Ingrid Bergman

svensk skådespelare
För andra betydelser, se Ingrid Bergman (olika betydelser).

Ingrid Bergman, född 29 augusti 1915 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm[4], död 29 augusti 1982 i London, var en svensk skådespelare. Bergman spelade i europeiska och amerikanska filmer och tilldelades filmpriset Oscar tre gånger. Det skedde två gånger för bästa kvinnliga huvudroll – i Gasljus 1944 och i Anastasia 1956 – plus för bästa kvinnliga biroll i Mordet på Orientexpressen 1974.

Ingrid Bergman
Ingrid Bergman 1944.
Ingrid Bergman 1944.
FöddIngrid Bergman
29 augusti 1915
Hedvig Eleonora församling, Stockholm, Sverige
Död29 augusti 1982 (67 år)
London, Storbritannien
BegravdNorra begravningsplatsen[1][2][3]
kartor
Utbildad vidDramatens elevskola
Aktiva år1935–1982
MakePetter Lindström
(1937–1950; skilda)
Roberto Rossellini
(1950–1957; skilda)
Lars Schmidt
(1958–1979; skilda)
Webbplatswww.ingridbergman.com
Betydande roller
Anita Hoffman i Intermezzo
Ilsa Lund i Casablanca
Paula Alquist i Gasljus
Dr. Constance Petersen i Trollbunden
Alicia Huberman i Notorious!
Bästa kvinnliga huvudroll i miniserie eller film
1960 - The Turn of the Screw
1982 - A Woman Called Golda
Bästa kvinnliga huvudroll i en pjäs
1947 - Johanna från Lothringen
IMDb SFDb

Mest känd är Ingrid Bergman för sina roller som Ilsa Lund i Casablanca 1942, mot Humphrey Bogart och som Alicia Huberman i Alfred Hitchcocks thriller Notorious! 1946, mot Cary Grant. Av Amerikanska Filminstitutet är hon rankad som den fjärde största kvinnliga stjärnan inom amerikansk film genom alla tider.[5]

BiografiRedigera

 
Ingrid Bergman vid 14 års ålder.

Ingrid Bergman var dotter till konstnären och fotografen Justus Bergman (1871–1929) och Friedel Adler (1884–1918). Modern var född i Kiel[6] i Tyskland och föräldrarna ingick äktenskap 13 juni 1907 i Hamburg. 1908 födde hon en dödfödd son och några år senare fick de ytterligare ett barn, som dog efter några veckor, så Ingrid Bergman var deras enda överlevande barn. Vid tiden för hennes födelse var de bosatta på Strandvägen 3 - i kvarteret närmast intill Kungliga Dramatiska Teatern - där Justus Bergman även drev en fotoaffär. 1918 dog modern i gulsot.

I faderns fotoateljé väcktes hennes intresse för foto och film – något hon själv livet igenom ägnade sig mycket åt som fritidsintresse – och hon älskade att som barn få klä ut sig och agera modell framför kameran. 1929 när hon var 13 år blev Ingrids tillvaro helt omkullkastad, då fadern också dog och hon tvangs flytta till sin ogifta faster, Ellen Bergman. Året därpå dog även fastern och hon flyttade till en farbror, Otto Bergman, och dennes hustru Hulda.

 
Bergman med Håkan Westergren i Swedenhielms (1935).
 
Bergman i Klockan klämtar för dig (1943), hennes första färgfilm.

Ingrid Bergmans skådespelarbana började som 16-årig statist i Gunnar Skoglunds film Landskamp (1931) och 1933 blev hon antagen vid Dramatens elevskola.

1934 gjorde hon en roll i Sigurd Walléns film Munkbrogreven med Edvin Adolphson. Nästa uppgift var Astrid i Swedenhielms. Sedan följde i rask takt Ivar Johanssons Bränningar och Gustaf Edgrens Valborgsmässoafton med Lars Hanson och Victor Sjöström. Samtliga 1935. Men den film som kom att betyda mest för Ingrid Bergmans karriär var Gustaf Molanders Intermezzo från 1936.

Samarbetet med Molander fortsatte med filmerna På Solsidan, även den 1936 och En kvinnas ansikte 1938. Samma år gjordes även filmen Dollar,

Ingrid Bergman gifte sig 1937 med den blivande neurokirurgen Petter Lindström. De fick 1938 tillsammans dottern Pia.

