Värmlandsgruppen
Värmlandsgruppen var en svensk militärdistriktsgrupp inom Hemvärnet som verkade åren 2000–2004. Förbandsledningen var förlagd i Kristinehamns garnison i Kristinehamn.[2]
Värmlandsgruppen | |
Vapen för Värmlandsgruppen tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Värmlandsgruppen |
Datum | 2000–2004 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Hemvärnet |
Typ | Militärdistriktsgrupp |
Roll | Utbildning, vidmakthållande och administration |
Del av | Mellersta militärdistriktet [a] |
Föregångare | Värmlands regemente |
Storlek | Militärdistriktsgrupp |
Högkvarter | Kristinehamns garnison |
Förläggningsort | Kristinehamn |
Valspråk | Cum Deo et victricibus armis ("Med Gud och segrande vapen") |
Färger | Gult och svart |
Marsch | "Pepitamarsch" (Neumann) [b] |
Befälhavare | |
Militärdistriktsgruppchef | Håkan Grahn |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | |
Truppslagstecken m/46-60 |
Historia
redigeraSom ett led i försvarsbeslutet 2000 avvecklades försvars- och militärområdena den 30 juni 2000 och från och med den 1 juli 2000 organiserades i dess ställe militärdistrikt. Därmed avvecklades bland annat Värmlands försvarsområde (Fo 52). De nya militärdistrikten motsvarade geografiskt sett de gamla militärområdena. Den stora skillnaden var att militärdistrikten var den lägsta nivån där chefen var territoriellt ansvarig. Inom militärdistrikten organiserades militärdistriktsgrupper, i regel en för varje län. I Värmlands län organiserades Värmlandsgruppen den 1 juli 2000.
Inför försvarsbeslutet 2004 föreslog regeringen för riksdagen, efter förslag från Försvarsmakten, att reducera antalet militärdistriktsgrupper. Då det enligt Försvarsmakten skulle organiseras färre hemvärnsförband, men bättre utbildade och uppfyllda förband. Försvarsbeslutet innebar bland annat att Värmlandsgruppen skulle upplösas och avvecklas den 31 december 2004. Från och med 1 januari 2005 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 30 juni 2006. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 30 juni 2005, då avvecklingen av förbandet var slutförd. Gruppens hemvärnsbataljoner, tillsammans med övriga frivilliga försvarsorganisationer inom Värmlands län, överfördes den 1 juli 2005 till Livregementets grenadjärgrupp som antog det nya namnet Örebro-Värmlandsgruppen.[3]
Verksamhet
redigeraChefen för Värmlandsgruppen var direkt underställd chefen Mellersta militärdistriktet både vad gällde produktionsledning av hemvärnsförbanden samt insatsledning i Värmlands län. Värmlandsgruppens uppgifter var att utbilda, organisera och administrera hemvärnsförbanden i Värmlands län. Gruppen skulle vidare stödja frivilliga försvarsorganisationer samt vara beredd att leda insatser till stöd för samhället i övrigt.
Förläggningar och övningsplatser
redigeraNär Värmlandsgruppen bildades den 1 juli 2000 samlokaliserades förbandsledningen med Artilleriregementet (A 9) i Kristinehamns garnison. Förbandsledningen var lokaliserad till den byggnad som ursprungligen uppförts som officersbostäder till Bergslagens artilleriregemente (A 9). Efter att försvaret lämnade Kristinehamn kom byggnaden att rivas, vilken var lokaliserad bakom kanslihuset i höjd med de byggnader som Artilleriets officershögskola (ArtOHS) tidigare var lokaliserade till.
Heraldik och traditioner
redigeraVärmlandsgruppen var sedan den 1 juli 2000 arvtagare och traditionsbärare till Värmlands regemente (I 2) och Värmlandsbrigaden (IB 2). Sedan den 1 juli 2005 förs dessa traditioner vidare av Värmlands Östra hemvärnsbataljon, och från 1 juli 2012 av Värmlands hemvärnsbataljon.[4]
Förbandschefer
redigera- 2000–2001: Överstelöjtnant Stellan Jansson
- 2001–2003: Major Göran Andersson
- 2003–2005: Överstelöjtnant Håkan Grahn
Namn, beteckning och förläggningsort
redigera
|
|
Se även
redigeraReferenser
redigeraAnmärkningar
redigera- ^ Åren 2000-2005 var gruppen underställd chefen för Mellersta militärdistriktet.
- ^ Förbandsmarschen fastställdes den 27 november 2002 i TFG 020006.[1]
Noter
redigera- ^ Sandberg (2007), s. 56
- ^ Braunstein (2003), s. 97-99
- ^ ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 3 maj 2018.
- ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 25 februari 2018.
Tryckta källor
redigera- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8