Öppna huvudmenyn

Carl Gustaf Dücker

svensk greve militär

Carl Gustaf Dücker, född 1663 i Livland, död natten mellan den 2 och 3 juli 1732 i Stockholm, greve, militär; fältmarskalk 1719, riksråd 1719. Hans föräldrar var den baltiske majoren Carl Fredrik Dücker och Anna Elisabeth Sass.

Carl Gustaf Dücker
Målning av Carl Gustaf Dücker.
Titlar
Tidsperiod 1711
Tidsperiod 1719
Tidsperiod 1703
generalmajor i kavalleriet
Tidsperiod 1710
Tidsperiod 1711
general i kavalleriet
Tidsperiod 1713
Tidsperiod 1715
Tidsperiod 1719
Yrke Militär
Övrigt arbete Riksråd, president i Krigskollegium
Militärtjänst
I tjänst för Kungariket Frankrike Frankrike
SverigeSverige
Slag/krig Pfalziska tronföljdskriget

Stora nordiska kriget

Personfakta
Född 1663
Svenska Livland
Död 3 juli 1732
Stockholm
Begravd Riddarholmskyrkan
Frälse/adelsätt Dücker
Sätesgård Jakobsberg, Järfälla socken, Uppland
Far Carl Fredrik Dricker
Mor Anna Elisabeth Sass
Familj
Make/maka Theodora Zkozielska Oginska (1707–1719)
Hedvig Wilhelmina Oxenstierna af Korsholm och Wasa (1720–1732)

BiografiRedigera

Dücker började sin krigarbana i fransk tjänst vid 25 års ålder. Han deltog i tre fälttåg under 1690-talet. När Stora nordiska kriget börjar år 1700 befinner sig Dücker i Riga och deltar i stadens försvar mot August den starkes sachsiska här. 14 november samma år utnämns han av kung Karl XII till generaladjutant, och blev överste och regementschef 1703.

Han deltog i kungens fälttåg i Stora nordiska kriget fram till slaget vid Poltava 1709, där han tillfångatogs. Efter att året därpå ha utväxlats befordrades han till generalmajor 1710 och deltog i slaget vid Helsingborg.

12 juli 1711 upphöjdes Dücker till friherre, dock utan introduktion.

1713 utnämndes han till general av kavalleriet. Dücker var ståthållare i Stralsund när Karl XII natten till den 10 november 1714 överraskande ankom dit efter den långa ritten från Turkiet. Han kunde då verkligen känna igen kungen eftersom han varit i hans majestäts tjänst i många år. Dücker var också med vid belägringen av Fredrikshald 1718 och enligt hovpredikant Jöran Nordberg bad Dücker enträget kungen att inte ge sig upp i löpgravarna, vilket konungen avslog med känt resultat. Dücker var även med och försvarade Stockholm i Slaget vid Stäket 1719.

Efter kungens död var Dücker den mest ansedde generalen i Sverige och han bereddes plats i rådet 1719. Han blev också greve och fältmarskalk 1719, och ledde Krigskollegium. Enligt ett citat i Elgenstierna (1927:373) meddelas att "Han var en oförskräckt och lycklig krigshjälte; under tjänsten i Frankrike bevistade han åtta fälttåg, sju belägringar och två stora fältslag samt var med i Carl XII:s alla krig".

Han var först gift med den polska furstinnan Theodora Zkolieska Oginska (1692–1719), som han tvingade till giftermål sedan han tillfångatagit henne och hennes syster under kriget i Polen; och andra gången med Hedvig Vilhelmina Oxenstierna (1682–1758)[1] Carl Gustaf Dücker är begravd i Wasaborgska graven i Riddarholmskyrkan.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Norrhem, Svante (2007). Kvinnor vid maktens sida : 1632–1772. Lund: Nordic Academic Press. Libris 10428618. ISBN 978-91-89116-91-7 

LitteraturRedigera

Vidare läsningRedigera