Den här artikeln handlar om en grupp av virus. För sjukdomen som är involverad i coronaviruspandemin 2019–2020, se covid-19. För viruset som orsakar den sjukdomen, se SARS-CoV-2.

Coronavirus är en virusgrupp som bland annat orsakar sjukdomar hos fåglar, däggdjur och människor. Hos människor orsakar de förkylning med halsont och hosta, och ibland lunginflammation. Vanligtvis är symptomen lindriga, men sjukdomarna kan i ovanliga fall vara dödliga. Hos kor och grisar orsakar de diarré, medan hönsfåglar kan drabbas av lungsjukdomar. Det finns inga vaccin eller antivirala mediciner mot de coronavirus som smittar människor, som godkänts för skydd eller bot. Virusen har fått sitt namn eftersom det i infekterad form, i elektronmikroskop ser ut som en krona eller som att viruset har en korona.

Coronavirus
Coronaviruses 004 lores.jpg
Elektronmikroskopbild med virioner av aviärt infektiöst bronkitvirus, där man tydligt ser den kronliknande profilen.
Systematik
OrdningNidovirales
FamiljCoronaviridae
UnderfamiljOrthocoronavirinae
Släkten
Synonymer
Coronavirinae
Coronavirus

SARS-CoV-2
Denna artikel är en del av
serien om coronavirus:
Varianter av coronavirus
IBV · HCoV-229E · SARS-CoV (orsakar sars) · HCoV-NL63 · MERS-CoV (orsakar mers) · SARS-CoV-2 (orsakar covid-19)
Covid-19-pandemin
pandemin 2019–2020 (Europa · Finland · Norge · Sverige) · provtagning · sjukdomen · vid graviditet · viruset
Egenskaper
droppsmitta · fladdermusburna virus · lunginflammation · pandemi · samhällsfarlig sjukdom · zoonos
Motåtgärder
COVID-19-vaccin · flockimmunitet · karantän · nedstängning · smittskydd · social distansering
Sverige
Folkhälsomyndigheten · Krisinformation.se · MSB · statsepidemiolog (Anders Tegnell)
Internationellt
Europeiska läkemedelsmyndigheten · WHO (internationellt hälsonödläge)

De första coronaviruset upptäcktes och beskrevs på 1930-talet, vilket identifierades hos fåglar. De första som infekterat människan upptäcktes på 1960-talet och var två olika virus som återfanns i näshålan på patienter med vanlig förkylning. Andra virus inom gruppen har senare identifierats, som SARS-CoV år 2003, HCoV NL63 år 2004, HKU1 år 2005, MERS-CoV år 2012 och SARS-CoV 2 år 2019. De flesta av dessa virus har orsakat luftvägsinfektioner.

ForskningshistorikRedigera

Det första coronaviruset upptäcktes och beskrevs på 1930-talet, vilket var aviärt infektiöst bronkitvirus (IBV) som återfanns hos kycklingar.[4] De första som infekterade människan upptäcktes i början av 1960-talet och var två olika virus som återfanns i näshålan på patienter med vanlig förkylning. De båda virusen identifierades och beskrevs på ett forskningscentrum i Salisbury i södra England, där man studerade vanlig förkylning under namnet Common Cold Research Unit, och de fick namnen humant coronavirus 229E och humant coronavirus OC43.[5]. Från 1957 hade arbetet där letts av David Tyrell.[6] Till sin hjälp för att kunna odla coronavirusen samarbetade de med den svenska forskaren Bertil Hoorn, som lyckats skapa en organkultur, det vill säga en laboratoriemiljö, där de nya virusen kunde växa.[6] 1967 publicerade Common Cold Research Unit den första bilden av ett coronavirus taget av June Almeida.[6] I och med utbrottet av sars år 2003 växte intresset för coronavirus och forskningen intensifierades.[6] Sedan dess har ytterligare fyra coronavirus som infekterar människan identifierats.

SystematikRedigera

Coronavirus är en grupp virus inom underfamiljen Orthocoronavirinae i familjen Coronaviridae, inom ordningen Nidovirales.[7][8]

 
3D-modell av ett coronavirus.

MorfologiRedigera

Coronavirus har enkelsträngat positivt RNA-genom och består av ett antal proteiner som skapar dess struktur. Dessa är taggarna, de så kallade peplomerna (S), lipidhöljet (E), membranet (M) och ett spiralformat omgivande proteinskal som kallas nukleokapsid (N).[9] Vissa coronavirus, speciellt de som tillhör Betacoronavirus subgrupp A, har även kortare tagglika protein som kallas haemagglutininesteras (HE).[7]

Genomets storlek varierar från ungefär 26–32 kilobaspar (kbp), och är det största av alla RNA-virus. Vironerna är fullständiga viruspartiklar med en diameter av 120–160 nm.

