Pansarskott

bärbart enmans-närpansarvapen
Pansarskott
US Navy 040729-N-9712C-001 Builder 2nd Class Patrick King, a range coach from the Thirty-First Seabee Readiness Group, gives a demonstration on the M136 AT-4 rocket launcher.jpg
Eldgivning av pansarskott
AT4 image.jpg
Eldrör och granat till pansarskott

Pansarskott, kort pskott, är ett bärbart handavfyrat eldvapen för bekämpning av pansarfordon och andra skyddade mål på kort avstånd (så kallat närpansarvapen), vilken arbetar efter bakblåsprincipen (så kallat rekylfri) och är tillverkat för engångsbruk (så kallat engångsvapen).[1][2] Det består av ett eldrör apterad med en förladdad granatprojektil och drivladdning, vilken läggs över axeln för riktning och avfyrning.[1] Som namnet antyder används de traditionellt för att bekämpa skyddade mål som stridsvagnar men förekommer även med alternativa typer av vapenverkan för andra typer av mål.

I likhet med handgranater är pansarskott engångsvapen och går inte att ladda om, utan ska i regel dumpas efter användning.[1] Eldröret är tillverkat av lättare material och klarar i regel bara av ett skott. Pansarskott brukar därför traditionellt inte komma med avancerade riktmedel eller avfyringsanordningar, utan brukar bara ha ett enkelt hålsikte och en avtryckare utan handtag ovanpå vapnet. Det förekommer dock undantag för bådadera.[3][4]

BeskrivningRedigera

Pansarskott är bärbara närpansarvapen (pansarvärnsvapen för korta skjutavstånd) som bärs av en enskild soldat i strid. De består av en avfyrningsplattform, oftast någon form av eldrör, vilken är apterad med en förladdad granatprojektil med förbestämd vapenverkan för bekämpning av skyddade mål som stridsvagnar, pansarfordon, opansrade fordon, byggnader och trupp bakom skydd, beroende på förbestämd vapenverkan (exempelvis riktad sprängverkan).

Pansarskott skiljer sig från andra rekylfria närpansarvapen som granatgevär och raketgevär genom att vara engångsvapen som inte går att ladda om i strid. Pansarskott kommer förladdad med en granat och ska i regel dumpas efter användning, ungefär som sprinten till en handgranat eller hylsorna till patroner. Detta gör pansarskott mycket lättanvända eftersom de kan ges till vanliga skyttesoldater som inte har befattning som grg-skytt, och kan använda dem vid behov och sedan dumpa "röret" efter användning.

Pansarskott är även så kallade rekylfria vapen, vilket betyder att de har mycket låg rekyl för sin kaliber och kan avfyras effektivt även i stående position. Dess avsaknad av rekyl uppnås genom den så kallade bakblåsprincipen, där man låter en del av drivladdningsenergin släppas ut baktill på vapnet, vilket då kontrar den rekyl som skapas när projektilen drivs framåt. Bakblåsprincipen är dock inte helt problemfri då "bakblåset", det vill säga drivladdningsenergin som släpps ut bakom användaren kräver tomt utrymme bakom sig vid användning.

NärpansarvärnsrobotRedigera

 
Avfyrning av närpansarvärnsroboten NLAW.

Likt pansarskott finns det idag även pansarvärnsrobotsystem som är utformade som engångsvapen, ibland benämnda närpansarvärnsrobot (av närpansarvapen).[5] Dessa är lätta personburna pansarvärnsrobotsystem med kort räckvidd som består av en förladdad robottub som ska dumpas efter användning precis som pansarskott.[6]

Exempel på närpansarvärnsrobotar är Saab Bofors Dynamics NLAW.[5][6]

HistoriaRedigera

 
Tysk soldat med ett Panzerfaust-pansarskott under andra världskriget.

Pansarskott började utvecklas under 1930-talet i Nazityskland och kom att se stor användning under andra världskriget. Vapentypen fick namnet "panzerfaust" (pansarnäve) i dåtidens tyska krigsmakt och kom även att agera samlingsnamn för den kända serie pansarskott som producerades i landet under kriget (se Panzerfaust).

Huvudartikel: Panzerfaust

Efter kriget fick principen av pansarskottet stor spridning runt om i världen. I Sverige kom man att genom Finland få tag i tyska "Panzerfaust"-pansarskott som sedan piratkopierades under beteckningen pansarskott m/45.[7] Då det tyska pansarskottet var byggt för krigstid var det långt från idealt i efterkrigstiden, varav Sverige tog fram en väsentligt förbättrad version kallad pansarskott m/46. En av de större ändringarna var implementeringen av en tratt längst bak på eldröret som minskade bakblåset.[7] Pskott m/46 var försedd med en pansarspränggranat vid samma modellnummer, "psgr m/46".[1] Denna hade begränsad genomslagsförmåga för kalla krigets framtida stridsvagnar, varav Sverige tog fram en bättre pansarspränggranat för samma eldrör. Denna modell kallades "pskott m/46, psgr m/50" och hade avsevärt bättre genomslagsförmåga.[1]

 
Amerikansk soldat beväpnad med ett AT4-pansarskott.

På 1960-talet utvecklade Bofors en ersättare för pansarskott m/46 i form av pansarskott m/68, även kallad Miniman. Denna kom att användas i större utsträckning fram till 1980-talet då den ersattes av Pansarskott m/86, även kallad AT4. AT4 utvecklades av Försvarets fabriksverk (FFV) i Eskilstuna och tillverkas av dem i Karlstad och Vingåker bland annat. Mycket av AT4:s utformning bygger på kunskaper och erfarenhet från granatgevär m/48 och vapnet har även exporterats till USA som bygger det under licens, samt till flera andra länder.

TypexempelRedigera

Vidare läsningRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera