Sandgasell eller afrikansk sandgasell[2] (Gazella leptoceros) är en gasellart som man hittar ifrån Egypten och västerut till Algeriet.

Sandgasell
Status i världen: Starkt hotad[1]
Slender Horned Gazelle.jpg
Gazella leptoceros
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
UnderordningIdisslare
Ruminantia
FamiljSlidhornsdjur
Bovidae
UnderfamiljCaprinae
SläkteGaseller
Gazella
ArtSandgasell
G. leptoceros
Vetenskapligt namn
§ Gazella leptoceros
AuktorF. Cuvier, 1842
Utbredning
Gazella leptoceros.png
Hitta fler artiklar om djur med

UtseendeRedigera

Sandgasellen är ungefär lika stor som Thomsongasellen. Den har en höjd på ungefär 70 centimeter, en längd på 1,1 meter och den kan väga mellan 30 och 40 kilogram. Sandgasellens päls är ljust sandfärgad med ett svagt gasellband.

HabitatRedigera

Sandgasellen är anpassad för ett liv i öknar så de har utvecklat stora öron och breda klövar som hjälper dem att förflytta sig i lös sand. Båda könen har horn och de är ganska långa, mellan 30–40 centimeter hos bocken. Hornen är nästan raka men de är kraftigt vridna.

LevnadssättRedigera

Socialt beteendeRedigera

Gasellen söker tillsammans föda under dagen i små grupper som ständigt är på vandring. Grupperna brukar bestå av några honor och deras ungar plus en hane. Födan består av gräs, örter och busklöv. Sandgasellen behöver inte dricka vatten under långa perioder.

FortplantningRedigera

En hona har en dräktighetsperiod på ungefär 5 månader och hon brukar i allmänhet bara föda en kalv. Kalven blir könsmogen vid ungefär 6 månaders ålder.

PredatorerRedigera

Sandgasellen är en starkt hotad art. Alla rovdjur som en gång hade sandgasellen som bytesdjur har nu blivit helt utrotade. Men Sandgasellens värsta fiende finns kvar, människan. Det bedrivs en hänsynslös jakt på Sandgasellen.

KällorRedigera

  • Giuseppe Ardito (1983). Djurens underbara värld, Band 6. Höganäs: Bokorama. ISBN 91-7024-054-X 
  • David W. MacDonald, red (1984). Jordens djur, Band 4 – Hovdjuren. Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 91-34-50353-6 
  1. ^ Gazella leptocerosIUCN:s rödlista, auktor: Mallon, D. et. al. (2008), besökt 12 november 2008.
  2. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.8, läst 2018-09-29.