NamnRedigera

Namnet "coronavirus" härstammar från latinets corona och grekiskans κορώνη (korṓnē) som betyder krona eller korona. Detta refererar till vironets karaktäristiska form (den infekterande formen) betraktat i ett elektronmikroskop, då de har en kant av stora svällande utskott på ytan som skapar bilden av en krona eller solens korona. Denna morfologi beror på de virala taggar (S) som förekommer på ytan av viruset och som bestämmer vilken värdorganism som kan infekteras.

SläktenRedigera

EvolutionRedigera

Den senaste gemensamma genetiska anfadern (MRCA) för alla coronavirus, har daterats till cirka 8000 f.Kr.[12][13] MRCA för Alphacoronavirus, Betacoronavirus, Gammacoronavirus och Deltacoronavirus har i sin tur daterats till cirka 2400 f.Kr, 3300 f.Kr, 2800 f.Kr och 3000 f.Kr. Indikationer tyder på att fåglar och fladdermöss är ideala värdar för coronavirus.

Coronavirus som infekterar nötkreatur, kontra de som infekterar hunddjur divergerade först 1951.[14] Medan humant coronavirus OC43 divergerade från nötkreaturscoronavirus på 1890-talet.[15]

Middle East respiratory syndrome-relaterat coronavirus (MERS-CoV) är besläktat med flera fladdermus-coronavirus men verkar ha divergerat från dessa för flera hundra år sedan.[16] Humant coronavirus NL63 och fladdermus-coronavirus delade en MRCA för 563–822 år sedan.[17]

Det mest närbesläktade fladdermus-coronaviruset och SARS coronaviruset divergerade 1986.[18][19][20]

Coronavirus hos människanRedigera

Det finns sju kända coronavirus som smittar människor och som ger varierande symtom. Några av dem är mycket vanliga och orsakar vanlig förkylning med exempelvis hosta och feber, medan exempelvis SARS- och MERS-coronavirus orsakar allvarligare luftvägssjukdom.[21] Coronavirus kan orsaka lunginflammation, antingen direkt viral lunginflammation eller sekundär bakteriell lunginflammation. Den kan även orsaka direkt viral, eller sekundär bakteriell bronkit.[22] Det finns fall där personer avlidit till följd av smitta av coronavirus.[23] Smitta överförs mellan människor, likt en förkylning, genom droppar av sekret, från exempelvis en hostning, och att dessa droppar på ett eller annat sätt når en annan människas slemhinnor.

De sju kända coronavirusen hos människan:

  1. Humant coronavirus 229E (HCoV-229E)
  2. Humant coronavirus OC43 (HCoV-OC43)
  3. Severe acute respiratory syndrome coronavirus (SARS-CoV)
  4. Humant coronavirus NL63 (HCoV-NL63)
  5. Humant coronavirus HKU1
  6. Middle East respiratory syndrome coronavirus (MERS-CoV), tidigare kallat Novel coronavirus 2012 och HCoV-EMC.
  7. Severe acute respiratory syndrome coronavirus 2 (SARS-CoV-2)[24][25], tidigare kallat Novel coronavirus 2019 (2019-nCoV) och Wuhan-coronavirus.[26] ('Novel' i det här fallet betyder "nyligen upptäckt".)[24]

Coronavirusen HCoV-229E, -NL63, -OC43 och -HKU1 cirkulerar kontinuerligt inom den mänskliga populationen och orsakar luftvägsinfektioner hos vuxna och barn över hela världen.[27]

SARS-CoVRedigera

Huvudartikel: SARS-CoV

Åren 2003–2004 utbröt en epidemi av ett nytt coronavirus, benämnt SARS-CoV, som orsakade sjukdomen sars (Severe acute respiratory syndrome/"Svår akut respiratorisk sjukdom"). Utbrottet orsakade runt 8000 sjukdomsfall där över 750 personer avled i sviterna.[21] Smittan upptäcktes i Kina men spreds till ett flertal andra länder via resenärer. Smittan tros härstamma från fladdermöss som smittat andra djurarter och slutligen människan.[21] Viruset hade relativt låg smittsamhet mellan människor vilket, tillsammans med internationellt smittskyddsarbete förmodligen, var orsak till att smittspridningen upphörde.[21] I förhållande till de andra coronavirusen var SARS-CoV unikt eftersom det kunde orsaka både akut övre- och akut nedre luftvägsinfektion.[22] Forskarna började utveckla ett vaccin. De hann inte längre än till fas 1, alltså ett första försök på människor, innan epidemin dog ut av sig själv.[28]

