Öppna huvudmenyn
Medlemmar ur Unga Bosnien vid rättegången i Sarajevo 1914. Från vänster: 1 Trifun "Trifko" Grabež (18), 2 Nedeljko Čabrinović (19), 3 Gavrilo Princip (19), 4 Danilo Ilić (24), 5 Veljko Čubrilović (28).

Unga Bosnien, serbokroatiska Млада Бocнa/Mlada Bosna,var en revolutionär multietnisk grupp, aktiv särskilt mellan 1908 och 1914, som arbetade för befrielse från österrikiskt styre och förening av de sydslaviska länderna. Unga Bosniens mål var att skapa en fri sydslavisk nation, kallad Storserbien eller Jugoslavien. Det var Unga Bosnien som stod för mordet på ärkehertig Frans Ferdinand och hans hustru, de så kallade Skotten i Sarajevo. Skotten räknas som den indirekta händelse som startade första världskriget. Den serbiska organisationen Svarta handen försedde Unga Bosnien med materiel och logistik för attentatet.[1][2]

BakgrundRedigera

Unga Bosnien bestod egentligen av en rad mindre grupper av studenter och unga arbetare.Medlemmarna var mellan ca 13 och 30 år. Grupperna fanns bland annat i Sarajevo, Mostar, Tuzla, Zagreb och Belgrad, och till och med i Österrikes huvudstad Wien. De uppkom omkring sekelskiftet, med anledning av Österrike-Ungerns ockupation och förtryck av Bosnien och Hercegovina[3]. Unga Bosnien nådde större förening och enhetlighet efter annektreringen av Bosnien och Hercegovina år 1908, då en omfattande organisation av de många grupperna ägde rum. Första gången de enades under ett namn var 1911, som Српско-хрватска напредна организација/Srpsko-hrvatska napredna organizacija, Serbokroatiska Progressiva Organisationen[4], vilken snart blev Unga Bosnien. Grunden för Unga Bosnien som enad organisation lades av tre unga studenter, Vladimir "Vlado" Gaćinović, Dimitrije Mitrinović och Bogdan Žerajić. Inspiration till namnet kom från de många andra ungdomsförbund runtom i Europa som arbetat för nationell befrielse, t ex Unga Tyskland, Unga Kroatien, Ungtjeckerna och framförallt Unga Italien.[3]

IdeologiRedigera

Unga Bosnien var en fri organisation utan konstitution och egentlig ledning av personer[5]. Organisationens medlemmar leddes istället av sin gemensamma ideologi. I och med detta profilierade sig dock de tre grundarna, och i synnerhet Vladimir Gaćinović, som skrev en hel del om denna ideologi. Unga Bosniens ideologi var mer eller mindre följande: "De sydslaviska (jugoslaviska) folken är egentligen en och samma nation och bör leva i ett och samma land. Detta land skall vara fritt från främmande styre och en helt suverän stat. Inrikes skall landet vara organiserat såsom en republik eller liknande."[3]

Landet, som de tänkte sig det, hade i dåläget endast två fria delar, nämligen kungariket Serbien och furstendömet Montenegro. Det var medlemmarnas allmänna tanke att Serbien skulle hjälpa de övriga sydslaviska länderna att återfå sin frihet,[6] och emedan Italiens förening var en stor inspirationskälla för Unga Bosnien, kallade de ofta Serbien för "Jugoslaviens Piedmont".[6] De bägge idéerna jugoslavism och storserbism var på den tiden i princip identiska och den storserbiska tanken inkluderade inget förtryck av de övriga folkgrupperna på Balkan utan ville tvärtom befria dem.

Unga Bosniens ideologi var influerad av en mängd politiska ståndpunkter, starkast av anarkism, socialism och syndikalism. Medlemmarna var också påverkade av den tjeckiske politikern Tomáš Masaryks idé om "smått arbete", som innebar att upplysa massorna för att störta den gamla regimen.[3] Merparten av medlemmarna var män, men även kvinnor var välkomna och Unga Bosnien trodde på jämlikhet och kvinnornas frigörelse.

Liksom många socialister, anarkister och syndikalister på den tiden beredde sig Unga Bosniens medlemmar på en social revolution. Deras förhoppning var att revolutionen skulle bringa frihet från Östterrike.[6]

En annan tanke som växte sig stark inom Unga Bosnien var den om att frihet inte kan undfås utan uppoffringar - och offer[7]. Särskilt Bogdan Žerajić bidrog med sitt attentat och självmord (1910) till denna idé (se nedan under Attentat).

