USA:s försvarsminister (engelska: Secretary of Defense) är chef för försvarsdepartementet (Department of Defense), samt är presidentens främste rådgivare i samtliga frågor som berör försvarsdepartementet (”principal assistant to the President in all matters relating to the Department of Defense”).[1][2] Ministerstyre råder och beteckningen försvarsdepartementet inkluderar alla dess underlydande myndigheter, enheter och förband.[3][4]

USA:s försvarsminister
Flag of the United States Secretary of Defense.svg
Försvarsministerns kommandotecken
Defense Secretary Lloyd J. Austin III (50885754687).jpg
Nuvarande
Lloyd Austin
sedan 22 januari 2021
USA:s försvarsdepartement
SätePentagon, Arlington, Virginia, USA
Utses avUSA:s president
med senatens råd och samtycke
UnderställdUSA:s president
MandatperiodSå länge som presidentens förtroende åtnjuts
Förste innehavareJames Forrestal
Inrättat17 september 1947
StällföreträdareUSA:s biträdande försvarsminister
USA:s arméminister
USA:s marinminister
USA:s flygvapenminister
USA:s försvarschef
Webbplatsdefense.gov (engelska)

Försvarsministern utnämns av presidenten efter att senatens råd och samtycke erhållits.[1] Behörighetskravet för att kunna utnämnas till USA:s försvarsminister är att personen ifråga inte har tjänstgjort som officer på aktiv stat i någon av USA:s väpnade styrkor närmare än sju år före tillträdesdatumet. Under överinseende av presidenten – i dennes grundlagsstadgade roll som krigsmaktens högste befälhavare – och kongressen – i dess grundlagsstadgade roll som lagstiftare och anslagsbeviljare – leder försvarsministern försvarsdepartmentet och de väpnade styrkorna däri.

Försvarsministern är ledamot av både kabinettet och nationella säkerhetsrådet samt anses vara en av de fyra viktigaste ministerposterna tillsammans med utrikesministern, finansministern och justitieministern. Den mest naturliga rivalen bland kabinettsledamöterna i sakfrågor är utrikesministern och vid flera tidpunkter har det förekommit spänningar mellan de bägge respektive ämbetsinnehavarna som blivit allmänt kända i pressen, till exempel mellan Caspar Weinberger och George Shultz i Ronald Reagans regering och mellan Donald Rumsfeld och Colin Powell i George W. Bushs regering. Den nuvarande försvarsministern är Lloyd Austin, som är den första afroamerikanen som innehar posten.[5]

KommandokedjaRedigera

Det finns två stycken grenar av kommandokedjan för de väpnade styrkorna som båda utgår från och sammanlänkas med försvarsministern:

HistorikRedigera

Försvarsministerämbetet tillkom med 1947 års National Security Act, som även gjorde flygvapnet fristående från armén samt skapade CIA. Innan dess var krigsdepartementet (armén) och marindepartementet (flottan & marinkåren) separata regeringsdepartement med varsin minister i kabinettet. I stora drag så var armén positivt inställd till ökad samordning och centralisering medan flottan och marinkåren var negativt inställda och ville bevara så stor handlingsfrihet åt sig själva som möjligt. Försvarsministern övertog krigsministerns plats i presidentämbetets successionsordning samt i andra ceremoniella sammanhang. James Forrestal som tidigare var marinminister, och motståndare till inrättandet av försvarsministerämbetet, tillträdde som den förste försvarsministern. Under de två första åren kunde försvarsministern i den kompromiss som godtogs 1947 endast utfärda allmänna direktiv till försvarsgrensministrarna, och analogt med utformningen av det tionde tillägget till USA:s konstitution så behöll försvarsgrensministrarna de befogenheter som inte uttryckligen tilldelats försvarsministern och de var fortsatt medlemmar av presidentens kabinett och nationella säkerhetsrådet varför försvarsministerns uppgift att samordna försvarsväsendet var i praktiken ett omöjligt uppdrag. Detta ändrades av kongressen genom en lagändring 1949 på rekommendation av president Harry Truman.

