Maniok (Manihot esculenta, syn. Manihot utilissima[1]) är en halvbuske inom familjen törelväxter, vars rotknölar är ett av jordens viktigaste baslivsmedel. Ursprungligen kommer växten från Sydamerika. Andra namn är kassava, cassava och (brasiliansk) arrowrot (särskilt rotknölarna).

Maniok
Manihot esculenta - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-090.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningMalpigiaordningen
Malpighiales
FamiljTörelväxter
Euphorbiaceae
SläkteManihot
ArtManiok
M. esculenta
Vetenskapligt namn
§ Manihot esculenta
AuktorCrantz
Hitta fler artiklar om växter med
Manihot esculenta

BiologiRedigera

Växten blir upp till 5 meter hög och blommar från september till november med små rosaröda blommor. Varje planta utvecklar ett flertal spolformiga rotknölar som kan bli från 30 till 60 cm långa och nå en vikt på cirka 10 kg. De är rika på stärkelse men fattiga på protein och många vitaminer såsom provitamin A. De innehåller även glykosid och linamarin. I färskt tillstånd är de giftiga på grund av en glykosid som bildar blåsyra.

KulturväxtRedigera

Den är sedan gammalt en kulturväxt i Mexiko, Västindien och Brasilien, men odlas numera även i Västafrika och Oceanien. Denna gamla nyttoväxt har odlats i minst 5 000 år, men den kan möjligen ha uppstått genom korsningar mellan vilda arter som tillvaratagits av människan. Portugiserna förde växten till Västafrika under 1500-talet, vilket medförde att den spred sig snabbt söder om ekvatorn. Till Sri Lanka fördes den 1786 och vidare till Java 1835.

Betydelse för människanRedigera

Maniok i kostenRedigera

Maniok utgör stapelföda för en stor del av jordens befolkning, särskilt i tropikerna. Rotknölarna kan genom tvättning/urlakning förädlas till mjöl eller gryn, och handelsprodukten som då fås brukar kallas tapioka. Den stärkelserika och glutenfria tapiokan används som redning i olika maträtter. Tapioka säljs ofta i form av runda gryn (tapiokapärlor), med samma användningsområde som äkta sagogryn (som ursprungligen var av sago).

Att göra en typ av chips av maniok är ganska vanligt i länderna kring Stilla Havet, däribland Nya Zeeland. På Stillahavsöarna tillagas rotknölen i en kokgrop som täcks med heta stenar, blad och jord.

Bladen kan kokas, malas och stuvas med palmolja och jordnötssmör. Stuvningen är mycket näringsrik och kallas i vissa trakter "Saka-saka".

GiftighetRedigera

Kassava förekommer i flera varianter men brukar allmänt delas in i bittra och söta, där den bittra innehåller betydligt högre halter av ämnet cyanogena glykosider än den söta. Detta ämne kan i kroppen omvandlas till vätecyanid vilket gör att man måste processa kassavan före konsumtion. [2]

För de söta sorterna räcker det med att roten skalas och kokas eller rostas för att giftet ska försvinna. De bittra måste däremot genomgå ett flertal steg som blötläggning, fermentering, torkning , malning, kokning - något som kan ta flera dagar.

Andra produkterRedigera

Av maniok kan även aceton, alkohol och klister tillverkas.

Manihot dulcisRedigera

Förutom denna art odlas också Manihot dulcis ("sötmaniok"), vars rötter ej innehåller giftämne. Denna lämnar å andra sidan mindre utbyte och har därför mindre ekonomisk betydelse.

VärldsproduktionRedigera

Topp 10 producenter av maniok - 2018
Placering Land Produktion
(ton)
1   Nigeria 59 475 202
2   Thailand 31 678 017
3   Kongo-Kinshasa 29 952 479
4   Ghana 20 845 960
5   Brasilien 17 644 733
6   Indonesien 16 119 020
7   Vietnam 9 847 074
8   Angola 8 659 552
9   Moçambique 8 525 451
10   Kambodja 7 646 022
Källa:
UN Food & Agriculture Organisation (FAO)
[3]

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ "Manihot esculenta". Saunders Comprehensive Veterinary Dictionary, 3 ed., 2007. Läst 2011-12-20.
  2. ^ ”Livsmedelsverket”. www.livsmedelsverket.se. https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/mat-och-dryck/spannmal-potatis-och-ris-kassava/kassava. Läst 24 november 2020. 
  3. ^ FAOSTAT: Production statistics, crops.

Externa länkarRedigera