Per Hasselberg
- Ej att förväxla med konstfrämjandets verksamhetsledare med samma namn.
Per Hasselberg, egentligen Karl Petter Hasselberg, (före 1870 Åkesson), född 1 januari 1850 i Hasselstad nära Ronneby, död 25 juli 1894 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm,[2] var en svensk skulptör, känd främst för allegoriska skulpturer av sensuella kvinnofigurer liksom impressionistiska porträttbyster.
Per Hasselberg | |
![]() Per Hasselberg i Ronneby omkring 1885. | |
Födelsenamn | Karl Petter Åkesson |
---|---|
Född | 1 januari 1850![]() |
Död | 25 juli 1894 (44 år)![]() |
Begravningsplats | Norra begravningsplatsen i Solna |
Andra namn | Per Hasselberg (från 1869)[1] |
Nationalitet | ![]() |
Konstnärskap | |
Fält | Skulptur |
Motiv | Kvinnofigurer, porträtt |
Mecenater | Pontus Fürstenberg |
Redigera Wikidata (för vissa parametrar) |


Gravhällen i granit är utförd av Christian Eriksson.
BiografiRedigera
Per Hasselberg slutade skolan som tolvåring och började som timmermanselev, och senare lärling vid M. Östergrens möbelsnickeri i Karlshamn där han även utvecklade färdigheter som ornamentbildhuggare. Efter erhållet gesällbrev flyttade han 1869 till Stockholm, där han tog anställning hos ornamentbildhuggaren Henrik Nerpin, och påbörjade kvälls- och helgstudier vid Slöjdskolan. Per Hasselberg sökte till Konstakademien men blev endast antagen till dess förberedande kurs, Principen. År 1876 reste han till Paris på ett yrkesidkarstipendium från Kommerskollegium, och antogs året därefter till École des Beaux-Arts där han bedrev tre års studier för den franske skulptören och akademiprofessorn François Jouffroy. Per Hasselberg förblev verksam i Paris till år 1890, då han återvände till Stockholm. Där skaffade han en ateljé på Östermalmsgatan.[3]
Per Hasselbergs konstnärliga genombrott blev Snöklockan, som antogs till 1881 års Salon i Paris och som enda svenska konstverk belönades med ett hedersomnämnande, och vid Parissalongen 1883 erhöll Snöklockan i marmor guldmedalj. Såningskvinnan invigdes 1883 i Brunnsparken i Göteborg. År 1886 utförde han Farfadern i gips, vilken göts i brons för sin placering 1895 i Humlegården, Stockholm. Prins Eugen verkade för att Farfadern skulle placeras på denna plats. Grodan från 1887–90 visades vid Världsutställningen 1889 i Paris. Per Hasselbergs sista stora verk blev Näckrosen 1892. Utöver sina kvinnofigurer blev han även känd för impressionistiska porträttgestaltningar av bland andra prins Eugen och Ernst Josephson.
Han var även en del av konstnärsgruppen Opponenterna och vice ordförande i Konstnärsförbundet. Viktiga uppdragsgivare var Pontus Fürstenberg och prins Eugen. Hasselberg var även engagerad inför öppningen av Svenska Panoptikon och som lärare vid Konstnärsförbundets skola. När Fürstenberg planerade sitt blivande galleri 1882–83 var Hasselberg hans rådgivare.[4]
Under åren i Paris mötte Hasselberg konstnären Eva Bonnier, och de inledde en relation och förlovade sig, men förlovningen bröts. Han inledde därefter en relation med sin modell för Näckrosen, Signe Larsson, som 1893 födde deras dotter Julia.
Per Hasselberg avled den 25 juli 1894[5] på Sofiahemmet[6] i Stockholm på grund av ett återfall i sin – på den tiden obotliga – sjukdom aortadissektion, som hade diagnostiserats redan 1885. Han var då inlagd på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och informerades om, att han hade högst ett par år till att leva.[7] Dottern adopterades av Eva Bonnier.[8] Per Hasselberg begravdes den 28 juli 1894 på Norra begravningsplatsen i Solna. Graven ligger i kvarteret 16A4 och har nummer 1207.[9]
Utställningar och representationRedigera
Per Hasselberg är rikt representerad vid Nationalmuseum[10], Göteborgs konstmuseum[11], Prins Eugens Waldemarsudde[12] och Rottneros Park. Efter Hasselbergs död kom ett 40-tal av hans verk att visas under mars-april 1918 vid en retrospektiv utställning på Liljevalchs konsthall.[13] Våren 2010 visades en stor retrospektiv utställning på Waldemarsudde,[14] recenserad i bland annat Svenska Dagbladet[15] och Stockholms-Tidningen.[16]
Hasselbergsvägen i stadsdelen Södra Ängby i Stockholm och Per Hasselbergs väg i Kallinge är båda uppkallade efter Per Hasselberg.[17]
Verk i urvalRedigera
- Familjen Åkessons familjegrav, Bredåkra kyrkogård (1876)[18]
- Tjusningen (Le Charme, 1880)
- Snöklockan (La Perce-Neige, 1881)
- Ernst Josephson (1883)
- Såningskvinnan (La Semeuse, 1883)
- S.A. Hedlund (1883)
- Dynamiten, takrelief (1884–85)[19]
- Elektriciteten, takrelief (1884–85)
- Fotografiet, takrelief (1884–85)
- Magnetismen, takrelief (1884–85)
- Telefonien, takrelief (1884–85)
- Ångan, takrelief (1884–85)
- Götilda Fürstenberg (1885)
- Pontus Fürstenberg, (1885)
- Farfadern (L'Aiëul, 1886)
- Vallmo (1887)[20]
- Vågens tjusning (Attrait de la Vague, 1888)
- Prins Eugen (1889)
- Grodan (La Grenouille, 1890)
- Coco (Marchand de Coco, 1890)
- Sandelbinderskan (1892)
- Näckrosen (1892)
- Faun och nymf (1893)
- Mignon (1894)
BildgalleriRedigera
Tjusningen från 1880, sedan 1917 på Mariatorget i Stockholm.
