Wikipedia

Västgöta dragonregemente

svensk kavalleriregemente 1628–1713, 1713–1811

Denna artikel handlar om ett kavalleriregemente, som även kallats Västgöta regemente. För infanteriregementet med detta namn, se Västgöta regemente.

Västgöta dragonregemente var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1628–1811. Regementsmötesplatsen fanns först vid Eggby ängar nordväst om Skara, från 1745 på Axevalla hed mellan Skara och Skövde. Chefsbostället fanns först i Götala i Skara landsförsamling, men flyttades 1730 till Orreholmen i Skörstorps socken. Det utarrenderades under 1800-talet och flyttades senare till Lilla Bjurum i Vättlösa socken.[1][2]

Västgöta dragonregemente
Västergötlands vapenbild
Information
Officiellt namnKungl. Västgöta dragonregemente
Datum1628–1713, 1713–1811
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypKavalleriet
RollUtbildningsförband
EfterföljareVästgöta regemente
StorlekRegemente
HögkvarterVänersborgs garnison
FörläggningsortVänersborg
FärgerGult och svart          
Befälhavare
RegementschefErnst Nils David af Sandeberg [a]
Framstående befälhavareErik Soop [b]
Gustaf Adolf von Siegroth [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Historia

redigera
 
Carl Vilhelm Åkerhielm iklädd uniform m/1756 och harnesk för Västgöta kavalleriregemente. På en målning från ca 1760 av okänd konstnär.

Regementet har historiska traditioner från de ryttarfanor som sattes upp i Västergötland under 1500-talet och som 1628 bildade ett regemente, Västgöta regemente till häst. I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Västgöta och Dals ryttare som det tredje kavalleriregementet i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.[3] Regementets första chef var Erik Soop. År 1655 ändrades namnet till Västgöta kavalleriregemente och 1691 blev regementet indelt.[2]

Regementet deltog i slaget vid Gadebusch, men har inte fått det segernamnet tilldelat sig. Efter Gadebusch marscherade den svenska hären, vilken bland annat bestod av Västgöta regemente, västerut. Då både förplägnad och ammunition sinade tvingades Magnus Stenbock med sin kvarvarande armé att kapitulera den 6 maj 1713 vid Tönnigen i norra Tyskland, något som kom att kallas för Stenbocks kapitulation vid Tönnigen. Kapitulationen resulterade i att flera svenska regementen upplöstes och hamnade i dansk fångenskap, däribland hela Västgöta regemente. Regementet återuppsattes senare samma år i Sverige igen.[1]

År 1792 omorganiserades regementet till dragonregemente och 1802 erhöll det namnet Västgöta linjedragonregemente. År 1806 ändrades namnet till Västgöta dragonregemente.[2] Enligt ett kungligt brev Västgöta dragonregemente blev regementet ett infanteriregemente från den 19 mars 1811. Ändringen var avsedd som tillfällig och begränsad till 30 år, men kom att kvarstå under regementets fortsatta tillvaro.[4] I samband med regementet överfördes från kavalleriet till infanteriet antogs namnet Västgöta regemente.[2]

Förläggningar och övningsplatser

redigera

Övningsplatser

redigera

Regementet övades från 1689 på Eggby ängar, öster om Skara och från 1745 på Axevalla hed, mellan Skara och Skövde. Förbandets klassiska övningsplats var Axevalla hed, där kasernbyggnaderna har övertagits av Axevalla folkhögskola, men blev senare förlagt i Vänersborg.

Heraldik och traditioner

redigera

Regementets fana "på duk ginstyckad i svart och gult i en runt fält Västergötlands vapenbild i omvända tinkturer; ett upprest lejon åtföljt i övre yttre och nedre inre hörnet av en stjärna av silver. Segernamn runt skölden". Västgöta dragonregementes traditioner och fanor fördes vidare av Västgöta regemente.[2]

Förbandschefer

redigera

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1679–1811.[1]

Namn, beteckning och förläggningsort

redigera
Namn
Kungl. Västgöta regemente till häst 1628-??-?? – 1634-??-??
Kungl. Västgöta och Dals ryttare 1634-??-?? – 1655-??-??
Kungl. Västgöta kavalleriregemente 1655-??-?? – 1713-05-06
Kungl. Västgöta kavalleriregemente 1713-??-?? – 1802-??-??
Kungl. Västgöta linjedragonregemente 1802-??-?? – 1806-??-??
Kungl. Västgöta dragonregemente 1806-??-?? – 1811-03-18
Mötesplatser och förläggningsorter
Eggby ängar (M) 1689-??-?? – 1745-08-25
Axevalla hed (M) 1745-08-26 – 1811-03-18

Galleri

redigera
  •  
    Regementets tidigare lägerhyddor på Axevalla hed.
  •  
    Byggnad tillhörande regementet på Axevalla hed.
  •  
    Minnessten över regementets verksamhet på Eggby ängar.
  •  
    Minnessten över regementets verksamhet på Axevalla hed.
  •  
    Profoss och sadelmakare vid Västgöta kavalleriregemente under tidigt 1700-tal.
  •  
    Trumpetare och underofficer vid Västgöta kavalleriregemente 1748
  •  
    Uniform m/1779 på en bild från 1783

Se även

redigera

Referenser

redigera

Anmärkningar

redigera
  1. ^ Måns Palmstierna blev sista chefen för regementet organiserat som kavalleri.
  2. ^ Regementschef under Trettioåriga kriget.
  3. ^ Kornett vid regementet 1744.

Noter

redigera
  1. ^ [a b c] Kjellander (2003), s. 328-329
  2. ^ [a b c d e] Braunstein (2003), s. 43-44
  3. ^ Björkenstam (1994), s. 10-11
  4. ^ Rosenberg (1977), s. 42

Tryckta källor

redigera
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Björkenstam, Knut, red (1994). Så levde man på Kungsbäck: Hälsinge regemente i Gävle 1909–1994: minnesbilder från ett regemente i förvandling. Ljusdal: Hälsinge regemente. Libris 7450121. ISBN 9163027356 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Nelsson, Bertil; Lannerbäck, Alf; Nordin, Mats; Sjögren, Lasse (1993). Från Brunkeberg till Nordanvind: 500 år med svenskt infanteri. Stockholm: Probus. Libris 7762911. ISBN 91-87184-23-0 
  • Svensk rikskalender 1908. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. 1908. https://runeberg.org/rikskal/1908/ 
  • Rosenberg, Göthe, red (1977). Västgöta regemente genom tiderna. Vänersborg: Fören. Libris 378790 

Webbkällor

redigera

Vidare läsning

redigera
  • Belfrage, Nils [Gustaf]; Kocken Carl Thorsten, Belfrage Nils (1947). Kungl. Västgöta regemente. 1, Biografiska uppgifter om officerare och likställda vid Västgötaorganisationer 1540-1723. Stockholm: [Västgöta reg:tes historiefond]. Libris 1510763 
  • Belfrage, Nils [Gustaf]; Kocken, Carl Thorsten (1948). Kungl. Västgöta regemente. 2, Biografiska uppgifter om officerare och likställda vid Västgötakavalleriregemente 1724-1792, Västgöta dragonregemente 1792-1811, Kungl Västgöta regemente 1811-1927. Stockholm: [Västgöta reg:tes historiefond]. Libris 1510764 
  • Larsson, Anders (2022). Karolinska uniformer och munderingar åren 1700-1721. Jengel Förlag. ISBN 9789188573438 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 206-218. Libris 1549756. https://runeberg.org/mjantreg/ 
  • Rosenberg, Göthe, red (1977). Västgöta regemente genom tiderna. Vänersborg: Fören. Libris 378790 

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Västgöta_dragonregemente&oldid=56051090”