Öppna huvudmenyn

Omplacering av asylsökande inom Europeiska unionen

begrepp inom Europeiska unionen

Omplacering av asylsökande inom Europeiska unionen innebär att en asylsökande och hans eller hennes asylansökan överförs från en medlemsstat till en annan i enlighet med bestämmelser i unionsrätten. Omplacering av asylsökande kan ske om vissa kriterier i Dublinförordningen uppfylls. I samband med migrationskrisen i Europa antog Europeiska unionens råd även ett beslut om en provisorisk omplaceringsmekanism av upp till 160 000 asylsökande från Grekland och Italien, för att avlasta dessa medlemsstater.

Innehåll

Omplacering enligt DublinförordningenRedigera

Huvudartikel: Dublinförordningen

Dublinförordningen reglerar vilken medlemsstat inom Europeiska unionen som ansvarar för att behandla en asylansökan. Ett antal olika kriterier återfinns i förordningen som avgör vilken medlemsstat som är ansvarig. Om en asylsökande har familj eller annan anknytning till en viss medlemsstat, är det där asylansökan ska behandlas. Om inte sådana skäl föreligger är det den medlemsstat som den asylsökande först kom in i som är ansvarig för asylansökan, oavsett i vilken medlemsstat den asylsökande lämnade in sin ansökan.[1]

Omplacering av asylsökande enligt Dublinförordningen sker enligt ett organiserat förfarande med övertagande och återtagande.

Eftersom det är i de medlemsstater, främst Grekland och Italien, som flest asylsökande kommer in till EU genom, ledde migrationskrisen i Europa 2015 till en överbelastning av dessa länders asylsystem. Följaktligen begärde dem att avlastas av de andra medlemsstaterna, vilket ledde till antagandet av en provisorisk omplaceringsmekanism.

Provisorisk omplaceringsmekanismen för Grekland och ItalienRedigera

 
De nationella regeringarnas inställning till den provisoriska omplaceringsmekanismen för 120 000 asylsökande från Grekland och Italien:
  Ja
  Avstod
  Nej

I september 2015 antog Europeiska unionens råd två beslut om en provisorisk omplaceringsmekanism för att överföra 40 000 respektive 120 000 asylsökande från Grekland och Italien till övriga medlemsstater.[2][3] I Europeiska kommissionens förslag ingick från början även Ungern, men landets regering avböjde hjälp med hänsyn till att det ansåg att hela omplaceringsmekanismen var omotiverad.

Besluten fattade av rådet gällde för asylsökande som inlämnade sin ansökan senast den 17 september 2017 respektive 26 september 2017.

I samband med beslutet om 120 000 asylsökande motsatte sig flera medlemsstater – Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Ungern – dess antagande. Trots detta kunde beslutet antas eftersom det endast krävdes kvalificerad majoritet. Dessa medlemsstater, liksom flera andra, har dock varit motvilliga till att genomföra beslutet.

Med hänsyn till det stora antalet asylsökande som kom till Sverige och Österrike beslutade rådet under 2016 att ge dessa två EU-länder tillfälliga undantag i omplaceringsmekanismen. Österrikes undantag upphörde den 11 mars 2017,[4] och Sveriges undantag upphörde den 16 juni 2017.[5]

OmplaceringskvoterRedigera

Danmark, Irland och Storbritannien omfattas inte av besluten om omplacering av asylsökande eftersom de helt eller delvis står utanför den gemensamma asylpolitiken.

Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz, som alla har nära samarbeten med unionen, har kunnat välja om de vill delta i omplaceringsmekanismen. Samtliga utom Island har gjort detta.

Källa: [1]

Medlemsstat Antal asylsökande omplacerade från Italien Antal asylsökande omplacerade från Grekland Totalt antal omplacerade asylsökande Rättsligt bindande antal enligt rådets beslut Andel omplacerade Åtagande uppfyllt
  Belgien 444 700 1144 3812
30,0 %
  Nej
  Bulgarien 10 50 60 1302
4,6 %
  Nej
  Cypern 47 96 143 320
44,7 %
  Nej
  Danmark
  Estland 6 141 147 329
44,7 %
  Nej
  Finland 779 1202 1981 2078
95,3 %
  Nej
  Frankrike 478 4394 4872 19714
24,7 %
  Nej
  Grekland
  Irland
  Italien
  Kroatien 22 60 82 968
8,5 %
  Nej
  Lettland 27 294 321 481
66,7 %
  Nej
  Litauen 29 355 384 671
57,2 %
  Nej
  Luxemburg 249 300 549 557
98,6 %
  Nej
  Malta 67 101 168 131
100,0 %
  Ja
  Nederländerna 891 1754 2645 5947
44,5 %
  Nej
  Polen 0 0 0 6182
0,0 %
  Nej
  Portugal 326 1192 1518 2951
51,4 %
  Nej
  Rumänien 45 683 728 4180
17,4 %
  Nej
  Slovakien 0 16 16 902
1,8 %
  Nej
  Slovenien 72 172 244 567
43,0 %
  Nej
  Spanien 205 1124 1329 9323
14,3 %
  Nej
  Storbritannien
  Sverige 1390 1656 3046 3766
80,9 %
  Nej
  Tjeckien 0 12 12 2691
0,4 %
  Nej
  Tyskland 4902 5371 10273 27536
37,3 %
  Nej
  Ungern 0 0 0 1294
0,0 %
  Nej
  Österrike 29 0 29 1953
1,5 %
  Nej
  Europeiska unionen 10018 19673 29691 98255
30,2 %
  Island 0 0 0 0
100,0 %
  Ja
  Liechtenstein 0 10 10 0
100,0 %
  Ja
  Norge 816 693 1509 0
100,0 %
  Ja
  Schweiz 901 580 1481 0
100,0 %
  Ja
Totalt 11735 20956 32691 98255
33,3 %

Permanent omplaceringsmekanism vid kriserRedigera

 
De nationella regeringarnas inställning till en permanent omplaceringsmekanismen vid kriser:
  Ja
  Nej

Europeiska kommissionen föreslog den 9 september 2015 inrättandet av en permanent omplaceringsmekanism som ska träda i kraft i samband med kriser, då ett stort antal asylsökande ankommer till en och samma medlemsstat samtidigt. