Öppna huvudmenyn

Nils Samuel (Sam.) [1] Stadener [2], född 30 mars 1872 i Asarum i Blekinge län, död 6 augusti 1937 i Malmö, begravd utanför Växjö domkyrka, vid dess sydvästra hörn, var en svensk biskop, politiker (liberal) och ecklesiastikminister.

Biskop Sam. Stadener
KyrkaSvenska kyrkan

StiftSträngnäs stift, biskop
Period19271932
FöreträdareUddo Lechard Ullman
EfterträdareGustaf Aulén

StiftVäxjö stift, biskop
Period19321937
FöreträdareEdgar Reuterskiöld
EfterträdareYngve Brilioth

Prästvigd11 januari 1900 i Lund
Biskopsvigd6 november 1927 av Nathan Söderblom
Akademisk titelTeologie doktor 1923
Född30 mars 1872
Asarum
Död6 augusti 1937 (65 år) i Malmö

BiografiRedigera

Sam. Stadener, som var son till folkskolläraren Nils Svensson och Anna Cajsa Lidh, tog examen i teoretisk teologi och praktisk teologi 1893 vid Lunds universitet och följde 1894 upp med en folkskollärarexamen. Han blev teologie kandidat 1898, prästvigdes 1900 och kom att få sin första tjänst vid Svenska Sofiaförsamlingen i Paris 1901-1905; han efterträdde där Nathan Söderblom. Han var kyrkoadjunkt i Sankt Pauli församling i Malmö 1905-1909, kyrkoherde i Ystad 1909-1924 och kyrkoherde i Sankt Peters klosters och Norra Nöbbelövs församlingar utanför Lund 1924-1927.

Under tiden i Malmö blev han politiskt aktiv liberal och satt i stadsfullmäktige där 1907-1909 och i Ystad 1911-1914. Han var riksdagsledamot i första kammaren 1912-1917 för Malmöhus läns valkrets och tillhörde då Liberala samlingspartiet. I riksdagen var han bland annat vice ordförande i första kammarens första tillfälliga utskott 1912-1913. Stadener engagerade sig som riksdagsman inte minst i kyrkopolitik.

Stadener promoverades till teologie doktor 1923 och vigdes till biskop i Strängnäs 1927. Fem år senare flyttade han till Växjö, där han verkade som biskop fram till sin död. När Carl Gustaf Ekman bildade sin andra minoritetsregering 1930 utsåg han Stadener till statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet.

TysklandsvänRedigera

Stadener var på 1930-talet inblandad i debatten om den svenska kyrkans förhållande till den tyska kyrkan och den nazistiska regimen. Såsom tysklandsvän gjorde han en för den lutherska kyrkans vidkommande positiv tolkning av det politiska skeendet i Nazityskland och kom på kant med den antinazistiska opinionen när han bland annat uttalade sig till förmån för den tyska hitlertrogne riksbiskopen Ludwig Müller och den naziinfluerade rörelsen Deutsche Christen. Han var den ende biskopen i Norden som inte bojkottade Mullers installation som riksbiskop 1933. Han reste dock inte dit. [2][3][4]

Utmärkelser och ledamotskapRedigera

 
Konselj med Carl Gustaf Ekmans andra ministär någon gång 1930–1932. Stadener sitter som fjärde man från höger.

FamiljRedigera

Stadener fick två barn tillsammans med Hedvig Maria (Hedda) af Klinteberg (1869-1936). Nils Stadener (1902-1978) gift med deckarförfattarinnan Ingegerd Stadener och Greta (gift Olofson).

Stadener och hans Hedvig Maria (Hedda) af Klinteberg är begravda utanför den södra kyrkmuren vid Växjö domkyrka.

Se ävenRedigera

Företrädare:
Claes Lindskog
Sveriges ecklesiastikminister
1930–1932
Efterträdare:
Arthur Engberg

KällorRedigera

  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1986), band 3, s. 274
  • Clarence Nilsson: "Sam. Stadener som kyrkopolitiker" (Skrifter utgivna av Svenska statsvetenskapliga föreningen, Uppsala 1964)
  • N. S. Lundström: 1872 års män (Hasse W Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1927), s. 173
  1. ^ Med punkt, enligt källorna: *Sam. Stadeners, av honom själv 15/11 1932 upprättad och undertecknad meritförteckning, i konseljakt 2/12 1932, Ecklesiastikdepartementets arkiv, Riksarkivet, Stockholm *Handlingar undertecknade av Stadener i dennes samling, Lunds universitetsbibliotek *Sam. Stadener, Herdabrev till Strängnäs stift, 1927, sidan 3 och sidan 146 (faksimile av egenhändig namnteckning) *Gunnar Carlquist, Lunds stifts herdaminne II:4, 1952, sidor 440-446
  2. ^ [a b] Svenskt biografiskt lexikon
  3. ^ Olov Hartman Klartecken (1977), s. 147
  4. ^ Birgitta Brodd Ärkebiskop Erling Eidem under kyrkostrid och världskrig (2017), s. 275-276

Externa länkarRedigera