MERS-CoVRedigera

Huvudartikel: MERS-CoV

År 2012 upptäcktes ett nytt coronavirus på Arabiska halvön, benämnt MERS-CoV (Middle Eastern Respiratory Syndrome corona virus), som orsakar sjukdomen mers.[21] Viruset orsakar svår lunginflammation, men även komplikationer på andra organ - framförallt njursvikt.[21] Samtliga kända fall har haft koppling till länder på den Arabiska halvön, men det förekommer även enstaka personer som smittats av personer som vårdats i Sydkorea, Storbritannien, Frankrike och Italien.[21] Smittan tros härstamma från ett djur men den faktiska smittkällan är ännu okänd, även om det finns indikationer på att viruset kan härstamma från kamel.[21] Viruset har relativt låg smittsamhet mellan människor och de flesta dödlig fall har haft underliggande sjukdomar.[21] Spridning av viruset pågår fortfarande.[21]

SARS-CoV-2Redigera

Huvudartikel: SARS-CoV-2

I slutet av 2019 upptäcktes ett nytt coronavirus i Wuhan som den 11 februari 2020 fick det officiella namnet SARS-CoV-2,[25] och som orsakade sjukdomen covid-19.Under januari 2020 bekräftades smittspridning mellan människor och mänskliga dödsfall på grund av sjukdomen covid-19 som viruset orsakar.[25][29] Under perioden fram till sista januari 2020 ökade antalet rapporterade smittade till över 20 000 personer. Genom resenärer spred sig smittan till andra länder i Asien, Nordamerika och ett antal länder i Europa.[30] I början av februari hade cirka 400 personer avlidit främst i Fastlandskina men också i Filippinerna och Hongkong. I slutet av februari fanns det bekräftade fall i alla världsdelar utom Antarktis. Den 6 mars passerade det totala antalet kända infekterade 100 000 individer och tjugo dagar senare, den 26 mars fanns det en halv miljon kända individer i världen som smittas av viruset.[31]

ReferenserRedigera

Delar av texten bygger på en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Coronavirus, läst 2020-01-28

