Tajgablåstjärt
Tajgablåstjärt[2] (Tarsiger cyanurus) är en liten tätting i familjen flugsnappare.[3] Den häckar från Finland österut genom Ryssland till Japan. Idag anses den även vara en mycket sällsynt men etablerad svensk häckfågel i norra Norrlands inland. Vintertid flyttar den huvudsakligen till Sydostasien. IUCN kategoriserar den som livskraftig. Tajgablåstjärt och himalayablåstjärt behandlades tidigare som en och samma art under namnet blåstjärt.
| Tajgablåstjärt Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Tajgablåstjärt, adult hane. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Flugsnappare Muscicapidae |
| Släkte | Tarsiger |
| Art | Tajgablåstjärt T. cyanurus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tarsiger cyanurus | |
| Auktor | Pallas, 1773 |
| Synonymer | |
| |
Utseende och läte redigera
Till storleken är tajgablåstjärten något större än en rödhake, 13–14 cm. Hos båda könen är som namnet avslöjar stjärten blå, med typiska orangefärgade kroppssidor. Den adulta hanen har vackert dovt blå ovansida, på övergump, stjärtsida, vingknoge och hjässida klarare blå, medan undersidan är vit. Honor och unga hanar är mer diskret färgade olivgrå ovansida och smutsvit undersida. Förutom orange på flankerna är det gråsolkiga bröstet samt den vitaktiga haklappen och ögonringen karakteritiska. Den knycker ofta på stjärt och vingar.[4]
Sången som framförs från en trädtopp, ofta i gryningen, är en rask, kort och vemodig strof, djupare och klarare än rödstjärtens, "itjy-tjyrr-tjetjetjujurr". Oroslätet är ett rakt "viht" eller ett dämpat "track".[4]
Hane Himalayablåstjärt, tidigare en underart till cyanurus, skiljer sig från tajgablåstjärten genom blått istället för vitt ögonbrynsstreck framför ögat, djupare blå ovansida, koboltblått på övergump och yttre delarna av stjärten, ej djupt turkosblått och vitare undersida med mer utbredd fläckning på bröstet. Den har även längre stjärt och avvikande sång med bland annat färre toner.[5]
Utbredning redigera
Tajgablåstjärten är en flyttfågel som häckar på tajgan i norra Asien, från några mindre populationer i Sverige och Finland genom stora delar av norra Ryssland till Kamtjatka och norra Japan.[3] Arten övervintrar i södra Kina, Stora Sundaöarna, Myanmar, Thailand och Laos.[3] Den återvänder till häckningsplatserna från mitten av maj, i Sverige troligen ofta senare.[6]
Artens västliga utbredningsområde har under lång tid ökat västerut in i Finland men populationen väster om Uralbergen är utspridd på några få mindre områden. Häckningar har också konstaterats i Norge och Estland.[6]
Den är en ovanlig besökare i Västeuropa, men observationer av den har ökat och det har även observerats några få individer i Nordamerika.[7]
Blåstjärten i Sverige redigera
Observationer i Sverige av tajgablåstjärt har ökat från slutet av 1980-talet. Första fyndet i Sverige var en 1K som sågs mellan den 27 och 29 december 1965 i Vallåkra i Landskrona i Skåne. Sommaren 1996 gjordes det första fyndet av häckande tajgablåstjärt i Sverige. Sex individer, varav en hona befann sig då i Naakajärvi ekopark i Pajala kommun i Norrbotten. Idag har långt över hundra fynd av tajgablåstjärt gjorts i Sverige.[8] Svenska Artdatabanken anser den vara etablerad som svensk häckfågel i det inre av norra Norrland.[6] Det är osäkert om den kraftiga ökningen av fynd av arten under flyttningen utgörs av svenska fåglar eller felflugna individer från öster.[6]
Ekologi redigera
Tajgablåstjärten häckar i Sverige och Finland i barrskogar, helst i kuperad terräng i fuktig och mossrik granskog med inslag av björk.[4] Längre österut är den mindre kräsen och kan också förekomma i andra typer av skogar, till exempel björkskog.[6] Sången upphör snabbt när hanen attraherat en hona, men i västra delen av utbredningsområdet där antalet oparade hanar är stort kan dessa, ofta ettåringar, sjunga långt in på sommaren.[6] Den bygger sitt bo nära marken, exempelvis i en rotvälta, stubbe eller ihålig stam,[4] där den lägger tre till fem ägg som ruvas av honan.
Föda redigera
Under häckningstiden utgörs födan av insekter och andra småkryp, men under flyttning och övervintring äter den också frön och bär. Jämfört med rödhaken är den mindre markbunden under födosöket.[6]
Systematik redigera
Länge behandlades de båda taxonen cyanurus och rufilatus som underarter till arten Tarsiger cyanurus som då bar trivialnamnet blåstjärt. Studier visar dock att de utgör två goda arter varför Tarsiger cyanurus fick det nya namnet tajgablåstjärt och Tarsiger rufilatus fick namnet himalayablåstjärt.[2][9]
Det råder oenighet mellan de internationella taxonomiska auktoriteterna huruvida tajgablåstjärten ska delas in i underarter eller inte. International Ornithological Congress behandlar den som monotypisk, medan Clements et al (liksom svenska Birdlife Sverige) delar in den i två underarter, med följande utbredning:
- Tarsiger cyanurus cyanurus – från Skandinavaien och norra Ryssland österut till Mongoliet, nordöstra Kina, Korea och Japan; stannfågel i Japan utom Hokkaido, övriga flyttar till södra Kina, Taiwan, Indokina, Myanmar och Thailand
- Tarsiger cyanurus albocoeruleus – häckar i nordcentrala Kina, i norra Gansu, Shanxi och Beijing; mestadels höjdledsflyttare men vissa rör sig söderut till Myanmar och norra Thailand
Den senare underarten har föreslagits utgöra en egen art, baserat på framför allt skillnader i genetik och läten, "qilianblåstjärt".[10]
Familjetillhörighet redigera
Tajgablåstjärt ansågs fram tills nyligen liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[11][12]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och det finns inga tecken på vare sig några substantiella hot eller att populationen minskar.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
I Sverige är arten en helt nyetablerad häckfågel, med uppskattningsvis under tio häckande individer, även om mörkertalet tros vara stort.[6] Bara baserat på den uppskattade populationen skulle tajgablåstjärten anses vara akut hotad i Sverige, men med tanke på den stora möjligheten till påfyllnad från det allt växande beståndet i Finland placeras den av Artdatabanken i den lägre hotkategorin starkt hotad (EN).[13] I Finland uppskattas beståndet till 150–6 500 par, en ökning med mellan 190 och hela 7 300 % mellan 2005 och 2012.[6]
Referenser redigera
- Delar av artikeln är översatt från engelskspråkiga wikipedias artikel Red-flanked Bluetail
Noter redigera
- ^ [a b c] BirdLife International 2016 Tarsiger cyanurus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 7 januari 2023.
- ^ [a b] BirdLife Sveriges Taxonomikommitté (2014) Förändringar i listan över holarktis fåglar, Vår Fågelvärld, vol.73, nr.2, sid:36-45
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 278. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ del Hoyo, J., Collar, N. & Christie, D.A. (2020). Himalayan Bush-robin (Tarsiger rufilatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1344064 12 january 2020).
- ^ [a b c d e f g h i] Artfakta om tajgablåstjärt, ArtDatabanken.
- ^ Larsson (2001)
- ^ Tajgablåstjärt, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
- ^ Club300, fyndstatistik
- ^ Wei, C, Sangster, G, Olsson, U, & 12 others. Cryptic species in a colorful genus: Integrative taxonomy of the bush robins (Aves, Muscicapidae, Tarsiger) suggests two overlooked species. Molecular Phylogenetics and Evolution, vol 175. DOI: https://doi.org/10.1016/j.ympev.2022.107580
- ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
- ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae), Zool. Scripta 39, 213-224.
- ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.
Källor redigera
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Externa länkar redigera
- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
- Sveriges Radio: P2-fågeln Tajgablåstjärt
Wikimedia Commons har media som rör tajgablåstjärt.
Wikispecies har information om tajgablåstjärt.- Läten på xeno-canto.org
