Öppna huvudmenyn
Toivo Kivimäki

Toivo Mikael Kivimäki, född 5 juni 1886 i Tarvasjoki, död 6 maj 1968 i Helsingfors, var en finländsk politiker.

BiografiRedigera

Kivimäki blev juris utriusque kandidat 1911 och verkade som advokat i Åbo 1912-20. 1924 blev han juris utriusque doktor och var bankchef 1924-29 samt från 1931 professor i civilrätt vid Helsingfors universitet. Kivimäki var ledamot av finska riksdagen som företrädare för Nationella framstegspartiet 1922, 1924-27 och från 1929. 1922-28 var han ledamot av riksrätten, inrikesminister 1928-29, justitieminister 1931- december 1932[1] och därefter Finlands statsminister 1932-1936.

Kivimäkis ministär åtnjöt socialdemokraternas parlamentariska stöd och satt längre än någon tidigare finländsk regering. Man fick landets ekonomi på fötter efter depressionen, bekämpade genom lagstiftning politiska ytterlighetstendenser både till höger och vänster samt åstadkom Finlands anslutning till den nordiska neutralitetspolitiken. Kivimäki fick 1940 i uppdrag av regeringen att utarbeta den så kallade snabbkolonisationslagen och var därmed dess huvudsakliga upphovsman.

Kivimäki var även ambassadör i Berlin 1940-1944. Han spelade då en viktig roll i samarbetet med Tyskland och vid krigsansvarighetsprocessen 1946 dömdes han till fem års fängelse för sin inblandning i fortsättningskriget 1941-1944, men benådades 1948. [2]

Kommendör med stora korset av Kungl. Nordstjärneorden 1936.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[3]

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 480 
  2. ^ Bra Böckers lexikon, 1977
  3. ^ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016. 
Företrädare:
J.E. Sunila
Finlands statsminister
1932 - 1936
Efterträdare:
Kyösti Kallio