elias Pettersson, Jonathan Dahlén och Jens Lööke) [9] och hamnade på sjätte plats – vilken också blev lagets slutplacering – i den jämna tabellen. Timrå IK fortsatte dock att ha vissa likviditetsproblem (i januari 2017 hade klubben ärenden hos Kronofogden för 44:e gången sedan 2013), men utan att vara konkurshotad.[10] I Slutspelsserien slutade Timrå åter näst sist.

2017 värvades den norske landslagsmålvakten Henrik Haukeland från Leksand, [11] medan Jonathan Dahlén var en av Timrås unga profiler som skulle lämna klubben för spel i Nordamerika (och Elias Pettersson kom att skriva på för Växjö Lakers i SHL), och den före detta målvakten Fredrik Andersson (som var med i Timrås trupp vid avancemanget år 2000) debuterade som huvudtränare efter Roger Forsberg.[12] Timrå spåddes därmed att åter hamna i mitten av tabellen, men efter att Jonathan Dahlén drabbats av körtelfeber valde han att i mitten av oktober återvända till Timrå[13] vilket lyfte laget som kom att etablera sig i toppen och vinna grundserien 2017/2018 med åtta poängs marginal före favorittippade Leksand – och Timrå gick även obesegrat mot Leksand i Hockeyallsvenska finalen, 3–0 i bäst av fem matcher. Timrå skulle slutligen i bäst av sju matcher möta SHL-jumbon Karlskrona i kampen om en SHL-plats och mångmiljoner (den 21 november 2017 meddelades det att Timrå IK var en av sex allsvenska klubbar i uppror mot den kraftigt ökade skillnaden i ligabidrag mellan SHL och Hockeyallsvenskan från 2018/2019[14]). Efter underläge med 0–2 och 1–3 i matcher lyckades Timrå vända, den avgörande matchen i Karlskrona den 6 april 2018 vann Timrå med 2–0 och kontraktet därmed Timrås.

Timrå IK:s säsongsinledning i SHL 2018/2019 utmärktes med ett poängrekord för nykomlingar i den högsta divisionen efter millennieskiftet[15], men blev kort därefter befäst på sista plats som tippat. I kvalet mot IK Oskarshamn förlorade Timrå i den sjunde och avgörande matchen, efter tre hemmasegrar vardera.[16]

I Hockeyallsvenskan 2019/2020 var Jonathan Dahlén tillbaka i Timrå för att få ny fart på sin karriär, efter ett år i AHL som inte levde upp till förväntningarna,[17] medan Anton Wedin flyttade till Nordamerika. Timrå slutade trea i tabellen efter Norrlandsrivalerna IF Björklöven och Modo Hockey, som samtliga inkasserade över 100 poäng, men slutspelen fick ett abrupt slut då allt ställdes in i och med att Covid-19-pandemin bröt ut. Beslutet kritiserades som innebar betydligt fler förlorare än vinnare, inte minst Hockeyallsvenskans topplag.[18] Säsongen därpå, med spel inför 0 till 500 (mestadels 50) åskådare på läktarna, stod Timrå som grundseriesegrare på 118 poäng (tre färre än Björklövens HA-rekord från föregående säsong). Ytterligare ett nytt slutspelssystem hade införts; samma upplägg som i SHL, med åttondelsfinaler till final där finalvinnaren avancerar till SHL. Timrå vann i kvartsfinal mot AIK med 3–1 i matcher (bäst av fem), semifinal mot Västerviks IK med 4–2 i matcher (bäst av sju) och final i bäst av sju matcher mot Björklöven. Efter en seger vardera (6–3 till IFB och 7–0 till TIK) behövde spelet skjutas upp när Björklöven fått Covid-19-smitta i laget. När spelet återupptogs tre veckor senare vann Timrå tre raka matcher med den totala målskillnaden 17–5.[19]

Översikt över säsongerRedigera

Vid samgåendet spelade både Wifstavarvs IK och Östrands IF i Medelpadsserien. Även det nya laget spelade i serien de år det fanns fler lag att spela mot i Medelpad. Annars tävlade man i Svenska Mästerskapet. 1948 bildades Division III och Medelpadslagen anslöt nu till den nationella seriepyramiden, redan första säsongen kvalificerade sig Wifsta/Östrand till Division II. Efter sju säsonger i andraligan nådde laget 1956 Division I för första gången. Det blev lyckosamt och laget höll sig kvar under två decennier.[20][21][22][23][24][25][26]

