Europaparlamentet har en viktig roll när unionsmetoden tillämpas.

Unionsmetoden,[1] tidigare gemenskapsmetoden,[1] är den överstatliga metod som, med vissa undantag, tillämpas vid lagstiftning inom Europeiska unionen. Den står i motsats till den mellanstatliga metod som normalt används inom internationella organisationer när beslut fattas och utgör därmed en av de fundamentala skillnaderna mellan Europeiska unionen och andra internationella organisationer. Metoden innebär att Europeiska kommissionen har ensamrätt till att lägga fram lagförslag, att Europaparlamentet och rådet lagstiftar på lika villkor, att rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet (och inte med enhällighet) och att Europeiska unionens domstol har exklusiv behörighet att tolka lagstiftningen. Rådet kan dessutom ändra i kommissionens förslag mot dess vilja endast genom ett enhälligt beslut bland medlemsstaterna. Kommissionen ansvarar för genomförandet av lagstiftningsakterna på europeisk nivå, medan medlemsstaterna ansvarar för genomförandet av lagstiftningsakterna på nationell nivå.[2] Unionsmetoden omsätts i praktiken när det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas, men däremot inte när de särskilda lagstiftningsförfarandena tillämpas.[1]

Den ursprungliga gemenskapsmetoden tillämpades inom Europeiska gemenskaperna, som vid unionens bildande utgjorde dess första pelare. Genom fördraget om Europeiska unionen upprättades ytterligare två pelare: den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Inom dessa två pelare tillämpades inte gemenskapsmetoden, utan den konventionella mellanstatliga metoden. Genom Lissabonfördraget avskaffades pelarstrukturen, gemenskapsmetoden utvidgades till nya politikområden och ”gemenskapsmetoden” ändrades till ”unionsmetoden”. Unionsmetoden tillämpas dock fortfarande inte inom varken den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken eller vissa andra politikområden, däribland polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Europeiska rådet kan genom ett enhälligt beslut, och efter godkännande av Europaparlamentet samt under förutsättning att inget nationellt parlament invänder mot beslutet, utvidga unionsmetoden till de politikområden som omfattas av ett särskilt lagstiftningsförfarande.[1][3][4][5]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] ”Europaparlamentets resolution av den 7 maj 2009 om Lissabonfördragets konsekvenser för utvecklingen av Europeiska unionens institutionella balans (2008/2073(INI)) (2010/C 212 E/12)”. EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 82-93. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52009IP0387. 
  2. ^ ”Förklarande not om "gemenskapsmetoden"”. Europa (webbportal). 22 maj 2002. http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-02-102_sv.htm?locale=en. Läst 3 juli 2012. 
  3. ^ ”Artikel 48.7 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 43. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  4. ^ ”Artikel 31.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 34. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  5. ^ ”Artikel 312.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 182. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.