Öppna huvudmenyn

Smågök[2] (Cuculus poliocephalus) är en asiatisk fågel i familjen gökar inom ordningen gökfåglar.[3]

Smågök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Cuculus poliocephalus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningGökfåglar
Cuculiformes
FamiljGökar
Cuculidae
SläkteCuculus
ArtSmågök
C. poliocephalus
Vetenskapligt namn
§ Cuculus poliocephalus
AuktorLatham, 1790
Hototogisu 3Yen stamp in 1954.JPG
Hitta fler artiklar om fåglar med

KänneteckenRedigera

UtseendeRedigera

Smågöken liknar göken men är som namnet avslöjar en mindre fågel med en kroppslängd på 32-33 cm. Den har skiffergrå ovansida, konstrasterande svartaktig stjärt och övre stjärttäckare, stjärten med vita spetsar och vita fläckar på sidorna. Strupe och bröst är ljusgrå, buken vit med svarta band. Undre stjärttäckarna är ofta svartbandade. Runt ögat syns en gul ögonring.[4]

Liknande tajgagöken och himalayagöken är större och har annorlunda läten (se nedan), madagaskargöken är mycket lik men har tunna band, blekt huvud och svagare tecknade undre stjärttäckare.[4]

LätenRedigera

Lätet är en repetativ fyrstavig serie som återges i engelsk litteratur som "kwer-kwah-kwah-kurh", där den sista stavelsen är lägst i tonhöjd och längst.[5]

Utbredning och systematikRedigera

Fågeln häckar i södra och sydöstra Asien och övervintrar på indiska halvön, Sri Lanka och i östra Afrika.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

LevnadssättRedigera

Smågöken återfinns i skog och skogslandskap. Den lever av insekter, mestadels fjärilslarver. Fågeln häckar mellan maj och juli. Liksom många andra gökar är den boparasit, det vill säga lägger ägg i andra fåglars bon. Vanliga värdarter är små sångare, smygtimalior, kortvingar och japansk cettia.[4]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig i stora delar av utbredningsområdet.[4]

LevnadssättRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Cuculus poliocephalus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c d] del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1997. Handbook of the Birds of the World, Vol. 4: Sandgrouse to Cuckoos. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  5. ^ Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869 

Externa länkarRedigera