Säsong Division Placering Slutspel/Kval/SM
Wifsta/Östrands IF
1942/1943 Medelpadsserien 1 SM: Utslagna i första omgången av IK Göta
1943/1944 Inget seriespel SM: Utslagna i kvartsfinalen av Nacka
1944/1945 Medelpadsserien 1 SM: Utslagna i kvartsfinalen av Hammarby
1945/1946 Medelpadsserien 1 SM: Utslagna i kvartsfinalen av Södertälje SK
1946/1947 Medelpadsserien 1 SM: Utslagna i andra omgången av Södertälje SK
1947/1948 Inget seriespel SM: Utslagna i första omgången av Clemensnäs
1948/1949 Division III Norra Uppsvenska 1 Kval: Besegrar Sandviken och Malung, uppflyttade
1949/1950 Division II Norra 3 SM: Utslagna i kvalomgången av Piteå
1950/1951 Division II Norra 2 SM: Utslagna i andra omgången av AIK
1951/1952 Division II Norra 4
1952/1953 Division II Norra 3
1953/1954 Division II Norra 5
1954/1955 Division II Norra B 4
1955/1956 Division II Södra Norrländskan 1 Kval: Besegrar Clemensnäs och Tranås, uppflyttade
1956/1957 Division I Norra 4
1957/1958 Division I Norra 4
1958/1959 Division I Norra 5
1959/1960 Division I Norra 4
1960/1961 Division I Norra 3
1961/1962 Division I Norra 2 8:a i mästerskapsserien
1962/1963 Division I Norra 4 8:a i mästerskapsserien
1963/1964 Division I Norra 6 3:a i kvalificeringsserien
Wifsta/Östrand-Fagerviks IF
1964/1965 Division I Norra 5 2:a i kvalificeringsserien
1965/1966 Division I Norra 4 SM: Utslagna av Brynäs
Timrå IK
1966/1967 Division I Norra 5
1967/1968 Division I Norra 6
1968/1969 Division I Norra 5
1969/1970 Division I Norra 5 1:a i kvalificeringsserien
1970/1971 Division I Norra 4 SM: 5:a i mästerskapsserien
1971/1972 Division I Norra 3 SM: 3:a i mästerskapsserien
1972/1973 Division I Norra 4 SM: 8:a i mästerskapsserien
1973/1974 Division I Norra 2 SM: 2:a i mästerskapsserien, SM-silver
1974/1975 Division I Norra 4 SM: Utslagna av Brynäs IF

Till säsongen 1975/76 gjordes en stor serieomläggning i svensk ishockey och Elitserien bildades som ny högsta serie. Antalet lag i högsta serien minskades, men Timrå IK fick vara kvar. Det varade dock inte länge. Redan efter första säsongen tvingades klubben flytta ner i Division I som ny var andraserie. 20 år i högsta serien var över och nu gjordes bara några sporadiska säsonger i högsta serien de kommande åren.

Säsong Division Placering Slutspel/Vårserie Playoff/Kval
1975/1976 Elitserien 10 Nedflyttade
1976/1977 Division I Norra 1 Playoff: Besegrar Strömsbro och Mora
2:a i kvalserien. Uppflyttade
1977/1978 Elitserien 9 4:a i kvalserien. Nedflyttade
1978/1979 Division I Norra 1 Playoff: Besegrar Hammarby, utslagna av Södertälje
1979/1980 Division I Norra 1 Playoff: Utslagna av Hammarby
1980/1981 Division I Norra 1 Playoff: Besegrar Strömsbro och Örebro,
2:a i kvalserien. Uppflyttade
1981/1982 Elitserien 10 Nedflyttade
1982/1983 Division I Norra 1 3:a i Allsvenskan Playoff: Besegrar Piteå och Örebro,
4:a i kvalserien
1983/1984 Division I Norra 2 8:a i Allsvenskan
1984/1985 Division I Norra 3 1:a i fortsättningsserien
1985/1986 Division I Norra 2 8 i Allsvenskan
1986/1987 Division I Norra 1 8:a i Allsvenskan
1987/1988 Division I Norra 3 1:a i fortsättningsserien Playoff: Besegrar Mora, utslagna av Väsby
1988/1989 Division I Norra 3 2:a i fortsättningsserien Playoff: Besegrar Huddinge, utslagna av Vita Hästen
1989/1990 Division I Norra 3 2:a i fortsättningsserien Playoff: Utslagna av Örebro
1990–1995 spelade man inom samarbetet Sundsvall/Timrå Hockey
1995/1996 Division I Norra 3 1:a i fortsättningsserien Playoff: Besegrar Hammarby, utslagna av Rögle
1996/1997 Division I Norra 3 1:a i fortsättningsserien Playoff: Utslagna av Nyköping
1997/1998 Division I Norra 2 5:a i Allsvenskan Playoff: Besegrar Boden och Lidingö
5:a i Kvalserien
1998/1999 Division I Norra 1 4:a i Allsvenskan Playoff: Besegrar Kumla; utslagna av Mora.
Kvalificerade för nya Allsvenskan

