Öppna huvudmenyn

Sandtärna

fågelart i familjen måsfåglar

Sandtärna (Gelochelidon nilotica) är en tärna som ensam förs till släktet Gelochelidon[2] men som tidigare fördes till släktet Sterna. Sandtärnan är en ganska otypisk tärna som till utseendet påminner om arterna inom släktet Sterna men som födosöker i habitat likt arterna i släktet Chlidonias.

Sandtärna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Gelochelidon nilotica vanrossemi.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljMåsfåglar
Laridae
UnderfamiljTärnor
Sterninae
SläkteGelochelidon
C. L. Brehm, 1830
ArtSandtärna
G. nilotica
Vetenskapligt namn
§ Gelochelidon nilotica
Auktor(Gmelin, 1789)
Synonymer
Sterna nilotica
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utbredning och systematikRedigera

Sandtärnan häckar i de varmare delarna av södra Europa (det finns även en mycket isolerad population som häckar i norra Tyskland och Danmark), i de tempererade delarna av östra Asien, utmed både väst- och östkusten i Nordamerika samt i östra Sydamerika.

Alla underarter genomför någon form av förflyttning efter häckningen men det är de nordligaste populationerna som flyttar längst och övervintrar i Afrika, Karibien och norra Sydamerika, södra Asien och Nya Zeeland.

TaxonomiRedigera

Sandtärnan delas upp i sex underarter med följande utbredning:[3]

Taxonet macrotarsa som häckar i Australien behandlades tidigare som en underart till sandtärnan och vissa gör det fortfarande.[4] Numera urskiljs den dock allt oftare som egen art, australisk sandtärna.

UtseendeRedigera

Sandtärnan är en ganska stor och kraftfull tärna i samma storlek och med ett liknande utseende som kentsk tärna, men sandtärnans kort kraftiga trutliknande näbb, breda vingar, långa ben och kompakta kropp är distinkta. Adult i sommardräkt har grå ovansida, vit undersida, svart hätta, svart näbb och svarta ben. Lätet är ett karaktäristiskt ker-wik.

Adult i vinterdräkt saknar den svarta hättan, istället har den en svart ögonmask likt kärrtärnan. Juvenilen har en blekare ögonmask men påminner annars om adult i vinterdräkt. Den kan förväxlas med juvenil kentsk tärna men den senare har kortare och klenare näbb. De olika underarterna går att särskilja i fält, genom storleksskillnader och mindre skillnader i fjäderdräkten.

EkologiRedigera

Arten häckar i kolonier vid sjöar, våtmarker och utmed kusten. Boet placeras direkt på marken och består av en uppskrapad grop där den i genomsnitt lägger två ägg. Den störtdyker vanligtvis inte efter fisk utan födosöker efter insekter som den fångar i flykten, men jagar också över fuktiga ängar efter grodor och mindre däggdjur, som möss och sorkar.

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

NoterRedigera

  1. ^ Birdlife International 2014 Gelochelidon nilotica Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 januari 2015.
  2. ^ Bridge et al., 2005
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi :  10.14344/IOC.ML.9.2.
  4. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11

KällorRedigera

  • Bridge, E. S.; Jones, A. W. & Baker, A. J. (2005): A phylogenetic framework for the terns (Sternini) inferred from mtDNA sequences: implications for taxonomy and plumage evolution. Molecular Phylogenetics and Evolution 35: 459–469. PDF fulltext
  • Collinson, M. (2006). Splitting headaches? Recent taxonomic changes affecting the British and Western Palaearctic lists. British Birds 99(6): 306-323.
  • Harrison, Peter (1988): Seabirds (2nd edition). Christopher Helm, London ISBN 0-7470-1410-8
  • National Geographic Society (2002): Field Guide to the Birds of North America. National Geographic, Washington DC. ISBN 0-7922-6877-6
  • Olsen, Klaus Malling & Larsson, Hans (1995): Terns of Europe and North America. Christopher Helm, London. ISBN 0-7136-4056-1