Uppslagsordet ”Stod” leder hit. För orten i Tjeckien, se Stod, Tjeckien.

Staty [1], från franskans statue (från latinets statua), är en fristående skulptural avbildning av en människa i helfigur, utförd i ett bestående material som trä, metall eller sten.[2] Uttrycket används oftast i vardagligt talspråk; den konstvetenskapliga termen är skulptur. Skulpturer som föreställer personer i helfigur fast i liten skala kallas statyett, figur eller figurin.[3] I äldre tiders konst och arkitektur, exempelvis antikens Egypten, Grekland eller Rom, förekom ibland skulpturer av kolossalformat - främst i religiösa och rituella sammanhang - som porträtterade en gudom eller härskare.[4] En skulpturalt porträtt som avbildar huvud och övre delen av bröstet kallas för byst[5]. En skulptural skildring av bålen, det vill säga en kropp som saknar huvud, armar och ben, kallas torso.[6]

Skulpturen Venus från Milo på Louvren i Paris. Marmor, daterad till omkring 150 före vår tideräknings början.
Skulpturen Krokus av Tore Strindberg, i Stadshusträdgården, Stockholm (detalj). Brons, 1925.

Skulptur är ett av de allra vanligaste konstnärliga uttryckssätten genom historien och över hela världen. I förhistorisk tid rör det sig ofta om skulpturala objekt som tros haft rituell funktion, som amuletter föreställande djur eller människofigurer - exempelvis Venus från Willendorf. Antikens skulptörer skildrade gudar och gudinnor såväl som filosofer, politiker och härskare, oftast i marmor eller brons. I kristen avbildningstradition är Jesus på korset ett ymnigt förekommande skulpturalt motiv, både i naturlig storlek och mindre format och kallas krucifix. För dessa framställningar användes under medeltiden främst trä, under senare sekler även sten och metall. Skulpturer förekommer ofta i stadsrummet som offentlig konst. Porträttlika skulpturer är vanliga som minnesmärken för en historisk händelse eller betydelsefull person.

NoterRedigera

Externa länkarRedigera