Jonas Thern

svensk fotbollsspelare och tränare

Jonas Magnus Thern, född 20 mars 1967 i Falköping, är en svensk före detta fotbollsspelare, mittfältare.[1]

Jonas Thern
Personlig information
Fullständigt namnJonas Magnus Thern
Födelsedatum20 mars 1967 (53 år)
FödelseortSverige Falköping, Sverige
Längd178 cm
PositionMittfältare
Tidigare klubbar
År
1982–1984
Klubb
Sverige IFK Värnamo
Seniorlag*
År
1985–1987
1988
1988–1989
1989–1992
1992–1994
1994–1997
1997–1999
Klubb
Sverige Malmö FF
Schweiz FC Zürich (lån)
Sverige Malmö FF
Portugal Benfica
Italien Napoli
Italien Roma
Skottland Rangers
SM (GM)
37 0(5)
5 0(0)
35 0(5)
72 0(6)
48 0(1)
59 0(3)
310(4)
Landslag
År
1987–1997
Landslag
 Sverige
SM (GM)
75 0(6)
Uppdrag som tränare
2000–2001
2002–2003
2010
2019–
Sverige IFK Värnamo
Sverige Halmstads BK
Sverige IFK Värnamo
Sverige IFK Värnamo
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

BiografiRedigera

Thern, som är uppvuxen i Kinnarp och Värnamo, var under 10 år nyckelspelare i landslaget och blev även nyckelspelare i sina klubbar. Thern kunde kombinera tuffare spel med lyckade framspelningar och anses som en av Sveriges bästa mittfältare genom tiderna.

Han är son till f.d. fotbollsspelaren Bo Thern och far till fotbollsspelaren Simon Thern.[2]

KlubbkarriärRedigera

Thern värvades som 17-åring från IFK Värnamo 1985 till Malmö FF av tränaren Tord Grip. Där blev Thern en del av den nya generationen spelare i laget tillsammans med Stefan Schwarz och Joakim Nilsson, och tränades av Roy Hodgson.

1985 blev det ett par inhopp på höger mittfält. Det var först året efter som Jonas Thern blev mer eller mindre ordinarie på den platsen. 1986 vann MFF Allsvenskan och Svenska cupen. Jonas var med om bägge. Inför säsongen 1987 så slutade Ingemar Erlandsson och då blev en innermittfältsplats vakant. Den tog Jonas och gjorde till sin egen.

I februari till slutet av april 1988 blev han utlånad och spelade 5 matcher i FC Zürich [3]

Han var med och vann allsvenskan 1987 och 1988, och SM-Guld 1988. Thern hjälpte också laget att ta ledningen efter fjortonde serieomgången innan han på sommaren 1989 gick till Benfica med Sven-Göran Eriksson. Kort efter flytten vann Thern Guldbollen 1989.[4]

Thern spelade Europacupfinal mot Milan 23 maj 1990 men förlorade med 0-1, tillsammans med Mats Magnusson.[5]

Sommaren 1992 gick Thern till Italien och Napoli. I Napoli var det främst Claudio Ranieri som låg bakom att Thern kom till Italien, då för en summa kring 4,8 miljarder lire (ca 2,5 miljoner kronor). Thern fick den otacksamma uppgiften att hjälpa till att fylla luckan för Diego Maradona som då hade lämnat klubben.[6] Före VM 1994 skrev Thern på ett 3-årskontrakt med Roma [7]och flyttade till Italiens huvudstad 2 veckor efter hyllningarna i Rålambshovsparken.

I Roma-dressen gjorde Thern sedermera 59 matcher och tre mål, på tre säsonger. Första säsongerna, ledda av Carlo Mazzone, tog laget sig som bäst till en 5:e plats i Serie A (med bland annat en ung Francesco Totti). Therns sista säsong gick sämre och Roma slutade på en 12:e plats i ligan. Först under Carlos Bianchi och Sergio Santarini, sedan under en annan blågul legendar, nämligen Nils ”Il Barone” Liedholm.

När kontraktet gick ut nobbade Thern engelska storklubbar som Liverpool och Arsenal och gick som Bosman-fall till Glasgow Rangers. Där blev han bl.a. klubbkamrat med Joachim Björklund.

Thern stördes av en knäskada under sin tid i Skottland, men spelade ändå 31 matcher och gjorde totalt 4 mål. Men fansen på Ibrox minns fortfarande svensken, mycket tack vare ett drömmål mot Celtic 12 april 1998. Laget tog på våren 1999 hem ligatiteln och vann dessutom både skotska cupen och Ligacupen.

Han lämnade sedan Skottland 1999 och flyttade hem till Värnamo, då han insåg att han inte skulle komma tillbaka efter en knäoperation.[8]

LandslagskarriärRedigera

Thern debuterade i det svenska landslaget 14 oktober 1987 i en träningsmatch mot Västtyskland.[9]

Thern spelade 2 av matcherna i OS-laget i Seoul i september 1988.[10][11]I inledande matchen mot Tunisien blev han utvisad, och spelade igen mot Italien där Sverige åkte ut efter förlängning.[12]

I VM 1990 i Italien, var Thern lagkapten i Glenn Hyséns frånvaro i inledningsmatchen mot Brasilien. Thern ådrog sig en skada i matchen mot Skottland och missade den sista matchen mot Costa Rica.

Thern spelade alla matcherna i EM 1992 och var även lagkapten. Här blev samarbetet med, före detta klubbkompisen från MFF och Benfica, Stefan Schwarz en stor framgång på innermittfältet. Förbundskaptenen Tommy Svensson hade sett dem dominera mittfältet tillsammans i Benfica, då de slog ut ett Arsenal i storform i Europacupen i november 1991.[13]

Thern var även lagkapten för Sveriges lag som tog brons i VM 1994.[14] Han var i sitt livs form och spred ett lugn med sin blotta närvaro. Tyvärr skadade Thern höger knä i åttondelsfinalen mot Saudiarabien. En ömmande ledkapsel tvingade landslagsmotorn att stå över kvartsfinalen mot Rumänien, och i semifinalen mot Brasilien blev han utvisad.

Sverige missade att kvala in sig till EM 1996 i England. Sverige missade även kvalet till VM-slutspelet 1998[15] i Frankrike, mycket på grund av två 0-1 förluster mot Österrike. I den första förlusten mot dem, kom ett bolltapp av Thern, som resulterade i ett avgörande mål av Herzog.[16]

Therns sista landskamp blev VM-kval matchen mot Lettland 10 september 1997[17]. Det blev totalt 75 landskamper.

TränarkarriärRedigera

Thern har varit tränare i bl.a. Halmstads BK men arbetar som lärare på John Bauergymnasiet i Värnamo efter en sejour som lärare på John Bauergymnasiet i Malmö. Han har även tränat IFK Värnamo och låg bakom mycket av avancemanget till Superettan 2010.

2004 startade Thern fotbollsakademin Calcio AB.

I juli 2016 blev Thern utsedd till scout åt det svenska landslaget.[18]

I januari 2019 blev det klart att Thern skulle ta över som huvudtränare för IFK Värnamo.[19]

MeriterRedigera

  • A-landskamper: 75, 6 mål (1987–1997)[20]
  • VM-turneringar: 1990, 1994
  • EM-turneringar: 1992
    • EM-semifinal: 1992

Priser och utmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”svenskfotboll”. https://www2.svenskfotboll.se/landslag/hall-of-fame/sfs-hall-of-fame/?profile=35477. Läst 3 juni 2020. 
  2. ^ Wernstedt, Ragnar (14 maj 2013). ”Jonas Thern vill inte träna sonen igen”. fotbolldirekt.se. Arkiverad från originalet den 8 april 2014. https://web.archive.org/web/20140408222905/http://www.fotbolldirekt.se/2013/05/14/jonas-thern-vill-inte-trana-sonen-igen/. Läst 8 april 2014. 
  3. ^ ”transfermarkt”. https://www.transfermarkt.com/jonas-thern/profil/spieler/34025. Läst 3 juni 2020. 
  4. ^ Ström, Peter (12 november 2004). ””Jag trodde inte det var sant””. aftonbladet.se. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/guldbollen/article10502039.ab. Läst 8 april 2014. 
  5. ^ ”uefa”. https://www.uefa.com/uefachampionsleague/match/2754--milan-vs-benfica/. Läst 5 juni 2020. 
  6. ^ [– Jag skulle axla Diego Maradonas roll i Napoli https://www.aftonbladet.se/a/BJGax7 ”aftonbladet”]. – Jag skulle axla Diego Maradonas roll i Napoli https://www.aftonbladet.se/a/BJGax7. Läst 3 juni 2020. 
  7. ^ [Therns råd: Var ödmjuk https://www.aftonbladet.se/a/ka0vlA ”aftonbladet”]. Therns råd: Var ödmjuk https://www.aftonbladet.se/a/ka0vlA. Läst 3 juni 2020. 
  8. ^ [Jag är inte rädd att misslyckas https://www.aftonbladet.se/a/ddnv0X ”aftonbladet”]. Jag är inte rädd att misslyckas https://www.aftonbladet.se/a/ddnv0X. Läst 3 juni 2020. 
  9. ^ ”landslagsdatabas”. https://www2.svenskfotboll.se/landslag/landslagsdatabas/information/?scr=result&fmid=1568893. Läst 3 juni 2020. 
  10. ^ ”Sok”. https://sok.se/idrottare/idrottare/j/jonas-thern.html. Läst 3 augusti 2020. 
  11. ^ ”landslagsdatabas”. https://www2.svenskfotboll.se/landslag/landslagsdatabas/information/?scr=result&fmid=1568950. Läst 3 juni 2020. 
  12. ^ ”landslagsdatabas”. https://www2.svenskfotboll.se/landslag/landslagsdatabas/information/?scr=result&fmid=1568955. Läst 3 juni 2020. 
  13. ^ ”expressen”. https://www.expressen.se/sport/fotboll/thern-det-gick-over-gransen-ibland/. Läst 3 juni 2020. 
  14. ^ ”Malmö FF vill ha Jonas Thern”. sydsvenskan.se. 19 oktober 2012. http://www.sydsvenskan.se/sport/fotboll/mff/malmo-ff-vill-ha-jonas-thern/. Läst 8 april 2014. 
  15. ^ ”rsssf.com”. http://www.rsssf.com/tables/98q.html. Läst 14 juni 2020. 
  16. ^ ”landslagsdatabas”. https://www2.svenskfotboll.se/landslag/landslagsdatabas/information/?scr=result&fmid=1569582. Läst 14 juni 2020. 
  17. ^ ”landslagsdatabas”. https://www2.svenskfotboll.se/landslag/landslagsdatabas/information/?scr=result&fmid=1569680. Läst 3 juni 2020. 
  18. ^ ”Jonas Thern ny scout i landslaget”. svenskfotboll.se. 13 juli 2016. http://svenskfotboll.se/landslag/herrar/arkiv/landslag/2016/07/jonas-thern-ny-scout-i-landslaget/. Läst 14 juli 2016. 
  19. ^ Magnusson, Per (4 januari 2019). ”Thern tar över IFK Värnamo”. JP. https://www.jp.se/article/thern-tar-over-ifk-varnamo/. Läst 3 juli 2019. 
  20. ^ Jonas Thern i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 9 juni 2017.
  21. ^ ”Jonas Thern är Årets Smålänning!”. P4 Jönköping. Sveriges Radio. 21 oktober 2010. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524183538/http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2267&grupp=13269&artikel=4391720. Läst 15 juni 2011.