IPA-tecken
ŋ
U+014B
[aŋa]

En velar nasal eller velart n är ett konsonant språkljud. Det tecknas i IPA som [ŋ] (ett n med en krok). Ljudet förekommer i svenska, och representeras av bokstavskombinationen ng i ”peng”.

Egenskaper

redigera

Egenskaper hos den velara nasalen:

Användning i språk

redigera

Den velara nasalen är vanligt förekommande i språk, men saknar ofta fonematisk ställning. I svenskan, liksom i de flesta språk som använder det latinska alfabetet, skrivs den med bokstavskombinationen ng. Den är också en vanlig som allofon av [n] framför de velar klusilerna [k] (bank [baŋk]) och [g] (angå [ˌaŋˈgoː]). I svenskan uppstår den dessutom som uttal av g före n (regn [rɛŋn]).

I europeiska språk förekommer den vanligen bara i slutet av stavelser, däremot så finns den som uddljud i de traditionella dialekterna i södra Västerbotten.[1]

Annars så finns den i bland annat vissa afrikanska och östasiatiska språk kan den inleda stavelser och till och med utgöra en själv, som i det kantonesiska efternamnet Ng (traditionell kinesiska: , förenklad: , pinyin: ).

Se även

redigera
Pulmonisk-egressiva konsonanter
labiala koronala dorsala radikala
bilab. lab.dent. dent. alve. postal. al.pal. retrof. palat. velara uvul. fary. epigl. glott.
nasaler m ɱ n ɳ ɲ ŋ ɴ
klusiler p b t d ʈ ɖ c ɟ k ɡ q ɢ ʡ ʔ
frikativor ɸ β f v θ ð s z ʃ ʒ ɕ ʑ ʂ ʐ ç ʝ x ɣ χ ʁ ħ ʕ ʜ ʢ h ɦ
approx. β̞ ʋ ɹ ɻ j ɰ
tremul. ʙ r ʀ *
flappar ɾ ɽ
lat. frik. ɬ ɮ * * *
lat. appr. l ɭ ʎ ʟ
lat. flappar ɺ *
Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken.
Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant.
Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.

Referenser

redigera
  1. ^ Söderström, Sven (1980). Hössjömålet: ordbok över en sydvästerbottnisk dialekt (2. uppl). Dialekt- och ortnamnsarkivet. ISBN 978-91-970358-1-1. Läst 22 september 2024