Wikipedia

Per Hasselberg

svensk skulptör
Ej att förväxla med Pehr Hasselberg.
Ej att förväxla med konstfrämjandets verksamhetsledare med samma namn.

Per Hasselberg (egentligen Karl Petter Hasselberg och före 1870 Åkesson), född 1 januari 1850 i Hasselstad nära Ronneby, död 25 juli 1894 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm,[2] var en svensk skulptör. Han var främst känd för allegoriska skulpturer av sensuella kvinnofigurer, liksom impressionistiska porträttbyster.

Per Hasselberg
Per Hasselberg i Ronneby omkring 1885.
FödelsenamnKarl Petter Åkesson
Född1 januari 1850
Sverige Hasselstad, Sverige
Död25 juli 1894 (44 år)
Sverige Hedvig Eleonora församling, Stockholm
BegravningsplatsNorra begravningsplatsen i Solna
Andra namnPer Hasselberg (från 1869)[1]
NationalitetSverige Sverige
Konstnärskap
FältSkulptur
MotivKvinnofigurer, porträtt
MecenaterPontus Fürstenberg
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)
Per Hasselberg med Grodan på kavaletten.
Foto från omkring 1885 med Opponenternas ledare. Stående från vänster: Carl Larsson och Ernst Josephson. Sittande från vänster: Richard Bergh, August Hagborg och Per Hasselberg.
Per Hasselberg, teckning av Carl Larsson.
Per Hasselberg, teckning av Anders Zorn 1892.
Målning av Eva Bonnier, 1909: Per Hasselbergs dotter Julia, som han hade med Signe Larsson – modellen till Näckrosen.
Per Hasselbergs gravplats på Norra begravningsplatsen i Solna.
Gravhällen i granit är utförd av Christian Eriksson.

Biografi

redigera

Per Hasselberg slutade skolan som tolvåring och började som timmermanselev, och senare lärling vid M. Östergrens möbelsnickeri i Karlshamn där han även utvecklade färdigheter som ornamentbildhuggare. Efter erhållet gesällbrev flyttade han 1869 till Stockholm, där han tog anställning hos ornamentbildhuggaren Henrik Nerpin, och påbörjade kvälls- och helgstudier vid Slöjdskolan. Per Hasselberg sökte till Konstakademien, men blev endast antagen till dess förberedande kurs, Principen. År 1876 reste han till Paris på ett yrkesidkarstipendium från Kommerskollegium, och antogs året därefter till École des Beaux-Arts där han bedrev tre års studier för den franske skulptören och akademiprofessorn François Jouffroy. Per Hasselberg förblev verksam i Paris till år 1890, då han återvände till Stockholm. Där skaffade han sig en ateljé på Östermalmsgatan.[3]

Per Hasselbergs konstnärliga genombrott blev Snöklockan, som antogs till 1881 års Salon i Paris och som enda svenska konstverk belönades med ett hedersomnämnande, och vid Parissalongen 1883 erhöll Snöklockan i marmor guldmedalj. Såningskvinnan invigdes 1883 i Brunnsparken i Göteborg. År 1886 utförde han Farfadern i gips, vilken göts i brons för sin placering 1895 i Humlegården, Stockholm. Prins Eugen verkade för att Farfadern skulle placeras på denna plats. Grodan från 1887–1890 visades vid Världsutställningen 1889 i Paris. Per Hasselbergs sista stora verk blev Näckrosen 1892. Utöver sina kvinnofigurer blev han även känd för impressionistiska porträttgestaltningar av bland andra prins Eugen och Ernst Josephson.

Han var även en del av konstnärsgruppen Opponenterna och vice ordförande i Konstnärsförbundet. Viktiga uppdragsgivare var Pontus Fürstenberg och prins Eugen. Hasselberg var även engagerad inför öppningen av Svenska Panoptikon och som lärare vid Konstnärsförbundets skola. När Fürstenberg planerade sitt blivande galleri 1882–1883 var Hasselberg hans rådgivare.[4]

Under åren i Paris mötte Hasselberg konstnären Eva Bonnier, och de inledde en relation och förlovade sig, men förlovningen bröts. Han inledde därefter en relation med sin modell för Näckrosen, Signe Larsson, som 1893 födde deras dotter Julia.