Vid millennieskiftet var det dags för nästa stora serieomläggning i svensk ishockey. En ny serie vid namn Allsvenskan skapades och Timrå IK lyckades direkt ta sig till kvalserien och gå upp till Elitserien, vilket ledde till 13 raka säsonger i den högsta serien.

Säsong Division Placering Vårserie/Slutspel/Kval
1999/2000 Allsvenskan Norra 2 1:a i Kvalserien, uppflyttade
2000/2001 Elitserien 9
2001/2002 Elitserien 12 1:a i Kvalserien
2002/2003 Elitserien 3 SM: Besegrar Luleå; utslagna av V Frölunda
2003/2004 Elitserien 6 SM: Besegrar Linköping, utslagna av Färjestad
2004/2005 Elitserien 3 SM: Utslagna av Djurgården
2005/2006 Elitserien 9
2006/2007 Elitserien 5 SM: Utslagna av Modo
2007/2008 Elitserien 5 SM: Besegrar Modo, förlorar mot HV71
2008/2009 Elitserien 8 SM: Utslagna av HV71
2009/2010 Elitserien 8 SM: Utslagna av HV71
2010/2011 Elitserien 10
2011/2012 Elitserien 12 1:a i Kvalserien
2012/2013 Elitserien 11 3:a i Kvalserien. nedflyttade
2013/2014 Hockeyallsvenskan 8
2014/2015 Hockeyallsvenskan 10
2015/2016 Hockeyallsvenskan 8 5:a i Slutspelsserien
2016/2017 Hockeyallsvenskan 6 5:a i Slutspelsserien
2017/2018 Hockeyallsvenskan 1 Hockeyallsvenska finalen: Besegrar Leksand
Direktkval: Besegrar Karlskrona uppflyttade
2018/2019 Svenska Hockeyligan 14 Direktkval: Utslagna av Oskarshamn, nedflyttade
2019/2020 Hockeyallsvenskan 3 Inställt p.g.a. coronapandemin
2020/2021 Hockeyallsvenskan 1 Slutspel: Besegrar AIK, Västervik och
Björklöven, uppflyttade
2021/2022 Svenska Hockeyligan 14 Play-out: Besegrar Djurgården


Kända TimråspelareRedigera

Hissade och pensionerade tröjnummerRedigera

 
Lill Strimmas tröja i dåvarande Eon Arena, 2011.

Hissade tröjnummerRedigera

Reserverade tröjnummerRedigera

ÖvrigaRedigera

TränareRedigera

NHC ArenaRedigera

Huvudartikel: NHC Arena
 
Vy över arenan från östra läktaren.

Timrås hemmaarena heter NHC Arena och invigdes den 4 september 1966, och byggdes senare om 2003 då Timrå avancerade till spel i högsta ligan Elitserien (nuvarande SHL). Sedan 2016 är arenasponsorn NHC och arenan bytte namn från tidigare NHK Arena till NHC Arena sommaren 2020 då arenasponsorn gjorde ett namnbyte av sitt företagsnamn.[28][29] Arenan har en kapacitet på 6 000 personer och ishallen ägs av Timrå kommun.[30]

PubliksnittRedigera

Publiksnitt under grundserien i NHC Arena:[31][32]

Säsong Serie Antal hemmamatcher Totalt antal besökare Publiksnitt
2016/17 HA 26 78 949 3 036  
2017/18 HA 26 79 585 3 061  
2018/19 SHL 26 102 228 3 932  
2019/20 HA 26 86 814 3 339  
2020/21 HA 26 1 158 45  
2021/22 SHL 26 91 502 3 519  

Supportrar och klackRedigera

Timrå IK:s supportrar är en fundamental del av föreningen. Supportrarna påverkar utvecklingen bland annat genom årsmöten och har varit av avgörande betydelse när föreningen haft problem, däribland då klubben riskerade konkurs år 2015.[33] Det starkaste stödet har Timrå IK i Sundsvall/Timrå samt i området norra Hälsingland, Medelpad och södra Ångermanland. Supportrar finns dock i hela landet, däribland TIK 08 (supporterklubb i Mälardalen) men även utomlands.

