Carl Hierta
Carl Hierta, född den 2 januari 1719 i Hjälstads socken, Skaraborgs län, död den 6 december 1793 i Fullestads socken, Älvsborgs län, var en svensk friherre och militär. Han var sonson till Lars Hierta (1648–1711) och bror till Lars Hierta (1718–1778).[2]
| Carl Hierta | |
| Född | 2 januari 1719[1] Hjälstads församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 6 december 1793[1] (74 år) Fullestads församling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Militär[1], politiker |
| Befattning | |
| Arméofficer[1] | |
| Barn | Lars Hierta (f. 1762) Hans Järta (f. 1774) |
| Föräldrar | Lars Hierta[1] |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Carl Hierta deltog som fänrik i Slaget vid Villmanstrand 1741 och blev där fången. Han utmärkte sig därpå i pommerska kriget och blev 1759 överstelöjtnant och 1761 överste. År 1773 blev han generalmajor och 1778 generallöjtnant, och erhöll 1788 befälet över den norska fronten, men tog följande år avsked. Förbandschef för Dalregementet 1768-1777. Hierta tog livlig del i partistriderna under frihetstiden, till att börja med som hatt, men övergick vid riksdagen 1771/72 till det kungliga partiet.
Se även redigera
- Hierta, släkt.
Källor redigera
- Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 1239.
Noter redigera
- ^ [a b c d e f g] Carl Hierta, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 13567, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Hierta i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 22 april 2018.