1938 spelade in filmen Kvartetten gifter sig (Die vier Gesellen).[7]

Efter att den svenska filmen Intermezzo visats i USA där Bergmans nordiska skönhet uppmärksammades kontaktades hon av Hollywood-producenten David O. Selznick, som erbjöd henne ett filmkontrakt. Så 1939 kom Ingrid Bergman till Kalifornien och spelade in den amerikanska versionen av Intermezzo, med Leslie Howard i rollen som professor Brandt.

Hösten 1939 var hon kontrakterad för medverkan i Per Lindbergs film Juninatten så Bergman återvände till Sverige för sitt sista åtagande för AB Svensk Filmindustri.

Bergman gjorde snabbt ett stort intryck på såväl den amerikanska som den internationella filmpubliken[8] som uppfattade henne som en ovanligt naturlig, sund och okonstlad skönhet. Hennes popularitet steg i rasande takt och med rollen som Ilsa Lund i Michael Curtiz film Casablanca 1942 blev hon en stor internationell filmstjärna.

1943 gjorde hon rollen som Maria i Sam Woods film Klockan klämtar för dig med Gary Cooper och hon fick sin första Oscar för rollen som Paula i George Cukors film Gasljus från 1944.

Bergman spelade därefter mot Bing Crosby i Klockorna i S:t Mary (1945), mot Gregory Peck i Alfred Hitchcocks Trollbunden samma år och en fin prestation med rollen som Alicia i Hitchkocks Notorious 1946 där hon för första gången spelade med Cary Grant.

Hon inledde en flerårig hemlig kärleksaffär med den världsberömde fotografen Robert Capa.[9]

I slutet av 1940-talet började hon känna en växande leda vid det fabriksmässiga filmarbetet i Hollywood och sökte kontakt med den italienske filmregissören Roberto Rossellini, vars starka, neorealistiska filmer hon fascinerades av och hon kände att det var den utmaning hon som skådespelare behövde.

Bergman och Rossellini inledde ett förhållande samtidigt som hon fick en roll i hans film Stromboli (1950). Båda var redan gifta och deras kärleksaffär blev en stor internationell medieskandal, som orsakade henne omfattande problem yrkesmässigt, eftersom ingen i Hollywood vågade ha med henne att göra. I USA höjdes till och med krav på "bannlysning" av alla hennes filmer och senatorn Edwin C. Johnson höll 14 mars 1950 ett långt anförande i USA:s kongress om den skådespelerska han tidigare sett som ett föredöme, men nu i stället såg som en depraverad kraft i "det ondas tjänst". Han yrkade på att hon skulle förvägras vidare inresetillstånd till USA.[10] Hon valde att inte heller återvända dit förrän flera år senare. Paret fick sonen Roberto Ingmar Rossellini och senare tvillingarna Ingrid Isotta Rossellini och Isabella Rossellini.

Rossellini vägrade att låta henne arbeta med andra regissörer än sig själv, vars produktioner varken konstnärligt eller ekonomiskt blev framgångsrika. Men då den världsberömde franske regissören Jean Renoir erbjöd henne en annorlunda komediroll i Elena och männen (1955) lättade han på förbudet. Samtidigt inledde Rossellini under en filminspelning i Indien en kärleksaffär med en indiska, varpå skilsmässan blev ett faktum 1957.

Med rollen som Anastasia i filmen med samma namn i regi av Anatole Litvak fick hon sin andra Oscar, men valde att inte själv komma till prisceremonin i USA, så priset mottogs av Cary Grant å hennes vägnar.

Åren 1958–1979 var hon för tredje gången gift, den här gången med den svenske men internationellt verksamme teaterdirektören Lars Schmidt. Hon spelade ledande roller i ett par av hans teaterproduktioner och tillbringade somrarna på hans privata ö Dannholmen i den bohuslänska skärgården utanför Fjällbacka.

Ingrid Bergman återvände till SF 1964 för rollen som Mathilde Hartman Smycket ingick i episodfilmen Stimulantia, som hade biopremiär 1967.

Bergmans filmkarriär fortsatte 1969 i komedin Kaktusblomman med Walter Matthau och Goldie Hawn. Men allra mest minnesvärd är den svenskfödda Greta Ohlsson i Mordet på Orientexpressen 1974, som gav henne en tredje Oscar för Bästa kvinnliga biroll.