Den andre mannen på posten, Louis A. Johnson, utnyttjade de nya befogenheterna till fullo när han öppet favoriserade flygvapnet och avbeställde flottans nya hangarfartyg USS United States den 23 april 1949, endast fem dagar efter att kölen hade sträckts. Marinminister John L. Sullivan avgick omedelbart i protest. Det ledde i sin tur till vad som brukar kallas för amiralernas revolt som ledde till att flottan inledde som hämnd för avbeställningen en smutskastningskampanj riktad mot flygvapnet och flygvapenministern Stuart Symington, och som slutade med att chefen för flottan amiral Louis E. Denfeld ofrivilligt skiljdes från sin befattning i december samma år.

Ytterligare centralisering och konsolidering skedde med de lagändringar som gjordes 1958 på president Dwight Eisenhowers inrådan och som Robert McNamara senare utnyttjade till fullo under 1960-talet då han skapade flera från militärdepartementen fristående myndigheter som exempelvis Defense Intelligence Agency och föregångaren till dagens Defense Logistics Agency. Den sista större lagtekniska revisionen - Goldwater-Nichols - skedde 1986 och fastställde försvarsministerns överhöghet inom försvarsdepartementet samt stärkte ställningen för försvarschefen och militärbefälhavarna gentemot militärdepartementens civila ministrar och militära stabschefer.

StabsorganisationRedigera

Försvarsministerns tjänstekontor ligger i försvarshögkvarteret Pentagon i Arlington, Virginia vid floden Potomacs västra strand. Den biträdande försvarsministern är försvarsdepartementets näst högste befattningshavare och kan utöva försvarsministerns samtliga befogenheter i den mån försvarsministern medger detta, samt i den utsträckning som tillämplig lagtext eller exekutiv order tillåter försvarsministern att vidaredelegera ämbetets befogenheter.

KanslietRedigera

 
Organisationsschema för försvarsministerns kansli (januari 2008).

Försvarsministerns kansli (Office of the Secretary of Defense) består av drygt 2000 medarbetare. Försvarsministerns närmaste medarbetare är en civil seniorrådgivare (Special Assistant to the Secretary of Defense) och en militär chefsadjutant (Senior Military Assistant to the Secretary of Defense) med generallöjtnant/viceamirals grad. Avdelningarna inom OSD leds av politiskt tillsatta befattningshavare; statssekreterare (Under Secretaries of Defense), högre rang; eller enhetschefer (Assistant Secretaries of Defense), lägre rang. Befattningshavare med titlar som Deputy Under Secretary of Defense och Deputy Assistant Secretary of Defense är vanligtvis inte politiskt tillsatta utan hör i regel till den civila chefstjänstemannakåren Senior Executive Service, eller i vissa fall till den militära officerskåren.

Joint Chiefs of StaffRedigera

Försvarschefen (Chairman of the Joint Chiefs of Staff) är yrkesofficeren i det amerikanska försvaret med högst rangställning. Försvarschefen arbetar direkt för försvarsministern och är dennes och presidentens främste yrkesmilitäre rådgivaren. Försvarschefen är ordförande för Joint Chiefs of Staff som kollektivt utgör ett rådgivande organ i militärstrategi och resursallokeringsfrågor. Försvarschefen biträds av en vice försvarschef (Vice Chairman of the Joint Chiefs of Staff) med graden fyrstjärnig general eller amiral. Samfällda The Joint Staff utgör försvarschefens militära stab och består av särskilt utvalda officerare från samtliga vapenslag och leds direkt av en generallöjtnant eller viceamiral (Director of the Joint Staff).

Försvarsministerämbetets successionsordningRedigera

Den 1 mars 2010 ändrade president Barack Obama successionsordningen rörande vem som kommer att överta försvarsministers roll i händelse av vakans i ämbetet genom exekutiv order 13533, till följande:

  1. Biträdande försvarsministern (Deputy Secretary of Defense)
  2. Arméministern (Secretary of the Army)
  3. Marinministern (Secretary of the Navy)
  4. Flygvapenministern (Secretary of the Air Force)
  5. Statssekreteraren för upphandling, teknologi och logistik (Under Secretary of Defense for Acquisition, Technology, and Logistics)
  6. Statssekreteraren för policyfrågor (Under Secretary of Defense for Policy)
  7. Statssekreteraren för budgetstyrning (Under Secretary of Defense (Comptroller))
  8. Statssekreteraren för personal- och beredskapsfrågor (Under Secretary of Defense for Personnel and Readiness)
  9. Statssekreteraren för underrättelsetjänst (Under Secretary of Defense for Intelligence)

