Sam Stadener
Sam Stadener (IPA: /stádner/), folkbokförd som Nils Samuel Stadener,[1] av honom själv skrivet Sam. Stadener,[2] född 30 mars 1872 i Asarum i Blekinge län, död 6 augusti 1937 i Malmö, var en svensk biskop, politiker (liberal) och ecklesiastikminister.
| Biskop Sam Stadener | |
.jpg) Sam Stadener | |
| Kyrka | Svenska kyrkan |
|---|---|
| Stift | Strängnäs stift, biskop |
| Period | 1927–1932 |
| Företrädare | Uddo Lechard Ullman |
| Efterträdare | Gustaf Aulén |
| Stift | Växjö stift, biskop |
| Period | 1932–1937 |
| Företrädare | Edgar Reuterskiöld |
| Efterträdare | Yngve Brilioth |
| Prästvigd | 11 januari 1900 i Lund |
| Biskopsvigd | 6 november 1927 av Nathan Söderblom |
| Akademisk titel | Teologie doktor 1923 |
| Född | 30 mars 1872 Asarum |
| Död | 6 augusti 1937 (65 år) i Malmö |
Biografi redigera
Sam Stadener, som var son till folkskolläraren Nils Svensson och Anna Cajsa Lidh, tog examen i teoretisk teologi och praktisk teologi 1893 vid Lunds universitet och följde 1894 upp med en folkskollärarexamen. Han blev teologie kandidat 1898, prästvigdes 1900 och kom att få sin första tjänst vid Svenska Sofiaförsamlingen i Paris 1901-1905; han efterträdde där Nathan Söderblom. Han var kyrkoadjunkt i Sankt Pauli församling i Malmö 1905-1909, kyrkoherde i Ystad 1909-1924 och kyrkoherde i Sankt Peters klosters och Norra Nöbbelövs församlingar utanför Lund 1924-1927.
Under tiden i Malmö blev han politiskt aktiv liberal och satt i stadsfullmäktige där 1907-1909 och i Ystad 1911-1914. Han var riksdagsledamot i första kammaren 1912-1917 för Malmöhus läns valkrets och tillhörde då Liberala samlingspartiet. I riksdagen var han bland annat vice ordförande i första kammarens första tillfälliga utskott 1912-1913. Stadener engagerade sig som riksdagsman inte minst i kyrkopolitik.
Stadener promoverades till teologie doktor 1923 och vigdes till biskop i Strängnäs stift 1927. Fem år senare flyttade han till Växjö stift, där han verkade som biskop fram till sin död. När Carl Gustaf Ekman bildade sin andra minoritetsregering 1930 utsåg han Stadener till statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet.
Förhållande till nazismen redigera
Stadener deltog på 1930-taleti debatten om den Svenska kyrkans förhållande till den tyska kyrkan och den nazistiska regimen. Han gjorde en för den lutherska kyrkans vidkommande positiv tolkning av det politiska skeendet i Nazityskland och kom på kant med den antinazistiska opinionen när han bland annat uttalade sig till förmån för den tyska hitlertrogne riksbiskopen Ludwig Müller och den naziinfluerade rörelsen Deutsche Christen. Han var den ende biskopen i Norden som inte bojkottade Müllers installation som riksbiskop 1933. Han reste dock inte dit. [1][3][4]
Utmärkelser och ledamotskap redigera
- 1916: Ledamot av Vasaorden
- 1928: Ledamot av Nordstjärneorden
- 1930, 28 november: Kommendör av Nordstjärneorden
- 1936, 6 juni: Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden
- Örnkorsets orden, 1:a graden
- Storkorset av Sankt Olavs orden
Familj redigera
Stadener var gift med Hedvig Maria (Hedda) af Klinteberg (1869–1936) och fick två barn med henne: Nils Stadener (1902–1978) gift med deckarförfattaren Ingegerd Stadener och Greta (gift Olofson). Makarna Stadener är gravsatta utanför den södra kyrkmuren vid Växjö domkyrka.
Se även redigera
| Företrädare: Claes Lindskog |
Sveriges ecklesiastikminister 1930–1932 |
Efterträdare: Arthur Engberg |
Källor redigera
- Tvåkammarriksdagen 1867–1970 (Almqvist & Wiksell International 1986), band 3, s. 274
- Clarence Nilsson: "Sam Stadener som kyrkopolitiker" (Skrifter utgivna av Svenska statsvetenskapliga föreningen, Uppsala 1964)
- N. S. Lundström: 1872 års män (Hasse W Tullbergs Boktryckeri, Stockholm 1927), s. 173
- ^ [a b] Svenskt biografiskt lexikon
- ^ Med punkt, enligt källorna: *Sam. Stadeners, av honom själv 15/11 1932 upprättad och undertecknad meritförteckning, i konseljakt 2/12 1932, Ecklesiastikdepartementets arkiv, Riksarkivet, Stockholm *Handlingar undertecknade av Stadener i dennes samling, Lunds universitetsbibliotek *Sam. Stadener, Herdabrev till Strängnäs stift, 1927, sidan 3 och sidan 146 (faksimile av egenhändig namnteckning) *Gunnar Carlquist, Lunds stifts herdaminne II:4, 1952, sidor 440-446
- ^ Olov Hartman Klartecken (1977), s. 147
- ^ Birgitta Brodd Ärkebiskop Erling Eidem under kyrkostrid och världskrig (2017), s. 275-276