Öppna huvudmenyn
Spränggranat (höger center) i jämförelse med mingranat (höger), halvpansargranat (vänster center) och pansargranat (vänster).
En spränggranat i genomskärning.
Genomskärning av granat till franska Canon de 75 modèle 1897

En spränggranat, kort sgr, är en granattyp som är extremt vanlig inom världens krigsväsen. De används klassiskt till kanoner och haubitser inom fältartilleriet men existerar i modern tid på alla granatplattformer. På vissa granatplattformer som granatkastare är granattypen försedd med vingar och kallas sprängvinggranat.

VerkanRedigera

Spränggranater skadar målet med sprängverkan, den militära benämningen för en explosion med mycket splitter.[1] Detta är mycket bra mot mjuka mål som oskyddat infanteri eller mycket lätt pansrade fordon vilka är några av de huvudmål man tänker sig för spränggranater. Bortom detta är spränggranater bra mot lite vad som då explosionen lätt kan skada betongbunkrar eller optik och extern utrustning på pansarfordon.

För att få mer specialiserad verkan kan man aptera spränggranater med olika typer av tändrör som ger olika typer av brisad. Några vanliga exempel är: ögonblicksbrisad (ögonblickligt rör), som innebär brisad direkt vid anslag, fördröjningsbrisad (tidrör), som innebär att granaten exploderar efter några millisekunders fördröjning vilket gör att den hinner tränga sig in i mål eller igenom skydd, luftbrisad (zonrör), som innebär brisad på ett visst avstånd från marken som gör att den kan skada mål bakom skydd. Motsvarande briseringsvarianter förekommer även för andra granater och briserande projektiler som flygbomber.

UtformningRedigera

Granatkroppen utformas med relativt tunn granathylsa, med andra ord höljet (ej att förväxla med patronhylsa eller laddningshylsa). Väggarna på granathylsan tar ofta up en tredjedel av granatkroppens totala diameter. Som jämförelse är detta tunnare än en pansargranat men tjockare än en mingranat. Detta tillåter relativt stor sprängladdning vilket ger bra tryckvågsverkan men skapar samtidigt mycket splitter. Sprängladdningen består normalt av trotyl men det finns flera alternativa sprängmedel som har historiskt använts. Högexplosiv brisant laddning används för brisad, medan långsammare sprängämnen ger krevad. I spetsen av granaten sitter oftast tändröret. Resterande komponenter är drivgördeln som består av en eller flera ringar av koppar som sitter runt granatkroppens liv.

Tillverkning går till genom att granathylsan formas genom gjutning och sedan urborrning. Därefter svarvas hylsan till rätt mått. Den tillverkas normalt av automatstål, eller annat stål med god spånbarhet, för att ge jämn splitterverkan. Sprängladdningen gjuts på plats i granaten. Normalt utgör sprängladdningen mellan 10 och 15% av granatens vikt.

HistoriaRedigera

De historiskt första moderna spränggranaterna dök upp vid 1900-talets början i och med att bearbetningsmetoderna för stål förbättrades och att trotyl och pikrinsyra ersatte svartkrut i militära sprängladdningar. De kom att brukas effektivt under krigsåren fram till idag.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Lärobok i Militärteknik, vol. 4: Verkan och skydd