Öppna huvudmenyn

Dill (Anethum graveolens L.) är en ettårig ört som vilt växer i Medelhavsländerna och västra Asien. Som kulturväxt är den känd sedan 1500-talet f.Kr och är vida spridd. Den har använts som medicinalväxt, och är idag en populär krydda.

Dill
Starr 081031-0429 Anethum graveolens.jpg
Anethum graveolens L.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAraliaordningen
Apiales
FamiljFlockblommiga växter
Apiaceae
SläkteDillsläktet
Anethum
ArtDill
A. graveolens
Vetenskapligt namn
§ Anethum graveolens
AuktorL.
Från Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera, 1885
Från Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera, 1885
Hitta fler artiklar om växter med

Innehåll

BeskrivningRedigera

Dill blir upp till en meter hög. Den är spröd i växtsättet och blommar med gula kronor i juliaugusti.

Blommorna ger många frön med god grobarhet, varför dill sprider sig lätt.

Fröet är 3 … 5 mm långt, 1,8 … 2,5 mm brett och 0,6 … 0,8 mm tjockt. 1 000 frön väger mellan 1 g och 2 g.

Kromosom-talet är normalt 2n = 22; sällsynt 2n = 44.

UnderarterRedigera

  • Trädgårdsdill, (Anethum graveolens var. hortorum Alef.) vars eteriska olja innehåller huvudsakligen karvon.
  • Åkerdill, (Anethum graveolens var. graveolens)
  • Indisk dill, (Anethum graveolens ssp. sowa (Roxb. ex Flem.) Koren' är mycket lik trädgårdsdill, men doftar mindre. Doften beror huvudsakligen av dillapiol (4,5-dimethoxy-6-prop-2-enyl-1,3-benzodioxole, C12H14O4) och karvon.

Näringsvärde [1]Redigera

100 g färsk dill ger energi = 180 kJ (43 kcal) med sammansättning enligt nedanstående tabell.

Ämne Mängd RDI a)
(%)

Vatten 85,95 g
Kolhydrater 7,02 g 2,5 b) d)
Protein 3,46 g 6 … 7 b)
Kostfiber 2,1 g 6 … 8 b)
Fett (sammanlagt) 1,12 g 1,6 (kvinnor),
1,2 (män) b)
Därav:
   Enkelomättat 802 mg
   Fleromättat 95 mg
   Mättat 60 mg
Kalium 738 mg 18
Kalcium 208 mg 21
Folsyra (B9-vitamin) 150 mg 38
Askorbinsyra (C-vitamin) 85,0 mg 142
Fosfor 66 mg 9
Natrium 61 mg 4
Magnesium 55 mg 15
Retinol (A-vitamin) 7,717 mg 857
Niacin (B3-vitamin) 1,570 mg 11
Mangan 1,3 mg 65
Zink 0,91 mg 9
Järn 0,59 mg 53
Pantotensyra (B5-vitamin) 0,4 mg 8
Riboflavin (B2-vitamin) 0,296 mg 20
B6-vitamin c) 0,185 mg 15
Koppar 0,14 mg 7
Tiamin (B1-vitamin) 58 μg 8
–––––––––––––––
a) Rekommenderat dagligt intag för vuxen person

b) Svenska Livsmedelsverkets rekommendation
c) B6-vitamin är ett samlingsnamn för pyridoxin, pyridoxamin och
   pyridoxal, (3-hydroxy-5-(hydroxymethyl)-2-methylpyridine-4-carbaldehyde, C8H9NO3), varav finns ett flertal isotoper.
d) För person som lever på 8 400 kJ/dag (2 000 kcal/dag)


100 g torkad dill har följande halter av ett urval av totalt 90 funna ämnen:

Ämne Mängd

Kolhydrater 57,0 g
Protein 20 g
Kostfiber 12,0 g
Vatten 5,5 g
Fett 4,0 g
Kalium 3,3 g
Kalcium 1,7 g
Natrium 0,2 g
Eteriska oljor 0,1 … 0,35 g

Bland övriga ämnen, som finns bara i små mängder, kan nämnas:

UtbredningRedigera

Dill förekommer vild i Medelhavsländerna och västra Asien. Numera odlas den i många länder, och kan då sprida sig och fortsätta växa som förvildad.

Dillen och människanRedigera

HistorikRedigera

Människans användning av dill har en lång historia, och örten omnämns redan i de egyptiska Ebers-papyrusrullarna, från cirka 1 500  f.Kr.. Dill odlades också inom romarriket, och omnämns där cirka år 400 f.Kr. i en receptsamling kallad Apicius. Romarna tog med sig växten norrut, och senare spreds den också med hjälp av munkar vidare till Skandinavien.[2]

Det svenska namnet dill är känt redan under 1500-talet.[3]

Användning inom matlagningRedigera

Man använder blommorna (dillkronor), blad och frön som krydda. Kronor och blad används bland annat till färskpotatis och till kräftor. I Indien ingår ofta dillfrön i olika curryblandingar.[2]

Smaken beror på en flyktig olja med starkt aromatisk smak och stickande doft. Den flyktiga oljan innehåller, förutom ett kolväte, även ämnet karvol, som också förekommer i krusmyntans blad och i kumminolja. Genom destillation av dillfrö erhålls dillolja, Oleum anethi.[4]

Dill kan också användas som smaksättare i alkoholhaltiga drycker.

Medicinsk användningRedigera

Inom folkmedicinen används klyvfrukterna av dill vid väderspänning eller matsmältningsrubbningar. Verkande ämnen är eterolja med limonen och karvon. Medicinsk verkan är kramplösande, väderdelande, inflammationshämmande och urindrivande.[5] Dillfrön har använts mot kolik och till ammande mödrar som rogivande medel.[2]

EtymologiRedigera

BilderRedigera

NoterRedigera

  1. ^ USDA Basic Report: 02045
  2. ^ [a b c d] Vetlesen, Kari (2012). Kryddlexikon: världens alla kryddor från A till Ö. Sundbyberg: Optimal. Libris 12479560. ISBN 978-91-7241-242-2 
  3. ^ Arne Anderbetg & Anna-Lena Anderberg: Den virtuella floran — Dill
  4. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
  5. ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983

Externa länkarRedigera