Stenökenlärka
Stenökenlärka[2] (Ammomanes deserti) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[3]
| Stenökenlärka Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Lärkor Alaudidae |
| Släkte | Ammomanes |
| Art | Stenökenlärka A. deserti |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ammomanes deserti | |
| Auktor | (Lichtenstein, 1823) |
| Utbredning | |
 | |
Kännetecken redigera
Utseende redigera
Stenökenlärkan är en 15-16,5 centimeter lång sandfärgad och rätt kraftig lärka. Den är lik sandökenlärkan men skiljs framför allt på annorlunda näbb (lång, grov och gulbrun med mörk rygg och spets jämfört med sandökenlärkans lilla skäraktiga) samt att det svarta på stjärtspetsen är bredare och mindre distinkt. Vidare är den tydligare streckad på bröstet och har något längre handpenneprojektion. [4]
Könen är lika, men variationen i grundfärgen mellan de många underarterna (se nedan) är stor, mestadels en anpassning till miljön: mer sandfärgade i sandiga områden, gråare i klippigare områden och mycket mörk i basaltöknar.[5]
.jpg)
Läten redigera
Stenökenlärkan är mest tyst, med korta rullande eller visslande lockläten. Sången som oftast utförs i en bågig sångflykt är en ljudlig, mörkröstad och något vemodig upprepad strof med tre till sex stavelser, exempelvis tjy-vi-tjutju, vuy.[4]
Utbredning och systematik redigera
Stenökenlärka har en vid utbredning från Mauretanien och Marocko till Indien. Arten delas in i hela 22 underarter med följande utbredning:[3]
- Ammomanes deserti payni – Marocko söder om Atlasbergen och näraliggande sydvästra Algeriet
- Ammomanes deserti algeriensis – norra Algeriet, Tunisien och nordvästra Libyen
- Ammomanes deserti mya – centrala algeriska Sahara (mellan 27° N och 30° N)
- Ammomanes deserti geyri – Mauretanien till södra Algeriet och nordvästra Niger (Air Massif)
- Ammomanes deserti whitakeri – sydöstra Algeriet, sydvästra Libyen och nordvästra Tchad (Tibesti)
- Ammomanes deserti kollmanspergeri – nordöstra Tchad (Ennedi) och västra Sudan (Darfur)
- Ammomanes deserti isabellina – norra Egypten väster om Nildalen österut till Israel, Jordanien, Syrien, södra Turkiet (Birecik), nordvästra Saudiarabien och Irak väster om floden Tigris
- Ammomanes deserti deserti – östra Egypten (öster om Nilen till Röda havet) söder till Sudan
- Ammomanes deserti erythrochroa – västra Tchad (Ndjamena) till norra Sudan (Dongola till Kordofan)
- Ammomanes deserti samharensis – längs Röda havets kust i östra Sudan, Eritrea och Arabiska halvön (i söder till norra Jemen)
- Ammomanes deserti assabensis – södra Eritrea, Etiopien och nordvästra Somalia
- Ammomanes deserti akeleyi – högländerna i norra Somalia
- Ammomanes deserti annae – svarta lavaöknar i Jordanien (Azraq) och längst ner i södra Syrien
- Ammomanes deserti azizi – nordöstra Saudiarabien (Al Hufuf-området)
- Ammomanes deserti saturata – svarta lavaöknar i södra Arabiska halvön (norra Hijaz till Aden)
- Ammomanes deserti insularis – Bahrain (Persiska viken)
- Ammomanes deserti taimuri – Oman (Muscat)
- Ammomanes deserti cheesmani – Irak (öster om floden Tigris) till västra Iran (väster om Zagrosbergen till Persiska viken
- Ammomanes deserti parvirostris – västra Turkmenistan (Kara-Bogaz-Gol till Kopet Dagh och Atrak)
- Ammomanes deserti orientalis – nordöstra Iran, Turkestan och norra Afghanistan
- Ammomanes deserti iranica – centrala, södra och östra Iran inklusive södra Zagrosbergen österut till sydvästra Afghanistan och västra Pakistan (Baluchistan)
- Ammomanes deserti phoenicuroides – sydöstra Afghanistan, östra Pakistan och nordvästra Indien (västligaste Rajasthan)
Fågeln är en mycket sällsynt gäst i Europa, endast sedd på Cypern.[1][6]
Levnadssätt redigera
Stenökenlärkan återfinns som namnet avslöjar i karg, klippig och ofta ökenartad terräng, i bergssluttningar eller brant bergsöken men inte i platt och sandig öken. Den är rätt diskret i sina vanor men oskygg och uppträder en och en eller i små grupper.[4]
Arten häckar på marken i skydd av en grästuva eller en sten. Den lägger ett till tre ägg, i januari-februari i norr och mars-april i söder, i en grunt uppskrapad grop fodrad med växtlighet och omringad av småsten. Fågeln lever av frön och insekter, det senare framför allt under häckningstid.[5]
Status och hot redigera
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Noter redigera
- ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Ammomanes deserti Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b c] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 252. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ [a b] Snow, D.W.; Perrins, C.M. (1998). The Birds of the Western Palearctic Concise Edition Volume 2 Passerines. Oxford University Press. sid. 1017–1018. ISBN 0 19 850188 9
- ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 161. ISBN 978-84-941892-9-6
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör stenökenlärka.
Wikispecies har information om Ammomanes deserti.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
