Öppna huvudmenyn

Kristinehamns garnison var en armégarnison inom svenska Försvarsmakten som verkade i olika former åren 1944–2005. Garnisonen låg intill strandpromenaden vid Vänerns skärgård i Kristinehamn och hade som flest 600 anställda..[1]

Kristinehamns garnison
Kristinehamns garnison 1.JPG
Före detta kanslihuset
Kristinehamns garnison 22.jpg
Stabsbyggnad för A 9 och IB 2 under åren 1994–2000.
PlatsKristinehamn
TypArmégarnison
Byggd1944
I brukNej
GarnisonSe förband nedan
BefälhavareChefen för Artilleriregementet [a]
59°18′17″N 14°04′16″E / 59.304788°N 14.071115°Ö / 59.304788; 14.071115

HistorikRedigera

Inför försvarsbeslutet 1942 omfattade artilleriets fredsorganisation fyra fördelningsartilleriregementen, ett kårartilleriregemente, ett fästningsartilleriregemente och två artillerikårer, samt tre luftvärnsregementen och fyra beredskapsdivisioner. 1941 års försvarsutredningen [b] föreslog att luftvärnsartilleriet skulle avskiljas från artilleriet och bilda ett eget truppslag. Vidare föreslogs att ett nytt kårartilleriregemente skulle bildas inom det då nya V. militärområdet. Försvarsutredningen föreslog att regementet skulle förläggas till ett nytt kasernetablissement i Örebro och benämnas Närkes artilleriregemente (A 9). Försvarsutredningens förslaget ingick i den proposition som regeringen presenterade för riksdagen den 27 mars 1942.[2] Dock hade chefen för armén Ivar Holmquist i sitt yttrande över försvarsutredningens förslag, menat på att Örebro som förläggningsort var en mindre lämpligt för det nya kårartilleriregementet. Där han istället förordade att regementet skulle förläggas till Kristinehamn och benämnas Bergslagens artilleriregemente.[3] 1942 års försvarsberedning hade inget att invända mot arméchefens yttrande, men föreslog att istället för Örebro skulle regementet kunna förläggas till exempelvis Filipstad eller Karlskoga. Den 8 maj 1942 presenterades regeringens proposition för riksdagen gällande förläggningsort för nytt kårartilleriregemente, där ett antal alternativ presenterades som förläggningsort för det nya kårartilleriregementet. För Kristinehamn presenterades tre olika alternativ benämnda "Alternativ A, B och C", där alternativ C som utgjorde ett område väster om staden vid Varnumsviken. Där staden kostnadsfritt skulle ställa mark till statens förfogande, skulle även uppföra 95 lägenheter till regementets förfogande. I den mark som staden erbjöd sig att överlåta ingick Presteruds herrgård. Karlskogas förslag till alternativ förläggningsort utgjordes av två områden Kilsta i nordvästra Karlskoga, samt ett område på 400 hektar, i höjd med Storängen, mellan sjön Möckeln och den allmänna vägen mot Degerfors, cirka två kilometer söder om Karlskogas centrala del. Örebros förslag till alternativ förläggningsort utgjordes av ett område, i höjd med Aspholmen/Bista-Pilängen/Nasta, mellan dåvarande Hallsbergsvägen och Svartån. De ekonomiska kostnaderna, exklusive markkostnader, för att uppföra ett kasernetablissement i de tre olika städerna ansågs jämförbara. I den totala jämförelsen ansågs dock Örebro vara det minst fördelaktiga alternativet ur militär synvinkel. Då det föreslagna området inte erbjöd någon omväxlande terräng samt ett längre avstånd till en lämplig badplats. Därav ansågs Karlskoga och Kristinehamn som likvärdiga, men där Kristinehamn lyftes fram med att staden utgjorde en mindre risk för luftangrepp, bättre samövningar med de två infanteriregementena Värmlands regemente och Livregementets grenadjärer, en mycket god bostadstillgång. Försvarsberedningen och regeringen summerade utredning med att även om Örebro av militära skäl ägde företräde till det nya regementet, så fick staden stå tillbaka framför Karlskoga och Kristinehamn, på grund av mindre goda övningsmöjligheterna. Karlskoga lyftes fram av arméchefen, då han ansåg fördelarna med närheten till det då planerade arméskjutfältet i Villingsberg. Regeringen gjorde dock en annan bedömning efter inrådan av artilleriinspektören, Arméförvaltningens artilleri- och tygdepartement och Fortifikationsstyrelsen att kårartilleriregemente slutligen skulle förläggas till Kristinehamn och benämnas Bergslagens artilleriregemente (A 9). Det då bland annat Kristinehamn även kunde erbjuda ett högre allmänt läroverk framför Karlskogas samrealskola.[4] Den 17 maj 1942 antog riksdagen regeringens proposition, där Närkes artilleriregemente (A 9) istället skulle förläggas till Kristinehamn och benämnas Bergslagens artilleriregemente (A 9).[3] Regementet invigdes officiellt den 27 april 1945 av H K H Kronprins Gustav Adolf och fick namnet Bergslagens artilleriregemente (A 9).

