Nornor

ödesgudinnor inom nordisk mytologi
För växtsläktet, se Norna.

Nornorna (fornnordiska norn pl. nornar) är ödesgudinnor i nordisk mytologi. På modern isländska betyder nornor häxor.

Nornor
Ödesgudinnor inom nordisk mytologi Redigera
Die Nornen Urd, Werdanda, Skuld, unter der Welteiche Yggdrasil by Ludwig Burger.jpg
Grupp av karaktärer inom nordisk mytologi, gudom som personifierar tid och öde, gudinna Redigera
Undertyp avÖdesgudinnor Redigera
ResidensUrdarbrunnen Redigera
Gudom inomnordisk mytologi Redigera
Bes­tåen­de avVerdandi, Skuld, Urd Redigera
De tre nornorna. Målning av den danske konstnären Johan Ludvig Lund.
Nornorna spinner ödets trådar vid Yggdrasil
Nornorna Urd, Verdandi och Skuld under världsasken Yggdrasil av den tyske konstnären Ludwig Burger
Mímer och Balder rådfrågar Nornorna

Tre namngivna nornor förekommer: Urd, Verdandi och Skuld (Urðr, Verðandi ok Skuld).

  • Urd (Urðr) kommer från isländskans ord för lycko- eller olycksöde (besläktat med engelskans "wyrd" och forntyskan "Wurd, Wyrd" med samma betydelse). [1]
  • Verdandi kommer av varða (vardande).
  • Skuld betyder skall eller framtid.[2]

Nornorna sades leva i ett hus vid Yggdrasils rötter intill Urdarbrunnen. Där tog de vatten ur brunnen och sand från marken omkring den jättelika asken och öste över trädet så att dess grenar inte torkade eller ruttnade. Nornorna avgjorde varje nyfött barns livsöde och spinner de trådar som avgör världens öde. En norna kunde vara både god och ond.

Av beskrivning av nornorna framgår att nordborna var fatalister och liksom hos grekerna omfattade ödets nycker även gudarna - nornorna lät inte ens dem få veta hur långa trådarna var eller vilka trådar som vävdes samman. De visade sig när en människa skulle dö och man talade om "den grymma nornan".[3] Att förbinda nornorna med ett tidsflöde är förmodligen ett senare kristet påfund som egentligen härstammar från deras romerska motsvarigheter parcerna.

Snorre Sturlasson förklarar i sin Edda att det förutom de tre namngivna även finns ett otal mindre nornor som följer varje människa ifrån födelsen till döden och formar hennes öde (besläktade med begrepp som fylgja, hamingja och vård).[4] Enligt somliga uttolkare ska Urd i (den samgermanska) begynnelsen ha varit ensam ödesgudinna; hon förekommer i flera skaldedikter[2].

Nornorna motsvaras i grekisk mytologi av moirerna och i romersk mytologi av parcerna.

En ask vet jag stå, Yggdrasil heter den
dess höga stam är stänkt med vitgrus;
dädan kommer dagg som i dalar faller,
grön står asken vid Urds brunn alltid.
Dädan komma mör som mycket veta,
tre ur det hus som vid trädet står;
Urd heter en, den andra Verdandi -
de skuro i trä - Skuld är den tredje;
de skipa villkor, skifta livslotter,
mäta ödet åt människors barn.
Völvans spådom, vers 19-20

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Weber, G.W. (1969). Wyrd 
  2. ^ [a b] Steinsland (2007), sid 275
  3. ^ Ström, Folke (1954). Diser, nornor, valkyrior. Fruktbarhetskult och sakralt kungadöme i Norden. sid. 82-84(Almquist&Wiksell) 
  4. ^ Öv. K.G.Johansson och M.Malm (1997). Snorres Edda. sid. 46 ( Fabel) 

Externa länkarRedigera