NoterRedigera

  1. ^ ”Virus Taxonomy: 2018b Release” (på engelska) (html). International Committee on Taxonomy of Viruses (ICTV). March 2019. https://talk.ictvonline.org/taxonomy/. Läst 24 januari 2020. 
  2. ^ ”2017.012-015S” (på engelska) (xlsx). International Committee on Taxonomy of Viruses (ICTV). October 2018. https://talk.ictvonline.org/ictv/proposals/2017.012_015S.A.v1.Nidovirales.zip. Läst 24 januari 2020. 
  3. ^ ”ICTV Taxonomy history: Orthocoronavirinae (på engelska). International Committee on Taxonomy of Viruses (ICTV). https://talk.ictvonline.org//taxonomy/p/taxonomy-history?taxnode_id=201851847. Läst 24 januari 2020. 
  4. ^ Estola, T. (1970). ”Coronaviruses, a New Group of Animal RNA Viruses”. Avian Diseases 14 (2): sid. 330–336. doi:10.2307/1588476. ISSN 0005-2086. http://www.jstor.org/stable/1588476. 
  5. ^ Human coronaviruses: insights into environmental resistance and its influence on the development of new antiseptic strategies”. Viruses 4 (11): sid. 3044–3068. November 2012. doi:10.3390/v4113044. PMID 23202515. 
  6. ^ [a b c d] Joel Tivemo (2020-04-26) Okände svensken gjorde upptäckten av coronavirusen möjlig, Göteborgs-Posten, sid:14-15
  7. ^ [a b] AMQ King, red (2011). ”Family Coronaviridae”. Ninth Report of the International Committee on Taxonomy of Viruses. Elsevier, Oxford. Sid. 806–828. ISBN 978-0-12-384684-6. 
  8. ^ International Committee on Taxonomy of Viruses (24 August 2010). ”ICTV Master Species List 2009 – v10” (xls). ICTV Master Species List 2009 – v10. http://talk.ictvonline.org/files/ictv_documents/m/msl/1231/download.aspx. 
  9. ^ Structure of SARS coronavirus spike receptor-binding domain complexed with receptor”. Science 309 (5742): sid. 1864–1868. September 2005. doi:10.1126/science.1116480. PMID 16166518. Bibcode2005Sci...309.1864L. https://semanticscholar.org/paper/bbedaafec1ea70e9ae405d1f2ac4c143951630bc. 
  10. ^ Coronavirus gene 7 counteracts host defenses and modulates virus virulence”. PLoS Pathogens 7 (6): sid. e1002090. June 2011. doi:10.1371/journal.ppat.1002090. PMID 21695242. 
  11. ^ Alphacoronavirus protein 7 modulates host innate immune response”. Journal of Virology 87 (17): sid. 9754–67. September 2013. doi:10.1128/JVI.01032-13. PMID 23824792. 
  12. ^ A case for the ancient origin of coronaviruses”. Journal of Virology 87 (12): sid. 7039–7045. June 2013. doi:10.1128/JVI.03273-12. PMID 23596293. 
  13. ^ Discovery of seven novel Mammalian and avian coronaviruses in the genus deltacoronavirus supports bat coronaviruses as the gene source of alphacoronavirus and betacoronavirus and avian coronaviruses as the gene source of gammacoronavirus and deltacoronavirus”. Journal of Virology 86 (7): sid. 3995–4008. April 2012. doi:10.1128/JVI.06540-11. PMID 22278237. 
  14. ^ Evolutionary dynamics of bovine coronaviruses: natural selection pattern of the spike gene implies adaptive evolution of the strains”. The Journal of General Virology 94 (Pt 9): sid. 2036–2049. September 2013. doi:10.1099/vir.0.054940-0. PMID 23804565. https://semanticscholar.org/paper/cd52428d528903edd0fdd3ae09f1cb1bddfc8c2d. 
  15. ^ Complete genomic sequence of human coronavirus OC43: molecular clock analysis suggests a relatively recent zoonotic coronavirus transmission event”. Journal of Virology 79 (3): sid. 1595–1604. February 2005. doi:10.1128/jvi.79.3.1595-1604.2005. PMID 15650185. 
  16. ^ Genetic characterization of Betacoronavirus lineage C viruses in bats reveals marked sequence divergence in the spike protein of pipistrellus bat coronavirus HKU5 in Japanese pipistrelle: implications for the origin of the novel Middle East respiratory syndrome coronavirus”. Journal of Virology 87 (15): sid. 8638–8650. August 2013. doi:10.1128/JVI.01055-13. PMID 23720729. 
  17. ^ Evidence supporting a zoonotic origin of human coronavirus strain NL63”. Journal of Virology 86 (23): sid. 12816–12825. December 2012. doi:10.1128/JVI.00906-12. PMID 22993147. 
  18. ^ Evolutionary insights into the ecology of coronaviruses”. Journal of Virology 81 (8): sid. 4012–4020. April 2007. doi:10.1128/jvi.02605-06. PMID 17267506. 
  19. ^ ”SARS-Coronavirus ancestor's foot-prints in South-East Asian bat colonies and the refuge theory”. Infection, Genetics and Evolution 11 (7): sid. 1690–702. October 2011. doi:10.1016/j.meegid.2011.06.021. PMID 21763784. 
  20. ^ Evolutionary relationships between bat coronaviruses and their hosts”. Emerging Infectious Diseases 13 (10): sid. 1526–1532. October 2007. doi:10.3201/eid1310.070448. PMID 18258002. 
  21. ^ [a b c d e f g h i j] Folkhälsomyndigheten (2020-01-21) Sjukdomsinformation om coronavirus inklusive sars och mers, läst 2020-01-31
  22. ^ [a b] ”Healthcare-associated atypical pneumonia”. Seminars in Respiratory and Critical Care Medicine 30 (1): sid. 67–85. February 2009. doi:10.1055/s-0028-1119811. PMID 19199189. 
  23. ^ ”Coronavirus death reported in France”. bbc.co.uk, på engelska. http://www.bbc.co.uk/news/health-22691699. Läst 10 juni 2013. 
  24. ^ [a b] ”Novel Coronavirus 2019, Wuhan, China | CDC”. www.cdc.gov. 23 January 2020. https://www.cdc.gov/coronavirus/2019-ncov/index.html. 
  25. ^ [a b c] Global Biodefense (2020-02-11) WHO Names Disease Caused by New Coronavirus: COVID-19, läst 2020-02-13
  26. ^ ”Pneumonia of unknown cause – China”. Pneumonia of unknown cause – China. World Health Organization. 5 January 2020. https://www.who.int/csr/don/05-january-2020-pneumonia-of-unkown-cause-china/en/. 
  27. ^ ”Hosts and Sources of Endemic Human Coronaviruses”. Advances in Virus Research 100: sid. 163–188. 2018. doi:10.1016/bs.aivir.2018.01.001. ISBN 978-0-12-815201-0. PMID 29551135. 
  28. ^ ”Jakten på vaccin mot Coronavirus”. forskning.se. 25 februari 2020. https://www.forskning.se/2020/02/25/jakten-pa-vaccin-mot-coronavirus/. Läst 27 februari 2020. 
  29. ^ ”Novel Coronavirus (2019-nCoV) SITUATION REPORT - 1 21 JANUARY 2020”. https://www.who.int/docs/default-source/coronaviruse/situation-reports/20200121-sitrep-1-2019-ncov.pdf. Läst 23 januari 2020. 
  30. ^ ”Novel Coronavirus (2019-nCoV) SITUATION REPORT - 12”. https://www.who.int/docs/default-source/coronaviruse/situation-reports/20200201-sitrep-12-ncov.pdf?sfvrsn=273c5d35_2. Läst 1 februari 2020. 
  31. ^ https://www.worldometers.info/coronavirus/

KällorRedigera