Genom försvarsutredning 1988 beslutade riksdagen att truppslagsinspektörerna med truppslagsavdelningar vid arméstaben skulle sammanslås med arméns strids- och skjutskolor samt övriga truppslagsskolor, för att istället bilda så kallade truppslagscentrum. Denna omstrukturering resulterade i att arméns skolor avvecklades och de nyuppsatta truppslagscentrumen övertog ansvaret över utbildningen vid skolorna. Vid artilleriet bildades Arméns artillericentrum, vilket förlades till Kristinehamn.[5]

Vid försvarsbeslutet 1992 beslutades det att den militära verksamheten på Kasernhöjden i Karlstad skulle flyttas till Kristinehamn, för att samlokaliseras med Bergslagens artilleriregemente inom garnisonen. År 1994 flyttade Värmlands regemente (I 2/Fo 52) tillsammans med Värmlandsbrigaden (IB 2) in på området. Därmed gjordes en ekonomisk investering i garnisonen på cirka 300 miljoner kronor. Två nya kaserner byggdes till skolkompanierna Ekeby kompani (A 9) och Livkompaniet (IB 2) samt en ny värnplikts- och personalrestaurang, Krongården. Detta för att klara en kull på cirka 1200 värnpliktiga plus anställda. Övningsfälten runt garnisonen utökades genom köp av mark. Och de skjutbanor renoverades, samt att man anlade en helt ny 600 meters skjutbana. Utöver annan modifiering och anpassning av garnisonen byggdes det även ett heltäckande stängsel runt området.[6] När Värmlands regemente flyttade in på området övertog Chefen för Värmlands regemente, (som även var försvarsområdesbefälhavare) rollen som garnisonschef (fram till och med 2000, därefter var chefen Artilleriregementet tillika garnisonschef). Då det tidigare hade beslutats genom försvarsbeslutet 1992 att mekanisera infanteribrigaderna, anpassades garnisonen för att möta den nya organisationen IB 2000, med nya garage, verkstäder och stolplador för pansarfordonen. Närövningsfältet anpassades med stråk till utbildningen av förare av pansarfordonen.

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att försvarsområdesstaben vid Värmlands regemente skulle avvecklas. Vidare föreslog regeringen i propositionen att avveckla de fem infanteribrigaderna IB 1, IB 2, IB 12, IB 16 och NB 13. Detta då regeringen ansåg att bibehålla dem skulle kräva omfattande investeringar för att kunna utgöra enheter för mekaniserad utbildning. Vidare ansågs att deras övnings- och skjutfält i vissa fall var begränsande.[7] Dock kan konstateras att regementet förvaltade tre stora övnings- och skjutfält, något ingen annat förband vid denna tid kunde uppvisa.[8] Beslutet medförde att regementet med brigaden kom att avvecklas den 30 juni 2000. Från den 1 juli 2000 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 30 mars 2001, då avvecklingen av förbandet var slutförd.[9] Vidare ansåg regeringen att endast fyra artilleribataljoner behövdes i den framtida insatsorganisationen. Vad som stod helt klart inför försvarsbeslutet var att Wendes artilleriregemente (A 3) och Gotlands artilleriregemente (A 7) skulle avvecklas. Vilket regemente som skulle behållas i den framtida insatsorganisationen stod mellan Norrlands artilleriregemente (A 8) och Bergslagens artilleriregemente (A 9). Det som talade för att behålla A 8, var direkta närheten till övnings- och skjutfält, samt en möjlig garnisonssamordning och samverkan med främst Norrbottens regemente och Norrbottensbrigaden (MekB 19). Det som talade för en avveckling var stora avstånd och begränsade möjligheter att samöva med huvuddelen av markstridskrafterna och skolor för officersutbildning.[10] Det som talade för att behålla A 9 i Kristinehamn var närheten till Älvdalens skjutfält samt möjligheten till samövning med ett stort antal förband i södra och mellersta Sverige. Men även att Kristinehamn redan utgjorde ett kompetenscentrum för artillerifunktionen genom Artilleriets stridsskola (ArtSS) som redan var lokaliserad till Kristinehamn. Regeringen valde därmed att föreslå en avveckling av Norrlands artilleriregemente (A 8). Men i samma förslag ansåg regeringen att det var viktigt artilleriförbanden även ges vinterförmåga. Därmed skulle en artilleribataljon behållas i Boden, och inordnas under Norrbottens regemente (I 19).[10] Kvar inom garnisonen blev A 9 och 53. underhållsgruppen. A 9 antog namnet Artilleriregementet. Även en ny organisation tillkom, Värmlandsgruppen, vars uppgift var att utbilda och stödja hemvärnet i Värmlands län.

Genom försvarsbeslutet 2004 beslutades att artilleriregementsstaben skulle avvecklas samt att insatsorganisationen skulle reduceras med tre artilleribataljoner 77B, och att endast en geografisk plats skulle behållas för utbildning av artilleri. I insatsorganisationen skulle en haubitsbataljon 77B vidmakthålls i låg beredskap, samt att haubitsbataljon 77BD organiseras tidigast 2010.[11] I regeringens avvägning gällande framtidens artilleri, ansåg man att Kristinehamn hade en begränsad verksamhet på en ort. Kristinehamn hade således begränsade möjligheter till samövning med andra funktioner inom arméstridskrafterna. Gällande Boden ansåg regeringen att den platsen hade en lämpligare infrastruktur och generell kompetens för artilleriutbildning. Vidare var Boden med Norrbottens regemente (I 19) integrerad plattform med utbildning av flera funktioner, samt hade en närhet till Norrbottens flygflottilj (F 21) i Luleå. Vidare ansågs att lokalisera artilleriet till Boden skulle säkra truppslagets subarktisk förmåga. Därmed föreslog regeringen för riksdagen i sin proposition 2004/05:5 att Artilleriregementet skulle omlokaliseras från Kristinehamn till Boden. Vidare beslutades även att Värmlandsgruppen skulle uppgå i Livregementets grenadjärgrupp.[11] Den 31 augusti 2005 lämnade regementsstaben Kristinehamn, detta genom en avslutningsceremoni. Avslutningsceremonin markerade samtidigt slutet för den militära verksamheten i Värmland, då även personal från Försvarsmaktens logistik och Försvarsmaktens sjukvårdscentrum medverkade vid ceremonin.[12] Den kvarvarande verksamheten i Kristinehamn övergick till en avvecklingsorganisation, vilken skulle vara helt avvecklad den 31 december 2005.[13]

Efter att Försvarsmakten lämnade Kristinehamn övergick ägande av området till Vasallen, vilka började att utveckla området till den nya stadsdelen Presterud. Den 13 april 2016 blev det offentligt att Vasallen sålde hela sitt innehav i Kristinehamn till Merx fastigheter, vilket motsvarade 38 hektar mark och tillhörande fastigheter med en total yta på 64.000 kvadratmeter. Merx fastigheter plan för området var att bygga om åtta kaserner till lägenheter.[14] År 2018 påbörjade Merx fastigheter sin första etapp med att bygga lägenheter på området, vilka planerades bli inflyttningsklara i april 2019. Totalt beräknade bolaget att bygga 140-150 lägenheter på det före detta garnisonsområdet.[15] Den 28 januari 2019 hade Kristinehamn-, Karlskoga- och Karlstads kommuner en gemensam presskonferens i Kristinehamn, där de gemensamt lade fram ett förslag om att återetablera ett artilleriregemente till Kristinehamn. Bakgrunden till kommunernas utspel är Försvarsmaktens perspektivstudie som planeras att överlämnas till riksdagen den 14 maj 2019. Där de då ville gå ut gemensamt för att sätta Kristinehamn på kartan och skapa utveckling och tillväxt för regionen. Kommunerna menade att mycket av infrastrukturen som lokaler, områden, skjutfält och andra faciliteter fanns kvar sedan garnisonen i Kristinehamn lämnades 2006.[16][17]

