Tajgagök
Tajgagök[2] (Cuculus optatus) är en huvudsakligen asiatisk fågel i familjen gökar.[3] Den är mycket lik göken och skiljer sig framför allt genom lätet, ett snabb ramsa påminnande om härfågel. Arten häckar i tajga från Uralbergen österut till Japan. Vintertid flyttar den till Australien. I Europa utanför Ryssland är den en mycket sällsynt gäst med endast ett säkert fynd, i Finland sommaren 2015 och 2016. Tajgagöken tros minska i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
| Tajgagök Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Gökfåglar Cuculiformes |
| Familj | Gökar Cuculidae |
| Släkte | Cuculus |
| Art | Tajgagök C. optatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cuculus optatus | |
| Synonymer | |
|
Taigagök Cuculus saturatus optatus | |
Utseende och läten
redigeraTajgagöken är mycket lik den europeiska göken och honan har liksom denna två morfer, en grå och en rostbrun. Den är generellt något mindre (30–34 centimeter i längd jämfört med gökens 32-36) och har grövre näbb. Den grå morfen är mörkare på rygg och vingar, vissa har grövre och tätare band undertill och undre stjärttäckarna ofta rostbeiga och utan fläckar. Den bruna morfen (som är vanligare förekommande än hos göken) har ofta bredare svarta band på tvären ovan än rödbruna band (tvärtom hos göken).[4]
Lätet är det tydligaste sättet att skilja tajgagöken från gök. Tajgagökshanen har en snabb ramsa av jämnt betonade tonpar, mycket påminnande om härfågel. Honans drill är hårdare och långsammare än motsvarande läte hos göken.[4]
Utbredning och systematik
redigeraTajgagöken förekommer från Ryssland till Sibirien, norra Kina, Korea och Japan, vintertid till Australien.[3] Sommaren 2015 och 2016 uppträdde en tajgagök i Teerijärvi i Finland, vilket är enda gången i Europa utanför Ryssland.[5]
Artens systematik är komplicerad. Den tillhör en grupp närbesläktade gökar som tidigare behandlades som en och samma art. Gruppen består av förutom tajgagök även sundagök (C. lepidus) och himalayagök (C. saturatus). Numera anses de normalt utgöra tre olika arter.[3][6]
Ekologi
redigeraTajgagöken förekommer i tajga och mer buskartad skog och lever av insekter och insektslarver. Liksom göken är den boparasit och lägger sina ägg i andra fåglars bon, framför allt Phylloscopus-sångare som nordsångare (P. borealis), lövsångare (P. trochilus) och östlig kronsångare (P. coronatus), men även sibirisk piplärka (Anthus hodgsoni) och fjällkronad stubbstjärt (Urosphena squameiceps).
Status
redigeraTajgagöken har en mycket stor utbredning, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen (IUCN) kategoriserar den som livskraftig. Världspopulationen uppskattas till mellan en halv och fem miljoner vuxna individer.[1]
Referenser
redigera- ^ [a b] Birdlife International 2021 Cuculus optatus . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 10 december 2021.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
- ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 220-221. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Tarsiger.com Fynd av tajgagök i Västpalearktis
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör tajgagök.
Wikispecies har information om Cuculus optatus.- Läten på xeno-canto.org