Den organiserade delen av supporterverksamheten drivs främst av Timrå IK Supporterklubb som grundades redan 1962. [34] Supporterklubben har i perioder hört till de största supporterföreningarna i landet och har organiserat supporterresor både med bussar och hyrda tåg.

Under match finns supportrar över hela arenan. I mitten av 1970-talet började de mest aktiva supportrarna söka sig till samma plats på läktaren och formerade en klack. I den klassiska isladan fanns klacken på den södra ståplatsläktaren, och i den nya arenan finns klacken sedan 2003 på den västra ståplatsläktaren, Västra stå. Samtidigt som supportrarna och klacken kan påverka spelarnas/lagets prestation är de en viktig del av arenaupplevelsen och tillför förutom en ljudkuliss även visuella arrangemang med banderoller, flaggor och större tifon under matcherna.

KlubbemblemetRedigera

 
Sundsvallsdrake i NHC Arena med det äldre klubbemblemet.

Timrå IK:s klubbmärke består av två tallar och texten TIMRÅ IK skriven i ljusblå på en blå botten i nedre delen av emblemet. Tallarna är röda och vilar mot en vit bakgrund. Under sejouren i dåvarande Elitserien använde sig klubben av artistnamnet Timrå Red Eagles. Efter degraderingen till Hockeyallsvenskan 2013 och påtryckningar från supportrar valde klubbledningen att återgå till det klassiska klubbmärket med tallar och klubben motiverade återgången med att de ville bevara kulturen i det gamla klubbmärket. [35] Det nuvarande klubbmärket med tallarna har använts i samtliga officiella sammanhang sedan säsongen 2016/2017 då klubben beslutade att Timrå Red Eagles emblemet skulle fasas ut.[36]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Timrå IK Arena”. Hockeyallsvenskan. Arkiverad från originalet den 17 april 2021. https://web.archive.org/web/20210417081005/https://www.hockeyallsvenskan.se/lag/31d1-31d1NbSlR__timra-ik/venue. Läst 17 april 2021. 
  2. ^ [a b] ”Föreningsfakta Timrå IK”. https://www.timraik.se/om-timra-ik/foreningsfakta. Läst 19 april 2021. 
  3. ^ Åberg, David. ”Kapanen kliver in som sportchef”. https://www.timraik.se/article/dm7zal3l9-43ei1/kapanen-kliver-in-som-sportchef-i-timra-ik. Läst 26 maj 2022. 
  4. ^ ”Bulla upp i taket”. Timrå IK:s supporterklubb. 2 juli 2020. https://tikare.se/2020/07/02/bulla-upp-i-taket/. Läst 2 april 2022. 
  5. ^ "Klart idag: Timrå undviker konkurs", Aftonbladet 2013-07-31.
  6. ^ "HVs guldtränare tar över Timrå", Hockeysverige 2014-04-11.
  7. ^ "Konsekvenser vid en konkurs", Timrå IK 2015-01-16.
  8. ^ "Kommunen räddar Timrå IK från konkurs", Expressen 2015-04-30.
  9. ^ "Tungt för Timrå utan JVM-spelarna", Aftonbladet 2016-12-27.
  10. ^ "Timrå IK hos Kronofogden – igen", SVT 2017-01-17.
  11. ^ "Henrik Haukeland berättar varför han lämnade Leksand", Hockeysverige 2018-02-23.
  12. ^ "Fredrik Andersson tar över Timrå", SVT 2017-04-24.
  13. ^ "Mot comeback efter allvarliga sjukdomen", Hockeysverige 2017-10-12.
  14. ^ "Klassiska klubbarna hotar att lämna ligan", Expressen 2017-11-21.
  15. ^ "Rekordbra start av Timrå IK – bästa nykomlingen under 2000-talet", Allehanda 2018-10-09].
  16. ^ "Skrällaget Oskarshamn till SHL", DN 2019-04-08.
  17. ^ "Jonathan Dahlen har landat i NHL", NHL: Rookiekollen 16 november 2021.
  18. ^ "Coronakrisens sportsliga vinnare och förlorare", SVT 5 april 2020.
  19. ^ https://sverigesradio.se/artikel/timra-tillbaka-i-shl-efter-tva-sasonger-i-hockeyallsvenskan "Timrå tillbaka i SHL efter två säsonger i HA"], SR 13 maj 2021.
  20. ^ ”Timrå IK”. Elite Prospects. https://www.eliteprospects.com/team/11/timra-ik?team-history=complete#team-history. Läst 23 januari 2022. 
  21. ^ Carl Gidén (1997). Janne Stark. red. ”Den svenska hockeyhistorien del VI”. Årets Ishockey 1997 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 118–125. ISSN 0282-860X. 
  22. ^ Carl Gidén (1998). Janne Stark. red. ”Den svenska hockeyhistorien del VII”. Ishockey 1998 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 316–329. ISSN 0282-860X. 
  23. ^ Carl Gidén (1999). Lena Carlin. red. ”Den svenska hockeyhistorien del VIII”. Ishockey 1999 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 368–381. ISSN 0282-860X. 
  24. ^ Carl Gidén (2000). Lena Carlin. red. ”Den svenska hockeyhistorien del IX”. Ishockey 2000 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 277–283. ISSN 0282-860X. 
  25. ^ Carl Gidén (2001). Lena Carlin. red. ”Den svenska hockeyhistorien del X”. Ishockey 2001 (Vällingby: Strömberg/Brunnhages Förlag): sid. 268–274. ISSN 0282-860X. 
  26. ^ ”1942 – 1966 Wifsta/Östrand, Medelpads hockeyhopp”. dubbeltallen.se. 12 augusti 2009. https://www.dubbeltallen.se/historik/1942-1966-wifstaostrand-medelpads-hockeyhopp/. Läst 23 januari 2022. 
  27. ^ Hockeyisten. ”Hissade och pensionerade tröjnummer i svensk ishockey”. http://www.hockeyisten.se/hockeyistentipsar/hissade-och-pensionerade-trojnummer-i-svensk-elitishockey/. Läst 18 maj 2018. 
  28. ^ ”Timrå IK:s hemmaborg byter namn – igen: "Jag förstår att folk är nyfikna"”. Sundsvalls Tidning. https://www.st.nu/artikel/timra-ik-s-hemmaborg-byter-namn-igen-jag-forstar-att-folk-ar-nyfikna. Läst 10 februari 2021. 
  29. ^ Johansson, Adam. ”Klart: NHK Arena blir Timrås nya arenanamn: "Känns fantastiskt bra"”. Sundsvalls tidning. Arkiverad från originalet den 27 april 2016. https://web.archive.org/web/20160427234627/http://www.st.nu/ishockey/hockeyallsvenskan/klart-nhk-arena-blir-timras-nya-arenanamn-kanns-fantastiskt-bra. Läst 26 april 2016. 
  30. ^ ”Timrå IK säger upp miljonavtal med kommunen – vill inte sköta driften av NHK Arena: "Nog med fastighetsaffärer"”. Sundsvalls Tidning. https://www.st.nu/artikel/timra-ik-sager-upp-miljonavtal-med-kommunen-vill-inte-skota-driften-av-nhk-arena-nog-med-fastighetsaffarer. Läst 10 februari 2021. 
  31. ^ Hockeyallsvenskan. ”Hockeyallsvenskan Publiksnitt”. https://www.hockeyallsvenskan.se/statistik/lag/attendance?season=2020&gameType=regular. Läst 15 april 2021. 
  32. ^ ”SHL Publikstatistik”. SHL. https://www.shl.se/statistik/lag/attendance?season=2018&gameType=regular&team=All&vsTeam=All&outcome=all&location=all. Läst 15 april 2021. 
  33. ^ Radio, Sveriges. ”Timrå IK:s supportrar och medlemmar manifesterade mot kommunen - P4 Västernorrland”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6071368. Läst 25 november 2017. 
  34. ^ Supportrar med röd/vita hjärtan”. st.nu. http://www.st.nu/sport/supportrar-med-rod-vita-hjartan. Läst 25 november 2017. 
  35. ^ ”Back to basics för Timrå IK”. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/back-to-basics-for-tik. Läst 18 maj 2018. 
  36. ^ Timrå IK. ”Timrå IK:s klubbmärke”. https://www.timraik.se/artikel/9wgkaj7iq-43ei1/timra-iks-klubbmarke. Läst 18 maj 2018. 

Externa länkarRedigera