Öppna huvudmenyn
F1 chequered flag.svg

Formel 1-VM 1976 hade 16 deltävlingar som kördes under perioden 25 januari-24 oktober. Förarmästerskapet vanns av britten James Hunt och konstruktörsmästerskapet av Ferrari.


F1-regler i korthet 1976
MotorÖver-/turboladdad 1 500 cc
Sug 3 000 cc
Max cylindrar12
Bilens minimivikt575 kg
Poängberäkning9, 6, 4, 3, 2, 1
• Endast de sju bästa poängen från de åtta första loppen och de sju bästa poängen från de resterande åtta loppen räknades in i mästerskapet.
• Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil.

Innehåll

VinnareRedigera

Grand Prix 1976Redigera

Grand Prix utanför VM 1976Redigera

Grand Prix/Race Datum Bana Vinnande
förare
Vinnande
tillverkare
  Race of Champions 14 mars Brands Hatch   James Hunt McLaren-Ford
  BRDC International Trophy 11 april Silverstone   James Hunt McLaren-Ford

Stall, nummer och förare 1976Redigera

Stall/Tillverkare Nummer Förare
Blignaut (Tyrrell-Ford) 15   Ian Scheckter, Sydafrika
Boro-Ford 27, 37, 40   Larry Perkins, Australien
Brabham-Alfa Romeo 7   Carlos Reutemann, Argentina
  Larry Perkins, Australien
7, 77   Rolf Stommelen, Tyskland
8   Carlos Pace, Brasilien
BRM 14   Ian Ashley, Storbritannien
BS Fabrications (Surtees-Ford) 38   Henri Pescarolo, Frankrike
Ensign-Ford 22   Chris Amon, Nya Zeeland
  Patrick Nève, Belgien
  Hans Binder, Österrike
  Jacky Ickx, Belgien
F&S Properties (Penske-Ford) 39   Boy Hayje, Nederländerna
Ferrari 1   Niki Lauda, Österrike
2   Clay Regazzoni, Schweiz
35   Carlos Reutemann, Argentina
Fittipaldi-Ford 30   Emerson Fittipaldi, Brasilien
31   Ingo Hoffman, Brasilien
Heroes Racing Corporation
(Tyrrell-Ford)
52   Kazuyoshi Hoshino, Japan
Hesketh-Ford 24   Harald Ertl, Österrike
25   Guy Edwards, Storbritannien
  Rolf Stommelen, Tyskland
  Alex Ribeiro, Brasilien
Kojima-Ford 51   Masahiro Hasemi, Japan
Ligier-Matra 26   Jacques Laffite, Frankrike
Lotus-Ford 5   Ronnie Peterson, Sverige
  Bob Evans, Storbritannien
5, 6   Mario Andretti, USA
6   Gunnar Nilsson, Sverige
Maki-Ford 54   Tony Trimmer, Storbritannien
Mapfre-Williams (Williams-Ford) 25   Emilio Zapico, Spanien
March-Ford 9   Vittorio Brambilla, Italien
10   Lella Lombardi, Italien
  Ronnie Peterson, Sverige
34   Hans-Joachim Stuck, Tyskland
35   Arturo Merzario Italien
McLaren-Ford 11   James Hunt, Storbritannien
12   Jochen Mass, Tyskland
OASC Racing Team (Tyrrell-Ford) 39   Otto Stuppacher, Österrike
Parnelli-Ford 27   Mario Andretti, USA
Penske-Ford 28   John Watson, Storbritannien
RAM (Brabham-Ford) 32   Loris Kessel, Schweiz
  Bob Evans, Storbritannien
  Rolf Stommelen, Tyskland
33   Emilio de Villota, Spanien
  Patrick Nève, Belgien
  Jac Nelleman, Danmark
  Damien Magee, Storbritannien
  Lella Lombardi, Italien
Scuderia Gulf Rondini (Tyrrell-Ford) 37, 39, 40   Alessandro Pesenti-Rossi, Italien
Shadow-Ford 16   Tom Pryce, Storbritannien
17   Jean-Pierre Jarier, Frankrike
Shellsport/Whiting (Surtees-Ford) 13   Divina Galica, Storbritannien
Sports Cars of Austria (March-Ford) 40   Karl Oppitzhauser, Österrike
Surtees-Ford 18   Brett Lunger, USA
  Conny Andersson, Sverige
  Noritake Takahara, Japan
19   Alan Jones, Australien
Team P R Reilly (Shadow-Ford) 40   Mike Wilds, Storbritannien
Theodore (March-Ford) 10   Ronnie Peterson, Sverige
34   Hans-Joachim Stuck, Tyskland
Tyrrell-Ford 3   Jody Scheckter, Sydafrika
4   Patrick Depailler, Frankrike
Williams
(Wolf-Williams-Ford & Williams-Ford)
20   Jacky Ickx, Belgien
21   Michel Leclère, Frankrike
  Renzo Zorzi, Italien
Wolf-Williams-Ford 20   Jacky Ickx, Belgien
  Arturo Merzario, Italien
21   Michel Leclère, Frankrike
  Chris Amon, Nya Zeeland
  Warwick Brown, Australien
  Hans Binder, Österrike
  Masami Kuwashima, Japan

Slutställning förare 1976Redigera

Slutställning konstruktörer 1976Redigera

Externa länkarRedigera

SäsongerRedigera