Öppna huvudmenyn

Japansk cettia

asiatisk fågel i familjen cettisångare

Japansk cettia[2] (Horornis diphone) är en välkänd östasiatsik fågel i familjen cettisångare inom ordningen tättingar.[3]

Japansk cettia
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Cettia diphone (crying).JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljCettisångare
Cettiidae
SläkteHorornis
ArtJapansk cettia
H. diphone
Vetenskapligt namn
§ Horornis diphone
Auktor(Kittlitz, 1830)
Synonymer
Cettia diphone
Hitta fler artiklar om fåglar med

KänneteckenRedigera

UtseendeRedigera

Japansk cettia är en stor (14-16 cm) och kraftig cettisångare. Vingarna är relativt långa och tydligt runda, stjärten likaså rätt lång men typiskt lös, tunn och rufsig. Fjäderdräkten är jämnt olivbrun ovan med varmare bruna vingpennor och kanter på tertialer som ofta bildar en kontrasterande bronsfärgad vingpanel. På huvudet syns ett tydligt och långt ögonbrynsstreck och undertill är den gråvit. Fåglar i vissa populationer (diphone, riukiuensis) har mer kanelbrun hjässa och gråbrunt på kind och örontäckare.[4]

Manchurisk cettia (H. canturians, tidigare behandlad som underart) har mycket större storleksskillnad mellan könen så att hane diphone är jämnstor med hona canturians men betydligt mindre än hanen av samma art. Vidare är den varmare kanelbrun ovan och ögonbrynsstrecket tunnare. Näbben är också ljusare och kraftigare.[4]

LätenRedigera

Sången hörs från januari i söder och från maj i norr. Den levereras dagen lång från ett träd eller buskage, en mycket karakteristisk lång och flöjtliknande vissling som avslutas med ett melodiskt men explosivt "uuweechu". Varningslätet är mycket ljudligt och demonstrativt upprepat "kek-kow", medan locklätet är ett hårt "tzhik tzhik".[4][5]

Utbredning och systematikRedigera

Japansk cettia förekommer som namnet avslöjar i de japanska öarna, men även norrut på Sachalin] och i Kurilerna samt på södra Koreahalvön. Den delas oftast upp i fem underarter med följande utbredning:[5]

Tidigare inkluderades även nominatformen för manchurisk cettia (Horornis canturians) i japansk cettia, varvid den förra istället hade det vetenskapliga artnamnet borealis.

Japansk cettia infördes till Oahu i Hawaiiöarna mellan 1929 och 1941. Den har sedermera spritt sig till andra öar.[7]

LevnadssättRedigera

Japansk cettia hittas i tät och frodig vegetation där den ofta är svår att få syn på förutom när den sjunger. Under häckningstid förekommer den i fuktiga buskmarker, igenväxta gräsmarker och tät undervegetation inne i skog med dvärgbambu (Sasa kurilensis), upp till 3000 meters höjd på centrala Honshu och nära havsnivån på Hokkaido. I Sydkorea häckar den i blandskog med lågväxande städsegröna buskar och bambuarterna Pseudoasa japonica och Phyllostachys pubescens, på högre höjder bland rhododendronbuskar av arten Rhododendron schlippenbachii. Övervintrande fåglar i södra Japan ses i liknande tät vegetation som under sommaren, men även i vassbälten och i stadsnära trädgårdar och parker.[4]

FödaRedigera

Födan är dåligt känd men tros bestå huvudsakligen av ryggradslösa djur och dess larver. Den har dock observerats ta en rad olika sorters frukt under hösten.[5]

HäckningRedigera

Fågeln häckar mellan mars och augusti, troligen med två kullar i södra delen av utbredningsområdet med tanke på att hanen fortsätter sjunga i augusti och in i början av september. Den bygger ett kupolformat bo som placeras ungefär en meter ovan mark i dvärgbambu eller ett lågväxande buskage. Däri lägger den fyra till sex ägg som ruvas i 16 dagar, varefter ungarna är flygga efter ytterligare 14 dagar.[4][5]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Horornis diphone Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 februari 2015.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
  4. ^ [a b c d e] Kennerley, P.R. & Pearson, D. (2010) Reed and Bush Warblers. Christopher Helm, London.
  5. ^ [a b c d] Clement, P. & Kirwan, G.M. (2019). Japanese Bush-warbler (Horornis diphone). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58736 18 februari 2019).
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  7. ^ Pyle, R.L., and P. Pyle. 2017. The Birds of the Hawaiian Islands: Occurrence, History, Distribution, and Status. B.P. Bishop Museum, Honolulu, HI, U.S.A. Version 2 (1 January 2017)

Externa länkarRedigera