PresterudsvägenRedigera

   
Bergslagens artilleriregementes vapen
Artilleriregementets vapen
   
Värmlands regementes vapen
Värmlandsbrigadens vapen
Förband vid Presterudsvägen
Bergslagens artilleriregemente (A 9) 1944-05-01 2000-06-30
Bergslagens militärområdes intendenturförvaltning (IFB) 1966-10-01 1976-??-??
Bergslagens militärområdes tygförvaltning (TFB) 1966-10-01 1976-??-??
Bergslagens militärområdes verkstadsförvaltning (VFB) 1966-10-01 1991-06-30
Bergslagens militärområdes materielförvaltning (VFB) 1976-??-?? 1991-06-30
Artilleriets officershögskola (ArtOHS) 1985-07-01 1998-12-31
Artilleriets stridsskola (ArtSS) 1991-07-01 2005-08-31
Arméns artillericentrum (ArtC) 1991-07-01 1997-12-31
53. underhållsgruppen (53. uhgrp) 1991-07-01 2001-12-31
Värmlands regemente (I 2/Fo 52) 1994-07-01 2000-06-30
Värmlandsbrigaden (IB 2) 1994-07-01 2000-06-30
Artilleriregementet (A 9) 2000-07-01 2005-12-31
Försvarsmaktens logistik (FM LOG) 2002-01-01 2005-12-31
Värmlandsgruppen 2000-07-01 2005-06-30
Avvecklingsorganisation 2005-01-01 2006-06-30

Bryggerivägen 10Redigera

Inför att kasernetablissement skulle stå färdigt vid Presterudsvägen, kom staben för regementet vara lokaliserade till Villa Sanna och Frödingestugan på Bryggerivägen 10 i Kristinehamn.[1]

Förband vid Presterudsvägen
Bergslagens artilleriregemente (A 9) 1943-11-11 1944-04-30

GarnisonscheferRedigera

Åren 1943–1994 var garnisonschefen tillika chef för Bergslagens artilleriregemente, åren 1994–2000 tillika försvarsområdesbefälhavare samt för Värmlands regemente, åren 2000–2005 chef för Artilleriregementet.

SkjutfältRedigera

Till garnisonen hörde som flest sex övnings-/skjutfält:

MinnesstenarRedigera

Bild Minnessten Koordinater Kort beskrivning
  Värmlands regemente,
Värmlandsbrigaden
59°18′17″N 14°04′16″E / 59.3048°N 14.0712°Ö / 59.3048; 14.0712 Minnessten över Värmlands regemente och Värmlandsbrigaden. På stenen står texten Värmlands regemente och Värmlandsbrigaden 1626-2000 har deltagit i många fälttåg och framgångsrikt utmärkt sig vid Fredriksodde (1657), Tåget över Bält (1658), Lund (1676), Landskrona (1677), Narva (1700), Düna (1701), Kliszów (1702), Fraustadt (1706), Malatitze (1708), Gadebusch (1712)
  Värmlands regemente,
Värmlandsbrigaden
59°18′08″N 14°04′11″E / 59.302268°N 14.069613°Ö / 59.302268; 14.069613 Subalternstenen, minner om Värmlands regementes tid i Karlstad 1913-1994. Stenen manar envar till fortsatt plikttrohet, hårt arbete, gemenskap, glädje och bevarande av regementets traditioner. Stenen hämtades från övningsfältet i Karlstad och restes natten mellan den 30 juni och 1 juli 1994 av regementets subalternofficerare. Varje liten sten representerar en av dem. Även dessa stenar kommer från Karlstad.
  Bergslagens artilleriregemente,
Artilleriregementet
59°18′08″N 14°04′11″E / 59.302268°N 14.069613°Ö / 59.302268; 14.069613 Edakanonen utanför före detta kanslihuset. Kanonen är en 24-pundig pjäs av 1694 års modell, och tillverkad vid Åkers styckebruk. Kanonen kom till Kristinehamn 1935 som skrot, efter att tidigare varit placerad i Charlottenberg. Ingenjör Kaj Böving köpte kanonen och överlämnade den till en kommitté för för hembygdsvård. Kanonen monterades vid minnesstenen över Nerikes och Wermlands övningsplats 1684-1816 på Fältet i Kristinehamn. 1945 skänktes kanonen till Bergslagens artilleriregemente och monterades framför kanslihuset i Kristinehamn. Vid avvecklingen av garnisonen 2006, beslutades att kanonen ska stå kvar som ett minne över det svenska artilleriet i Kristinehamn åren 1943-2006.


GalleriRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1944–1994 var garnisonschefen tillika chefen för Bergslagens artilleriregemente, åren 1994–2000 chefen för Värmlands regemente, åren 2000–2005 chefen för Artilleriregementet.
  2. ^ 1941 års försvarsutredningen offentliggjordes den 2 januari 1942.

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 30
  2. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1942”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-210_E330210b1. Läst 16 februari 2019. 
  3. ^ [a b] Lyth, Gustavsson (1993), s. 197-198
  4. ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 280 år 1942”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majlis-proposition-nr-280_E330280. Läst 16 februari 2019. 
  5. ^ ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 23 juli 2016. 
  6. ^ ”Vemodets dag för siste chefen för Värmlandsbrigaden”. vf.se. Arkiverad från originalet den 1 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140201152723/http://www.vf.se/nyheter/karlstad/vemodets-dag-siste-chefen-varmlandsbrigaden. Läst 18 januari 2014. 
  7. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 7 januari 2017. 
  8. ^ Johansson (2000), s 110
  9. ^ ”Årsredovisning 2002: Underbilaga 2.1”. forsvarsmakten.se. https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/arsredovisningar/arsredovisning-2002/ar02_ubilaga_2_1.pdf. Läst 29 april 2018. 
  10. ^ [a b] ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 20 juli 2016. 
  11. ^ [a b] ”Regeringens proposition 2004/05:5”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/vart-framtida--forsvar_GS035. Läst 29 maj 2016. 
  12. ^ ”Avslutning för den militära verksamheten i Värmland”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 14 december 2005. https://web.archive.org/web/20051214040251/http://www.artreg.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=29260. Läst 21 juli 2019. 
  13. ^ ”Nytt regemente i Boden”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 14 december 2005. https://web.archive.org/web/20051214180610/http://www.artreg.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=29233. Läst 21 juli 2019. 
  14. ^ ”Vasallen säljer i Kristinehamn”. fastighetsvarlden.se. https://www.fastighetsvarlden.se/notiser/vasallen-saljer-i-kristinehamn/. Läst 16 februari 2019. 
  15. ^ ”Ny stadsdel växer fram i Kristinehamn”. mnytt.se. https://mnytt.se/2018/11/26/ny-stadsdel-vaxer-fram-kristinehamn/. Läst 16 februari 2019. 
  16. ^ ”En återetablering av artilleriregementet ska sätta Kristinehamn på kartan”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=7143435. Läst 16 februari 2019. 
  17. ^ ”Vi jobbar för återetablering av Försvarsmakten i Kristinehamn”. kristinehamn.se. https://www.kristinehamn.se/nyheter/vi-jobbar-for-ateretablering-av-forsvarsmakten-i-kristinehamn/. Läst 16 februari 2019. 

Tryckta källorRedigera

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok]: en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 
  • Högberg, Leif; Ohlsson, Jan Erik (2006). Militär utflykt!: en vägvisare till militärhistoriska sevärdheter i Sverige. Skurup: Fort & Bunker. Libris 10120561. ISBN 91-973900-8-9 
  • Lyth Einar, Gustavsson Bengt, red (1993). Försvar i Örebro län: 1900-talet. Närkes militärhistoria, 99-0884938-7 ; 3. Örebro: Stift. Nerikes regementen. Libris 7449440. ISBN 91-630-1777-6 (inb.) 
  • Johansson, Yngve, red (2000). Värmlands regemente och Värmlandsbrigaden åren 1994–2000. Karlstad: Berggrén & Meyer-Lie. Libris 8384207. ISBN 91-973720-1-3 

Externa länkarRedigera