President George W. Bush flyttade genom exekutiv order 13394 (utfärdad 22 december 2005) fram några av statssekreterarposterna framför försvarsgrensministrarna, vilken var ett avsteg från den ordning som gällt sedan president Harry S. Trumans exekutiva order 10332 från 1952. Obama har sålunda återställt den traditionella ordningsföljden.

Ämbetsinnehavare från 1947Redigera

NrFörsvarsministerTillträddeAvgickVaraktighetPartiPresident Ref
1James V. Forrestal
(1892–1949)
17 september 194728 mars 19491 år och 192 dagar DemokraternaHarry S. Truman (D)[7]
2Louis A. Johnson
(1891–1966)
28 mars 194919 september 19501 år och 175 dagar DemokraternaHarry S. Truman (D)[8]
3George C. Marshall
(1880–1959)
21 september 195012 september 19510 år och 356 dagar DemokraternaHarry S. Truman (D)[9]
4Robert A. Lovett
(1895–1986)
17 september 195120 januari 19531 år och 125 dagar RepublikanernaHarry S. Truman (D)[10]
5Charles E. Wilson
(1890–1961)
20 januari 19538 oktober 19574 år och 261 dagar RepublikanernaDwight D. Eisenhower (R)[11]
6Neil H. McElroy
(1904–1972)
9 oktober 19571 december 19592 år och 53 dagar RepublikanernaDwight D. Eisenhower (R)[12]
7Thomas S. Gates
(1906–1983)
2 december 195920 januari 19611 år och 49 dagar RepublikanernaDwight D. Eisenhower (R)[13]
8Robert S. McNamara
(1916–2009)
21 januari 196129 februari 19687 år och 39 dagar RepublikanernaJohn F. Kennedy (D)
(21 januari 1961 (1961-01-21) – 22 november 1963 (1963-11-22))
Lyndon B. Johnson (D)
(22 november 1963 (1963-11-22) – 29 februari 1968 (1968-02-29))
[14]
9Clark M. Clifford
(1906–1998)
1 mars 196820 januari 19690 år och 325 dagar DemokraternaLyndon B. Johnson (D)[15]
10Melvin R. Laird
(1922–2016)
22 januari 196929 januari 19734 år och 7 dagar RepublikanernaRichard Nixon (R)[16]
11Elliot L. Richardson
(1920–1999)
30 januari 197324 maj 19730 år och 114 dagar RepublikanernaRichard Nixon (R)[17]
William P. Clements, Jr. (tf.)
(1917–2011)
24 maj 19732 juli 19730 år och 39 dagar RepublikanernaRichard Nixon (R)
12James R. Schlesinger
(1929–2014)
2 juli 197319 november 19752 år och 140 dagar RepublikanernaRichard Nixon (R)
(2 juli 1973 (1973-07-02) – 9 augusti 1974 (1974-08-09))
Gerald Ford (R)
(9 augusti 1974 (1974-08-09) – 19 november 1975 (1975-11-19))
[18]
13Donald H. Rumsfeld
(1932–2021)
20 november 197520 januari 19771 år och 61 dagar RepublikanernaGerald Ford (R)[19]
14Harold Brown
(1927–2019)
21 januari 197720 januari 19813 år och 365 dagar DemokraternaJimmy Carter (D)[20]
15Caspar W. Weinberger
(1917–2006)
21 januari 198123 november 19876 år och 306 dagar RepublikanernaRonald Reagan (R)[21]
16Frank C. Carlucci III
(1930–2018)
23 november 198720 januari 19891 år och 58 dagar RepublikanernaRonald Reagan (R)[22]
William Howard Taft IV (tf.)
(född 1945)
20 januari 198920 mars 19890 år och 59 dagar RepublikanernaGeorge H. W. Bush (R)
17Richard B. Cheney
(född 1941)
21 mars 198920 januari 19933 år och 305 dagar RepublikanernaGeorge H. W. Bush (R)[23]
18Leslie Aspin, Jr.
(1938–1995)
21 januari 19933 februari 19941 år och 13 dagar DemokraternaBill Clinton (D)[24]
19William J. Perry
(född 1927)
3 februari 199424 januari 19972 år och 356 dagar DemokraternaBill Clinton (D)[25]
20William S. Cohen
(född 1940)
24 januari 199720 januari 20013 år och 362 dagar RepublikanernaBill Clinton (D)[26]
21Donald H. Rumsfeld
(1932–2021)
20 januari 200118 december 20065 år och 332 dagar RepublikanernaGeorge W. Bush (R)[27]
22Robert M. Gates
(född 1943)
18 december 200630 juni 20114 år och 194 dagar RepublikanernaGeorge W. Bush (R)
(18 december 2006 (2006-12-18) – 20 januari 2009 (2009-01-20))
Barack Obama (D)
(22 januari 2009 (2009-01-22) – 30 juni 2011 (2011-06-30))
[28]
23Leon Panetta
(född 1938)
1 juli 201127 februari 20131 år och 241 dagar DemokraternaBarack Obama (D)[29]
24Chuck Hagel
(född 1946)
27 februari 201317 februari 20151 år och 355 dagar RepublikanernaBarack Obama (D)[30]
25Ashton Carter
(född 1954)
17 februari 201520 januari 20171 år och 338 dagar DemokraternaBarack Obama (D)[31]
26James Mattis
(född 1950)
20 februari 20171 januari 20191 år och 346 dagar PartilösDonald Trump (R)[32]
27Mark Esper
(född 1964)
23 juli 20198 november 20201 år och 108 dagar RepublikanernaDonald Trump (R)[33]
Christopher C. Miller (tf.)
(född 1965)
8 november 202020 januari 20210 år och 80 dagar RepublikanernaDonald Trump (R)
28Lloyd Austin
(född 1953)
22 januari 2021Nuvarande0 år och 279 dagar DemokraternaJoe Biden (D)[34]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] 10 U.S.C. § 113
  2. ^ ”Department of Defense” (på engelska). United States Government Manual. https://www.usgovernmentmanual.gov/Agency?EntityId=tv4LVSeIL00=&ParentEId=+klubNxgV0o=&EType=jY3M4CTKVHY=. Läst 15 augusti 2021. ”The Secretary of Defense is the principal defense policy adviser to the President and is responsible for the formulation of general defense policy and policy related to DOD and for the execution of approved policy. Under the direction of the President, the Secretary exercises authority, direction, and control over the Department of Defense.” 
  3. ^ 10 U.S.C. § 101
  4. ^ ”Department of Defense” (på engelska). United States Government Manual. https://www.usgovernmentmanual.gov/Agency?EntityId=tv4LVSeIL00=&ParentEId=+klubNxgV0o=&EType=jY3M4CTKVHY=. Läst 15 augusti 2021. ”The Department of Defense is composed of the Office of the Secretary of Defense; the military departments and the military services within those departments; the Chairman of the Joint Chiefs of Staff and the Joint Staff; the combatant commands; the defense agencies; DOD field activities; and such other offices, agencies, activities, and commands as may be established or designated by law or by the President or the Secretary of Defense.
    Each military department is separately organized under its own Secretary and functions under the authority, direction, and control of the Secretary of Defense. The Secretary of each military department is responsible to the Secretary of Defense for the operation and efficiency of his department. Orders to the military departments are issued through the Secretaries of these departments or their designees, by the Secretary of Defense, or under authority specifically delegated in writing by the Secretary of Defense or provided by law.
    The commanders of the combatant commands are responsible to the President and the Secretary of Defense for accomplishing the military missions assigned to them and exercising command authority over forces assigned to them. The operational chain of command runs from the President to the Secretary of Defense, to the commanders of the combatant commands. The Chairman of the Joint Chiefs of Staff functions within the chain of command by transmitting the orders of the President or the Secretary of Defense to the commanders of the combatant commands.”
     
  5. ^ ”Joe Biden om Lloyd Austin: ”Han är unikt kvalificerad””. Omni. https://omni.se/joe-biden-om-lloyd-austin-han-ar-unikt-kvalificerad/a/M35Eer. Läst 19 augusti 2021. 
  6. ^ Som utövare av den högsta försvarsledningen benämndes presidenten och försvarsministern fram tills 2002 doktrinärt för National Command Authority, förkortat NCA.
  7. ^ ”James V. Forrestal” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571293/james-v-forrestal/. Läst 15 augusti 2021. 
  8. ^ ”Louis A. Johnson” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571265/louis-a-johnson/. Läst 15 augusti 2021. 
  9. ^ ”George C. Marshall” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571266/george-c-marshall/. Läst 15 augusti 2021. 
  10. ^ ”Robert A. Lovett” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571267/robert-a-lovett/. Läst 15 augusti 2021. 
  11. ^ ”Charles E. Wilson” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571268/charles-e-wilson/. Läst 15 augusti 2021. 
  12. ^ ”Neil H. McElroy” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571269/neil-h-mcelroy/. Läst 15 augusti 2021. 
  13. ^ ”Thomas S. Gates, Jr.” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571270/thomas-s-gates-jr/. Läst 15 augusti 2021. 
  14. ^ ”Robert S. McNamara” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571271/robert-s-mcnamara/. Läst 15 augusti 2021. 
  15. ^ ”Clark M. Clifford” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571292/clark-m-clifford/. Läst 15 augusti 2021. 
  16. ^ ”Melvin R. Laird” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571291/melvin-r-laird/. Läst 15 augusti 2021. 
  17. ^ ”Elliot L. Richardson” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571290/elliot-l-richardson/. Läst 15 augusti 2021. 
  18. ^ ”James R. Schlesinger” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571289/james-r-schlesinger/. Läst 15 augusti 2021. 
  19. ^ ”Donald H. Rumsfeld” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571288/donald-h-rumsfeld/. Läst 15 augusti 2021. 
  20. ^ ”Harold Brown” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571287/harold-brown/. Läst 15 augusti 2021. 
  21. ^ ”Caspar W. Weinberger” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571286/caspar-w-weinberger/. Läst 15 augusti 2021. 
  22. ^ ”Frank C. Carlucci” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571285/frank-c-carlucci/. Läst 15 augusti 2021. 
  23. ^ ”Richard B. Cheney” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571284/richard-b-cheney/. Läst 15 augusti 2021. 
  24. ^ ”Leslie Aspin” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571283/leslie-aspin/. Läst 15 augusti 2021. 
  25. ^ ”William J. Perry” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571282/william-j-perry/. Läst 15 augusti 2021. 
  26. ^ ”William S. Cohen” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571281/william-s-cohen/. Läst 15 augusti 2021. 
  27. ^ ”Donald H. Rumsfeld” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571280/donald-h-rumsfeld/. Läst 15 augusti 2021. 
  28. ^ ”Robert M. Gates” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571279/robert-m-gates/. Läst 15 augusti 2021. 
  29. ^ ”Leon E. Panetta” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571278/leon-e-panetta/. Läst 15 augusti 2021. 
  30. ^ ”Chuck Hagel” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571277/chuck-hagel/. Läst 15 augusti 2021. 
  31. ^ ”Ashton B. Carter” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/571296/ashton-b-carter/. Läst 15 augusti 2021. 
  32. ^ ”James N. Mattis” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/1059855/james-n-mattis/. Läst 15 augusti 2021. 
  33. ^ ”Mark T. Esper” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/1915183/mark-t-esper/. Läst 15 augusti 2021. 
  34. ^ ”Lloyd J. Austin III” (på engelska). history.defense.gov. Historical Office, Office of the Secretary of Defense. https://history.defense.gov/Multimedia/Biographies/Article-View/Article/2485520/lloyd-j-austin-iii/. Läst 15 augusti 2021. 

KällorRedigera

Externa länkarRedigera

Företrädare:
USA:s finansminister
Successionsordningen för USA:s president
USA:s försvarsminister (6)
Efterträdare:
USA:s justitieminister