Valkyria

fornnordiskt mytologiskt väsen
(Omdirigerad från Valkyrior)
För andra betydelser, se Valkyria (olika betydelser).

Valkyria, valkyrior (sammansättning av val, ”fallna krigare” och kjósa, ”välja, utvälja”) är i nordisk mytologi kvinnliga väsen som för döda på slagfältet till gudarnas värld. En valkyria är en psykopomp, en religionshistorisk term som betyder ”själaförare”. Hälften av de utvalda kämparna sägs komma till Odens Valhall och hälften till Freyjas Folkvang.

Silverhänge, Valkyria, 800-1099, Sibble, Grödinge socken, Södermanland, (Stockholms län).
Folkvang är den nionde,
där avgör Freyja
vem som får sitta i salen.
Hälften av stridens
stupade väljer hon
men Oden får den andra hälften.[1]
Fólkvangr er inn níundi,
en þar Freyja ræðr
sessa kostum í sal;
halfan val
hon kýss hverjan dag,
en halfan Óðinn á.

Valkyrior har omskrivits på flera olika vis. Viss forskning indikerar att valkyriorna ursprungligen inte var attraktiva varelser som de utmålas i vikingatidens diktning och berättelser. Det fornengelska waelcyrge antyder att de var häxor eller dödsdemoner. Likheter med de irländska Morrigans är också påfallande liksom de grekiska Keres, som vandrar runt på slagfältet och livnär sig av de sårades blod.[2]

Under vikingatiden skapades en heroisk mytologi som framhöll krigaren, hans djärvhet och mod och framför allt hans belöningar efter döden i strid. I denna kontext omtalades valkyrionar som unga sköna kvinnor som serverade öl i Valhall och som även erbjöd erotiska tjänster, vilket speglas i dikternas bildspråk: ”Hild breder en bädd för den störste hjälmkrossaren (det vill säga ”krigaren”)”.

Flera valkyrior i dikterna bär namn som skildrar deras verksamhet på slagfältet:[3]

  • Gunnr – ”strid”
  • Göll – ”tumult”
  • Herfjötur – ”Krigsboja”
  • Hildr – ”strid”
  • Hlöck – ”Larm”
  • Hrist – ”Skakaren”
  • Kåra – ”Storm”
  • Mist – ”Dimma”
  • Rota – ”Oordning”
  • Sigrun – ”Seger-Runa”
  • Thrudr – ”Makt”.

EtymologiRedigera

Ordet ”valkyria” är ett fornnordiskt ord, vars förled kommer av ''valr'' (”de i striden fallna”) och vars efterled är besläktad med ordet ”kora” i betydelsen ’välja’. Ordet betyder alltså ”den som väljer dem som skall falla i striden”.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ Grímnismál 14. Översättning: Lars Lönnroth (2016), Den poetiska Eddan, sid. 109-110 (Atlantis)
  2. ^ Egeler, M.. Textual perspectives on prehistoric contacts: some considerations on female death demons. 
  3. ^ Price, Neil (2002). The Viking Way. sid. 338-340 (Departmen of Archaeology, Uppsala university)