Robert Michels (italienska: Roberto Michels), född 9 januari 1876 i Köln, död 3 maj 1936 i Rom, var en tyskfödd, naturaliserad italiensk, sociolog och statsvetare, som studerade intellektuella eliters politiska beteende och hjälpte till att definiera elitteorin. Hans mest kända verk är Zur Soziologie des Parteiwesens in der Modernen Demokratie (1911; svensk översättning Organisationer och demokrati, 1983), där begreppet oligarkins järnlag beskrivs.

Robert Michels
Född9 januari 1876[1][2][3]
Köln[4]
Död2 maj 1936[5] (60 år)
Rom[6]
Medborgare iTyskland och Kungariket Italien
Utbildad vidMünchens universitet
Leipzigs universitet
Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg
SysselsättningSociolog[4], universitetslärare, filosof
ArbetsgivareBasels universitet
Universitetet i Turin
Philipps-Universität Marburg
universitetet i Perugia
Noterbara verkoligarkins järnlag
Politiskt parti
SPD
Nationella fascistpartiet
Italienska socialistpartiet
Redigera Wikidata
Robert Michels, 1898.

Biografi

redigera

Robert Michels föddes in i en rik tysk borgarfamilj, men kom senare att bli socialist. Han studerade i Storbritannien, i Paris (på Sorbonne) och vid universiteten i München, Leipzig (1897), Halle (1898) och Turin. I München var han en framstående elev hos Max Weber. Michels gick med i Tysklands socialdemokratiska parti (SPD) medan han var forskare vid universitetet i Marburg (1902) och ställde vid denna tid upp till nationella val som socialistkandidat (1903), vilket ledde till att han förlorade chansen att bli professor (i Tyskland kunde socialister inte besitta ordinarie universitetstjänster). Han lämnade SPD 1907 efter att ha flyttat till Italien.

Under de första åren som tillbringades i Italien var Michels verksam mycket nära revolutionär syndikalism, en extrem fraktion inom Italienska socialistpartiet (PSI). Han var mycket kritisk mot determinismen inom den marxistiska dialektiken. Han förkastade dock inte sina ideal utan baserade sin socialism på empiriska och historiska grunder i Werner Sombarts lära.

Efter första världskriget anslöt Michels till fascisterna, som leddes av den före detta socialisten Benito Mussolini. Michels trodde att Mussolini, tack vare hans proletära ursprung och hans karisma, direkt kunde representera proletariatet, utan medling (som Michels ansåg byråkratiskt) med fackliga företrädare och politiska partier.

Oligarkins järnlag

redigera
Huvudartikel: Oligarkins järnlag

Michels är en av de teoretiker, tillsammans med bland andra Vilfredo Pareto och Gaetano Mosca, som talade om begreppet oligarkins järnlag. Dessa menar att varje organisation bär tendensen till oligarki. Michels anser att denna maktkoncentration är ett framträdande drag även hos sådana organisationer som anser sig vara demokratiska. Till och med syndikalism och anarkism uppvisar oligarkiska tendenser enligt Michels. Detta beror inte på personliga maktsträvanden, utan på strukturella faktorer. I varje organisation uppstår ett tryck mot maktkoncentration och oligarki på grund av organisationens inneboende logik: Makten i en organisation måste centraliseras för att organisationen ska fungera.

Michels menar även att de som hamnar i maktposition ogärna vill släppa ifrån sig sin makt, i stället omger de sig av sådana personer som gör att de kan behålla den. Människan är enligt Michels i grund och botten egoist. Dessutom hävdar han att det hos människan finns ett psykologiskt behov av ledare. De flesta är ointresserade av politik, och uppskattar att det finns personer som vill ägna sig åt att bevaka deras intressen. Michels menar att människan av naturen är förutbestämd att styra eller att styras.

Bibliografi i urval

redigera
  • Lagardelle, Hubert; Labriola, Arturo; Michels, Robert; Kritschewsky, Boris; Griffuelhes, Victor (1908) (på franska). Syndicalisme et socialisme. Bibliothèque du mouvement socialiste ; 1. Paris: Libraire des sciences politiques & sociales, Marcel Rivière. Libris 18301275 
  • Michels, Robert (1911) (på tyska). Zur Soziologie des Parteiwesens in der modernen Demokratie: Untersuchungen über die oligarischen Tendenzen des Gruppenlebens. Philosophisch-soziologische Bücherei ; 21. Leipzig. Libris 2913733 
  • Michels, Robert (1914) (på tyska). Probleme der Sozialphilosophie. Wissenschaft und Hypothese, 99-1414435-7 ; 18. Leipzig: B. G. Teubner. Libris 12062407 
  • Michels, Robert (1925) (på tyska). Sozialismus in Italien: Intellektuelle Strömungen. Sozialismus u. Fascismus als polit. Strömungen in Italien ; 1. München. Libris 2913731 
  • Michels, Robert (1925) (på tyska). Sozialismus und Fascismus in Italien.. Michels, R., Sozialismus u. Fascismus als polit. Strömungen in Italien ; 2. München. Libris 2913732 
  • Michels, Robert (1928) (på tyska). Die Verelendungstheorie: Studien und Untersuchungen zur internationalen Dogmengeschichte der Volkswirtschaft. Philosophisch-Soziologische Bücherei ; 27. Leipzig: Alfred Kröner. Libris 8253664 
  • Michels, Robert (1928) (på tyska). Sittlichkeit in Ziffern?: Kritik der Moralstatistik. München. Libris 8419502 
  • Michels, Robert (1929) (på tyska). Der Patriotismus: Prolegomena zu seiner soziologischen Analyse. München: Verlag von Duncker & Humblot. Libris 510895 
  • Michels, Robert (1930) (på tyska). Italien von Heute: politische und wirtschaftliche Kulturgeschichte von 1860 bis 1930. Zürich. Libris 2913729 

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från italienskspråkiga Wikipedia, 9 maj 2020.
  1. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Robert-Michelstopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w62q0njq, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: michels-robert.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Biografie Roberto Michels (på österrikisk tyska), Graz universitet, läs online, läst: 9 maj 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]

Externa länkar

redigera