Hösten 1977 gjorde hon rollen som den världsberömde pianisten Charlotte i Ingmar Bergmans Höstsonaten

Hon gjorde överraskande ytterligare en sista roll, likaledes ett av hennes realistiska livsporträtt, i tevefilmen En kvinna kallad Golda, i vilken hon spelade Israels tidigare premiärminister Golda Meir. Filmen spelades in 1981 och visades för första gången i amerikansk teve i april 1982. Rollen som Golda Meir gav henne postumt en Emmy Award och en Golden Globe Award.

ÖvrigtRedigera

Hon avled i London på sin födelsedag 1982, efter en tids sjukdom (bröstcancer), och hon gravsattes med sina föräldrar på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[11] Merparten av hennes aska ströddes dock i havet vid Dannholmen utanför Fjällbacka. I Fjällbacka är en byst rest till hennes minne och det lilla torget vid hamnen är döpt till Ingrid Bergmans torg.

Ingrid Bergman är en av de internationellt mest kända svenskarna. Tillsammans med Greta Garbo är hon också en av Sveriges mest kända skådespelerskor. Hon anses av American Film Institute vara en av de 50 främsta filmstjärnorna genom tiderna.[12]

1960 fick hon en stjärnutmärkelse på Hollywood Walk of Fame

Ett flertal dokumentärfilmer och tv-program har gjorts om Ingrid Bergman genom åren, bland annat med medverkan av hennes dotter Pia Lindström. Till 100-årsminnet av hennes födelse hedrades Ingrid Bergman på Filmfestivalen i Cannes 2015, där hennes ansikte prydde festivalaffischerna och Stig Björkmans tvåtimmars dokumentärfilm Jag är Ingrid premiärvisades. Denna dokumentärfilm, som sedan visades på SVT 27 december 2016, innehåller en mängd tidigare ovisade privata smalfilmer tagna av henne och familjemedlemmar samt bygger till stor del på hennes egna dagboksanteckningar.

20 augusti 2015 utgav svenska Postnord och amerikanska US Postal Service några svenska respektive amerikanska frimärken till 100-årsminnet av Ingrid Bergmans födelse.[13]

2017 sattes en musikal upp på Östgötateatern om Ingrid Bergman. Handlingen kretsar kring tiden för uppbrottet från Petter Lindström och dottern Pia, förhållandet med Roberto Rosselini och dess konsekvenser. 2020 sätts den upp för andra gången i omarbetad version på kulturhuset Spira i Jönköping[14][15]

Filmografi i urvalRedigera

 
Cary Grant och Ingrid Bergman i filmen Notorious! från 1946.
 
Ingrid Bergmans gravvård på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

FilmRedigera

År Filmtitel Engelsk titel Roll
1932 Landskamp   Flicka som står i kö
1935 Munkbrogreven The Count of the Old Town Elsa Edlund
1935 Bränningar Ocean Breakers Karin Ingman
1935 Swedenhielms The Swedenhielms Astrid
1935 Valborgsmässoafton Walpurgis Night Lena Bergström
1936 På solsidan On the Sunny Side Eva Bergh
1936 Intermezzo   Anita Hoffman
1938 Dollar   Julia Balzar
1938 En kvinnas ansikte A Woman's Face Anna Holm, aka Anna Paulsson
1938 Kvartetten gifter sig (originaltitel: Die Vier Gesellen) The Four Companions Marianne
1939 En enda natt Only One Night Eva Beckman
1939 Intermezzo   Anita Hoffman
1940 Juninatten June Night Kerstin Norbäc - aka Sara Nordanå
1941 Adam hade fyra söner Adam Had Four Sons Emilie Gallatin
1941 Himlens vrede Rage in Heaven Stella Bergen Monrell
1941 Dr. Jekyll och Mr. Hyde   Ivy Peterson
1942 Casablanca   Ilsa Lund
1943 Klockan klämtar för dig For Whom the Bell Tolls María
1943 Vi i Amerika (kortfilm) Swedes in America Sig själv
1944 Gasljus Gaslight Paula Alquist Anton
1945 Högt spel i Saratoga Saratoga Trunk Clio Dulaine
1945 Trollbunden Spellbound Dr. Constance Petersen
1945 Klockorna i S:t Mary The Bells of St. Mary's Syster Mary Benedict
1946 American Creed (kortfilm)   Sig själv
1946 Notorious! Notorious Alicia Huberman
1948 Triumfbågen Arch of Triumph Joan Madou
1948 Jeanne d’Arc Joan of Arc Jeanne d’Arc
1949 Under Capricorn   Lady Henrietta Flusky
1950 Stromboli   Karin
1952 Den stora kärleken The Greatest Love Irene Girard
1953 Vi kvinnor (segment: "Ingrid Bergman") We, the Women Sig själv
1954 Giovanna d'Arco al rogo Joan of Arc at the Stake Giovanna d'Arco (Jeanne d’Arc)
1954 Resa till Italien Journey to Italy Katherine Joyce
1954 Otrohet Fear Irene Wagner
1956 Anastasia   Anna Koreff/Anastasia
1956 Elena och männen Elena and Her Men Elena Sokorowska
1958 Indiskret Indiscreet Anna Kalman
1958 Värdshuset Sjätte Lyckan The Inn of the Sixth Happiness Gladys Aylward
1961 Tycker ni om Brahms ... Goodbye Again Paula Tessier
1961 Auguste Kolka, My Friend (Okrediterad cameoroll)
1964 Besöket The Visit Karla Zachanassian
1964 Den gula Rolls-Roycen The Yellow Rolls-Royce Gerda Millett
1967 Stimulantia: episoden Smycket   Mathilde Hartman
1969 Kaktusblomman Cactus Flower Stephanie Dickinson
1970 Henri Langlois (dokumentärfilm)   Sig själv
1970 En promenad i vårregnet A Walk in the Spring Rain Libby Meredith
1973 Två rymmare och en ängel From the Mixed-Up Files of Mrs. Basil E. Frankweiler Mrs. Frankweiler
1974 Mordet på Orientexpressen Murder on the Orient Express Greta Ohlsson
1976 Nina A Matter of Time Countess Sanziani
1978 Höstsonaten Autumn Sonata Charlotte Andergast

TVRedigera

År Titel Roll
1959 Startime: The Turn of the Screw Guvernant
1961 Twenty-Four Hours in a Woman's Life Clare Lester
1963 Hedda Gabler Hedda Gabler
1966 The Human Voice Okänd kvinna (monolog)
1977 Great Performances: Childhood Värd
1979 The American Film Institute Salute to Alfred Hitchcock Sig själv (Värd)
1982 En kvinna kallad Golda Golda Meir

TeaterRedigera

RollerRedigera

År Roll Produktion Regi Teater
1934 Figurant Rivalerna

Richard Sheridan

Alf Sjöberg Dramaten
1937 Claire Timmen H
Pierre Chaine
Ernst Eklund Komediteatern[16]
1937 Jean

Ladislaus Bús-Fekete

Gustaf Molander Oscarsteatern
1940 Julie Liliom
Ferenc Molnár
Benno Schneider 44th Street Theatre, New York, USA
1941 Anna Christopherson Anna Christie
Eugene O'Neill
Lobero Theatre, Santa Barbara, USA[17]Curran Theatre, San Francisco, USA

och Maplewood Theatre, New Jersey, USA

1946 Mary Grey (Joan) Johanna från Lothringen
Maxwell Anderson
Margo Jones Alvin Theatre (numera Neil Simon Theatre), New York, USA
1954 Jeanne d’Arc Jeanne d'Arc på bålet
Arthur Honegger och Paul Claudel
Roberto Rossellini Teatro di San Carlo, Neapel, Italien

Stoll Theatre, London, Storbritannien

1955 Jeanne d'Arc Jeanne d'Arc på bålet

Arthur Honegger och Paul Claudel

Roberto Rossellini Kungliga teatern (nuvarande Kungliga Operan)
1956 Laura Reynolds Tea and Sympathy
Robert Anderson
Théâtre de Paris, Paris, Frankrike
1962 Hedda Gabler Hedda Gabler
Henrik Ibsen
Théâtre Montparnasse Gaston Baty, Paris, Frankrike
1965 Natalia Petrovna A Month in the Country
Ivan Turgenjev
Michael Redgrave Yvonne Arnaud Theatre, Guildford, Storbritannien

och Cambridge Theatre, London, Storbritannien

1967 Deborah Harford More Stately Mansions
Eugene O'Neill
José Quientero Ahmanson Theatre, Los Angeles, USA

och Broadhurst Theatre, New York, USA

1971 Lady Cecily Waynflete Captain Brassbound's Conversion
George Bernard Shaw
Cambridge Theatre, London, Storbritannien
1972 Lady Cecily Waynflete Captain Brassbound's Conversion
George Bernard Shaw
Opera House, Kennedy Center, Washington D.C., USA

