Hamn (mytologi)

I nordisk mytologi var en hamn eller ham en gestalt som själen, huge, kunde uppenbara sig i under en dröm eller i en extas. Ordet kommer från fornisländskans hamr: (ett djurs) yttre beklädnad, skyddsande, fylgja.

Man trodde att själen kunde vandra mellan kroppen och olika skepnader genom så kallade "hamnskiften". I synnerhet trollkunniga personer ska ha kunnat försätta sig i sådana tillstånd att de kunde se in i andra världar genom att anta en sådan skepnad. De olika hamnarna kunde vara varghamn, fårahamn (jämför uttrycket "en ulv i fårahamn", en som inte visar sitt rätta jag) eller olika varianter av fjäderhamn, såsom örnhamn, svanhamn (jämför med när Zeus förför Leda) eller falkhamn. Ofta framställs fjäderhamnen närmast som en fjäderskrudsdräkt som man ikläder sig.

Bland asarna är Frejas falkhamn den mest omtalade. Hon lånade ibland ut den till andra gudar när de behövde resa ut i världen. Jättarna Tjatse och Suttung hade en örnhamn.

Se även

• Idun
• Loke
• Oden
• Sejd
• Hamnskiftare