Per Hasselberg avled den 25 juli 1894[5] på Sofiahemmet[6] i Stockholm på grund av ett återfall i sin – på den tiden obotliga – sjukdom aortadissektion, som hade diagnostiserats redan 1885. Han var då inlagd på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och informerades om, att han hade högst ett par år till att leva.[7] Dottern adopterades av Eva Bonnier.[8] Per Hasselberg begravdes den 28 juli 1894 på Norra begravningsplatsen i Solna. Graven ligger i kvarteret 16A4 och har nummer 1207.[9]

Utställningar och representation

redigera

Per Hasselberg är rikt representerad vid Nationalmuseum[10], Göteborgs konstmuseum[11], Prins Eugens Waldemarsudde[12] och Rottneros Park. Efter Hasselbergs död kom ett 40-tal av hans verk att visas under mars–april 1918 vid en retrospektiv utställning på Liljevalchs konsthall.[13] Våren 2010 visades en stor retrospektiv utställning på Waldemarsudde,[14] recenserad i bland annat Svenska Dagbladet[15] och Stockholms-Tidningen.[16]

Hasselbergsvägen i stadsdelen Södra Ängby i Stockholm och Per Hasselbergs väg i Kallinge är båda uppkallade efter Per Hasselberg.[17]

Verk i urval

redigera

Bildgalleri

redigera

Referenser

redigera

Noter

redigera
  1. ^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg : den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. sid. 15. Libris 10643114. ISBN 9789197509237 
  2. ^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. sid. 14 och 283. Libris 10643114. ISBN 9789197509237 
  3. ^ Östermalmsgatan 2B, då i korsningen med Engelbrektsgatan, enligt Gunnarsson, s. 55.
  4. ^ Öhnander, Bengt A. (2004). Statyer berättar: [76 konstverk i Göteborg]. Göteborg: Tre böcker. sid. 90. Libris 9600298. ISBN 91-7029-565-4 
  5. ^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. sid. 282-83. Libris 10643114. ISBN 9789197509237 
  6. ^ Norra Skåne, Lördag den 28 juli 1894, s. 2.
  7. ^ Lennart Wærn: Petter (Per) Hasselberg, Skulptör”, Svenskt Biografiskt Lexikon, Riksarkivet.
  8. ^ Giornale Nuovo Arkiverad 5 juli 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ Per Hasselberg-Åkesson, hittagraven.stockholm.se
  10. ^ Nationalmuseum
  11. ^ Göteborgs konstmuseum
  12. ^ Prins Eugens Waldemarsudde
  13. ^ Utställning 1918. Stockholm (1918). Minnesutställning: Per Hasselberg, Eugène Jansson, Herman Norrman, Ernst Josephson. Mars-april. [Illustr.]. Stockholm. Liljevalchs konsthall. Katalog ; 11. Stockholm. Libris 3087915 , s. 4-7, 31-36.
  14. ^ ”Per Hasselberg”. Waldemarsudde. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100819141639/http://www.waldemarsudde.se/hassel.html. Läst 8 april 2010. 
  15. ^ http://www.svd.se/kulturnoje/konst/en-manlig-blick-fast-i-det-forflutna_4480401.svd
  16. ^ ”Sköna objekt av Per Hasselberg”. Stockholmstidningen. Arkiverad från originalet den 15 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100815021925/http://www.stockholmstidningen.se/default.aspx?page=3&kulturstock=61. Läst 8 april 2010. 
  17. ^ Per Hasselbergs väg, Kallinge. Läst 10 juni 2018.
  18. ^ Bredåkra Kyrkogård - en kulturhistorisk presentation, Rundvandring, s. 13-14, p. 4, Familjen Åkessons grav. 1876.
  19. ^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. sid. 304. Libris 10643114. ISBN 9789197509237 
  20. ^ https://online.auktionsverket.se/1710/488957-per-hasselberg-vallmo-klassiskt-svenskt-maleri/ Arkiverad 23 oktober 2017 hämtat från the Wayback Machine. ; http://www.artnet.com/artists/karl-peter-per-hasselberg/vallmo-JPYt-hsITWt2uXnQavgzqw2
  21. ^ Planteringen i Kronbergs minne Arkiverad 7 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., Föreningen Kultur och Miljö i Falun.

Webbkällor

redigera

Tryckta källor

redigera

Vidare läsning

redigera

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Per_Hasselberg&oldid=55885051”