Litteratursällskapet Unga BosnienRedigera

Unga Bosniens medlemmar var kända för att läsa väldigt mycket[6], och god litteratur dessutom, vilket gav dem en del status trots deras låga sociala ställning. Många av dem var fattiga och prioriterade böcker framför mat.[4] Unga Bosnien var faktiskt inte så litet av ett litteratursällskap, och förutom sina panslavistiska idéer diskuterade de ofta litteratur. Författare de läste var bl a den ryske anarkisten Pjotr Kropotkin[8], italienaren Mazzini[6] som bidragit till Italiens förening, Oscar Wilde, Fjodor Dostojevskij, mfl. Poesi och diktning var ett annat specialområde och många medlemmar skrev dikter och drömde om att bli poeter eller författare. En som lyckades var Ivo Andrić[4] som senare fick Nobelpriset, 1961.[9]

AttentatRedigera

Från att ha varit en fridfull organisation slog Unga Bosnien om efter annektreringen av deras land 1908, och blev militant. Flera medlemmar utförde attentat mot högt uppsatta ledare, bl a Bogdan Žerajić, som 1910 efter ett misslyckat attentat mot friherre Varešanin begick självmord[3]. Detta fick stor uppmärksamhet inom organisationen. Žerajić blev en martyr som dyrkades av andra medlemmar[10]; de besökte hans grav och svor att de skulle hämnas hans död.[8]

Från vänster: 1 okänd, 2 Jovan "Jovo" Princip (Gavrilo Princips storebror), 3 Bogdan Žerajić, 4 Gavrilo Princip, 5 okänd, 6 Nikola "Nikica" Princip (Gavrilo Princips lillebror). Ca 1910.

En av dem som inspirerats av Žerajić var Gavrilo Princip, som den 28:e juni 1914 sköt ärkehertig Frans Ferdinand av Österrike, och av misstag[8] också hans hustru Sophia av Hohenberg. Attentatet var resultatet av en stor konspiration i vilken ett tjugotal ungdomar var inblandade. Attentatet var skräddarsytt efter den rutt som Frans Ferdinand skulle följa i sin rundtur i automobil i samband med statsbesöket i Sarajevo. Syftet med besöket var att inspektera militärbaracker utanför Sarajevo, men många bosniska serber fruktade att kejsar Frans Josef, som skickat Frans Ferdinand, egentligen ville taga reda på om det var ett bra tillfälle att försöka invardera Serbien.[3]

Konspiratörerna hade varsin post längs rutten där de stod och väntade, beväpnade med pistoler och handgranater. Attentatsmännen hördes sedan under strikta former i den så kallade Sarajevo-rättegången. Ett flertal dömdes för mord och högförräderi, till fängelse och hängning.[3] Attentatsmännen försvarades av advokaten Rudolf Cistler/Zistler,[11] som bland annat försökte skona dem från dödsstraff.

Under rättegången blev ungdomarnas politiska motiv tydliga. Gavrilo Princip sade:"Jag är jugoslavisk nationalist och mitt mål är att ena alla sydslaver (jugoslaver) i den statsform det bleve och befria dem från Österrike".[8]

Hans kamrat Nedeljko Čabrinović höll med: "Mitt mål var en sydslavisk republik, i allmänhet en slavisk republik [...] Så tycker också Princip och resten av mina kamrater från Unga Bosnien."[4]

Museum och kapellRedigera

Under den socialistiska republikstiden öppnades i Sarajevo ett museum över Unga Bosnien, Muzej Mlade Bosne/Музеј Младе Босне, med utställningar rörande attentatet i Sarajevo 1914[5] och den österrikiska ockupationstiden 1878-1918. Museet har blivit en stor turistattraktion. Sedan 1939 ligger majoriteten av deltagarna i Sarajevo-attentatet samt Bogdan Žerajić begravda i De Vidovdanska Hjältarnas Kapell på en serbisk-ortodox kyrkogård i samma stad.[5] Dagen för attentatet var Vidovdan, Den helige Vitus dag, den 28:e juni, vilket också var Serbiens nationaldag. Av den anledningen kom konspiratörerna och attentatsmännen senare att kallas för "de vidovdanska hjältarna". 2015 restes en staty av Gavrilo Princip bredvid kapellet.[12]

Kända medlemmarRedigera

Några av de berömda medlemmarna ur Unga Bosnien var:[3]

Attentatsmännen i Sarajevo och några av deras medhjälpare:

  • Gavrilo Princip (1894-1918), sköt Frans Ferdinand 1914
  • Nedeljko Čabrinović (1895-1916), kastade samma dag en bomb mot Frans Ferdinands automobil
  • Trifun "Trifko" Grabež (1896-1916), deltagare i attentatet mot Frans Ferdinand
  • Danilo Ilić (1889- avrättad 1915), teknisk organisatör för attentatet
  • Mihajlo "Miško" Jovanović (?- avrättad 1915), distributör av vapen för konspirationen
  • Veljko Čubrilović (1886 - avrättad 1915), medhjälpare till atentatet och storebror till attentator Vaso
  • Vaso Čubrilović (1897-1990), den yngste konspiratören i Sarajevo-attentatet 1914, senare historieprofessor och jugoslavisk minister
  • Cvetko/Cvjetko/Cvijetko Popović (1896-1980), deltagare i attentatet
  • Lazar Djukić/Đukić (1896-1917), medhjälpare till attentatet, rekryterade Vaso och Cjvetko
  • Muhamed/Mehmed Mehmedbašić (1886- dödad av Ustasja 1943), deltagare i attentatet, flydde till Montenegro

Andra kända medlemmar:

  • Vladimir "Vlado" Gaćinović (1890-1917), Unga Bosniens ideolog
  • Bogdan Žerajić (1886-1910) "de vidovdanska hjältarnas" stora inspirationskälla
  • Dimitrije Mitrinović (1887-1953), poet, författare och föreläsare
  • Ivo Andrić (1892-1975), nobelpristagare i litteratur

KällorRedigera

  1. ^ Martin Skoog. ”Skotten i Sarajevo 1914”. Militär Historia (Nummer 6, 2014). http://www.militarhistoria.se/artiklar/forsta-varldskriget/skotten-i-sarajevo-1914/. Läst 3 maj 2015. 
  2. ^ Søren Aagaard. ”Sarajevo 1914”. Allt om Historia (Nummer 9, 2011). http://www.alltomhistoria.se/artiklar/sarajevo-1914/. Läst 3 maj 2015.  Arkiverad 2 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b c d e f g h] Pappenheim, Martin (11/10 2019). Принцип о Себи 
  4. ^ [a b c d] ”Национална Ревија - National Review”. www.nacionalnarevija.com. http://www.nacionalnarevija.com/tekstovi/br%2040/07%20Podsetnik%20-%20Gavrilo%20Princip.html. Läst 4 oktober 2019. 
  5. ^ [a b c] Млада Босна” (på sr). Википедија, слободна енциклопедија. 2019-01-21. https://sr.wikipedia.org/w/index.php?title=%D0%9C%D0%BB%D0%B0%D0%B4%D0%B0_%D0%91%D0%BE%D1%81%D0%BD%D0%B0&oldid=21273151. Läst 4 oktober 2019. 
  6. ^ [a b c d e] Pappenheim, Martin (4/10 2019). Принцип о Себи 
  7. ^ ”Blic Online - Najposećeniji sajt u Srbiji”. www.blic.rs. https://www.blic.rs/. Läst 4 oktober 2019. 
  8. ^ [a b c d] Princip, Gavrilo (4/10 2019). The Sarajevo Trial 
  9. ^ ”The Nobel Prize in Literature 1961” (på en-US). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/literature/1961/andric/biographical/. Läst 4 oktober 2019. 
  10. ^ ”Богдан Жерајић - Српска енциклопедија”. srpskaenciklopedija.org. http://srpskaenciklopedija.org/doku.php?id=%D0%B1%D0%BE%D0%B3%D0%B4%D0%B0%D0%BD_%D0%B6%D0%B5%D1%80%D0%B0%D1%98%D0%B8%D1%9B&s%5B%5D=%D0%B1%D0%BE%D0%B3%D0%B4%D0%B0%D0%BD&s%5B%5D=%D0%B6%D0%B5%D1%80%D0%B0%D1%98%D0%B8%D1%9B. Läst 4 oktober 2019. 
  11. ^ Рудолф Цистлер” (på sr). Википедија, слободна енциклопедија. 2019-06-28. https://sr.wikipedia.org/w/index.php?title=%D0%A0%D1%83%D0%B4%D0%BE%D0%BB%D1%84_%D0%A6%D0%B8%D1%81%D1%82%D0%BB%D0%B5%D1%80&oldid=21995948. Läst 4 oktober 2019. 
  12. ^ Welle (www.dw.com), Deutsche. ”Gavrilo Princip, assassin who sparked WWI, gets statue in Belgrade | DW | 29.06.2015” (på en-GB). DW.COM. https://www.dw.com/en/gavrilo-princip-assassin-who-sparked-wwi-gets-statue-in-belgrade/a-18546305. Läst 4 oktober 2019.