Snöklockan, original i gips från 1881 i Ronneby stadshus, Ronneby.
Snöklockan från 1885 i Fürstenbergska galleriet, Göteborgs konstmuseum.
Snöklockan i parken Kronbergs minne, Falun sedan 1910.[21]
Snöklockan gjuten i brons 1953 hos C & A Nicci (Rom) för Rottneros Park i Sunne.
Ernst Josephson, byst i brons från 1883, i Fürstenbergska galleriet.
Ernst Josephson, byst i brons från 1883, i Nationalmuseum.
Ernst Josephson, byst i brons från 1883, i Thielska galleriet.
Ernst Josephson, byst i brons från 1883, även i Prins Eugens Waldemarsudde.
Såningskvinnan från 1883 i Brunnsparken, Göteborg.
Såningskvinnan från 1919 vid folkhögskolan i Bräkne-Hoby.
Sven Adolf Hedlunds byst från 1883 vid Samhällsvetenskapliga biblioteket, Göteborg.
Pontus Fürstenberg, marmorbyst från 1885 i Fürstenbergska galleriet, Göteborgs konstmuseum.
Snöklockan i marmor och sex takskulpturer från 1895, Fürstenbergska galleriet, Göteborgs konstmuseum.
Farfadern sedan 1896 vid Kungliga biblioteket, Stockholm.
Vågens tjusning, sedan 1920 i parken vid Herrgårdsvägen på Hästö, Karlskrona.
Vågens tjusning, från 1922 i parken vid Vasakyrkan, Engelbrektsgatan, Göteborg.
Grodan från 1917 i Brunnsparken vid Ronneby Brunn.
Grodan sedan 1949 i Grodparken, Ulricehamn.
Grodan sedan 1957 i Rottneros Park i Sunne.
Coco från 1953 i Rottneros Park.
Näckrosen i marmor 1896, Göteborgs konstmuseum.
Näckrosen sedan 1912 i parken vid Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm.
Näckrosen huggen i marmor 1953 av Giovanni Ardini, Rottneros Park
ReferenserRedigera
NoterRedigera
- ^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg : den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. sid. 15. Libris länk. ISBN 9789197509237
- ^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. sid. 14 och 283. Libris länk. ISBN 9789197509237
- ^ Östermalmsgatan 2B, då i korsningen med Engelbrektsgatan, enligt Gunnarsson, s. 55.
- ^ Öhnander, Bengt A. (2004). Statyer berättar: [76 konstverk i Göteborg]. Göteborg: Tre böcker. sid. 90. Libris länk. ISBN 91-7029-565-4
- ^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. sid. 282-83. Libris länk. ISBN 9789197509237
- ^ Norra Skåne, Lördag den 28 juli 1894, s. 2.
- ^ Lennart Wærn: Petter (Per) Hasselberg, Skulptör”, Svenskt Biografiskt Lexikon, Riksarkivet.
- ^ Giornale Nuovo Arkiverad 5 juli 2008 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Per Hasselberg-Åkesson, hittagraven.stockholm.se
- ^ Nationalmuseum
- ^ Göteborgs konstmuseum
- ^ Prins Eugens Waldemarsudde
- ^ Utställning 1918. Stockholm (1918). Minnesutställning: Per Hasselberg, Eugène Jansson, Herman Norrman, Ernst Josephson. Mars-april. [Illustr.]. Stockholm. Liljevalchs konsthall. Katalog ; 11. Stockholm. Libris länk, s. 4-7, 31-36.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100819141639/http://www.waldemarsudde.se/hassel.html. Läst 8 april 2010.
- ^ http://www.svd.se/kulturnoje/konst/en-manlig-blick-fast-i-det-forflutna_4480401.svd
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100815021925/http://www.stockholmstidningen.se/default.aspx?page=3&kulturstock=61. Läst 8 april 2010.
- ^ Per Hasselbergs väg, Kallinge. Läst 10 juni 2018.
- ^ Bredåkra Kyrkogård - en kulturhistorisk presentation, Rundvandring, s. 13-14, p. 4, Familjen Åkessons grav. 1876.
- ^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. sid. 304. Libris länk. ISBN 9789197509237
- ^ https://online.auktionsverket.se/1710/488957-per-hasselberg-vallmo-klassiskt-svenskt-maleri/ ; http://www.artnet.com/artists/karl-peter-per-hasselberg/vallmo-JPYt-hsITWt2uXnQavgzqw2
- ^ Planteringen i Kronbergs minne, Föreningen Kultur och Miljö i Falun.
WebbkällorRedigera
- Bredåkra Kyrkogård - en kulturhistorisk presentation, Rundvandring, s. 13-14, p. 4, Familjen Åkessons grav. 1876. Läst 23 december 2015.
- Giornale Nuovo. Läst 1 mars 2016.
- Per Hasselberg-Åkesson, hittagraven.stockholm.se. Läst 23 december 2015.
- Planteringen i Kronbergs minne, Föreningen Kultur och Miljö i Falun. Läst 1 mars 2016.
- Göteborgs konstmuseum. Läst 1 mars 2016.
- Nationalmuseum. Läst 1 mars 2016.
- Per Hasselbergs väg, Kallinge. Läst 10 juni 2018.
Tryckta källorRedigera
- Norra Skåne, 28 juli 1894, s. 2.
- Per Hasselberg. Waldemarsuddes utställningskatalog 0282-0323 ; 95:10. Malmö: Arena/Åmells Artbooks. 2010. Libris länk. ISBN 978-91-7843-325-4
- Svensson, Björn O.; Larsson Stefan arkeolog, Jönsson Jan (2009). Bredåkra kyrkogård: en kulturhistorisk presentation. Ronneby: Svenska kyrkan. sid. 13-14. Libris länk. http://s3.amazonaws.com/standoutcms/files/181/original/bredakra_webb.pdf
- Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg : den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. Libris länk. ISBN 9789197509237
- Utställning 1918. Stockholm (1918). Minnesutställning : Per Hasselberg, Eugène Jansson, Herman Norrman, Ernst Josephson. Mars-april. [Illustr.]. Stockholm. Liljevalchs konsthall. Katalog ; 11. Stockholm. sid. 4-7, 16, 31-36. Libris länk
- Öhnander, Bengt A. (2004). Statyer berättar: [76 konstverk i Göteborg]. Göteborg: Tre böcker. sid. 90. Libris länk. ISBN 91-7029-565-4
Vidare läsningRedigera
- Bergh, Richard; Josephson, Ernst; Valentin, Karl (1898). Per Hasselberg : minnesblad. Sveriges allmänna konstförenings album, 99-1679617-3 ; 6. Stockholm. Libris länk. http://runeberg.org/brphasselb/
- Blekingeboken: årsbok för Blekinge hembygdsförbund och Blekinge museum. Karlskrona: Blekinge hembygdsförbunds förlag. 1934. sid. 72-119. Libris länk. http://www.blekingemuseum.se/reports?did=9
- Blekingeboken: årsbok för Blekinge hembygdsförbund och Blekinge museum. Karlskrona: Blekinge hembygdsförbunds förlag. 2004. sid. 61-83. Libris länk. http://www.blekingemuseum.se/reports?did=9
- Båge, Ragnar (1933). Vallpojken som blev marmorns skald. Karlshamn. Libris länk
- Cavalli-Björkman, Görel (2013). Eva Bonnier - ett konstnärsliv. Albert Bonniers Förlag. sid. 232-260. Libris länk. ISBN 978-91-0-013093-0
- Leander, Sigfrid (1930). Några Hasselbergsbrev. [Karlskrona]. Libris länk
- Romdahl, Axel L (1909). Per Hasselberg : tre studier. Göteborg: Zachrisson. Libris länk
- Per Hasselberg i Georg Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet (1928), II. Från Karl XV till sekelslutet
- Per Hasselberg i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
- Per Hasselberg i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
- Per Hasselberg i Internet Archive
- Strömbom, Sixten (1965). Konstnärsförbundets historia. [2], Nationalromantik och radikalism : 1891-1920. Stockholm. sid. 1, 38-40, 42-45, 56-57, 64, 72, 77, 83, 90, 117-120, 149, 156-159, 176, 191, 195, 197, 200, 210, 248, 274, 332, 363, 366, 369, 371-372, 394, 396, 417. Libris länk
- Wirén, Folke (1954). ”Kring Såningskvinnan”. Ekskölden 1954,: sid. 9-12 : ill. 1102-4569. ISSN 1102-4569. Libris 14217958
- Wærn, Lennart: Per Hasselberg i Svenskt biografiskt lexikon (1969-1971)
Externa länkarRedigera
- Wikimedia Commons har media som rör Per Hasselberg.
- Per Hasselberg hos Europeana