Ethel Barrymore Theatre, New York, USA

1973 Constance Middleton The Constant Wife
W. Somerset Maugham
John Gielgud Albery Theatre (numera Noël Coward Theatre), London, Storbritannien
1975 Constance Middleton The Constant Wife
W. Somerset Maugham
John Gielgud Shubert Theatre, New York, USA
1977 Helen Lancaster Waters of the Moon
N. C. Hunter
Chichester Festival Theatre, Chichester, Storbritannien
1978 Helen Lancaster Waters of the Moon
N. C. Hunter
Theatre Royal, Brighton, Storbritannien

och Theatre Royal Haymarket. London, Storbritannien

Utmärkelser och nomineringarRedigera

Ingrid Bergman tilldelades och nominerades till en stor mängd internationella priser för olika produktioner, samt några förtjänstutmärkelser. Här nedan följer några av dem.

OscarRedigera

Nominerad för Bästa kvinnliga huvudrollRedigera

Golden Globe AwardRedigera

Nominerad för Bästa skådespelerskaRedigera

Emmy AwardRedigera

  • 1961 – Twenty-Four Hours in a Woman's Life (nominerad)

BAFTA AwardRedigera

Några övriga utmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Findagrave: Ingrid Bergman (på engelska), Find A Grave-ID: 1665, läst: 28 december 2016.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bergman, INGRID, Svenska gravar, läs online, läst: 7 mars 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Svenska - 8 Ingrid Bergmans familjegrav, Soundcloud-ID: stadsmuseet/ingrid-bergmans-familjegrav, läst: 14 november 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hedvig Eleonora kyrkoarkiv, nr C I:43, sida 142
  5. ^ ”AFI's 100 Years...100 Stars”. www.afi.com. http://www.afi.com/100Years/stars.aspx. Läst 15 juli 2015. 
  6. ^ Ingrid Bergmans okända invandrarbakgrund - DN.SE” (på svenska). DN.SE. 15 september 2015. https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ingrid-bergmans-okanda-invandrarbakgrund/. Läst 3 mars 2018. 
  7. ^ Svensk uppslagsbok, 2:a upplagan, 1947 Arkiverad 6 november 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ Karl E. Hillgren: "Allt för Ingrid och för Sverige", Tidningen Se nr 26, 1948, sid 1 och 14-17. Åhlen & Åkerlunds, Stockholm 1948. Läst 6 augusti 2018.
  9. ^ Dokumentärfilmen "Jag är Ingrid" (2015)
  10. ^ Google Books: "Ingrid Bergman (Great Stars)", av David Thomson
  11. ^ Hitta graven
  12. ^ "AFI's 50 GREATEST AMERICAN SCREEN LEGENDS". afi.com Läst 16 juli 2015. (engelska)
  13. ^ ”Postnord juni 2015, "Nya frimärken med Ingrid Bergman"”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924080700/http://www.postnord.com/sv/media/pressmeddelanden/postnord-sverige/2015/nya-frimarken-med-ingrid-bergman/. Läst 26 augusti 2015. 
  14. ^ https://www.ostgotateatern.se/pa-scen/camera
  15. ^ https://www.smot.se/camera/
  16. ^ ”Timmen H”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24831&pos=29. Läst 13 maj 2016. 
  17. ^ ”Anna Christie”. eOneill.com: An Electronic Eugene O'Neill Archive. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927215533/http://www.eoneill.com/artifacts/AC1.5.htm. Läst 14 mars 2007. 

KällförteckningRedigera

  • Laurence Leamer, As Time Goes by, The Life of Ingrid Bergman, 1986.
  • Donald Spoto, Notorious, 1998.
  • Aleksandra Ziolkowska-Boehm, Ingrid Bergman prywatnie, Warsaw: Proszynski, 2013, ISBN 978-83-7839-518-8.
  • Aleksandra Ziolkowska-Boehm, Ingrid Bergman and her American Relatives, Lanham, MD: Hamilton Books, The Rowman @ Littlefield Publishing Group, 2013, ISBN 978-0-7618-6150-8.
  • Jag är Ingrid, dokumentärfilm av Stig Björkman, 2015.

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera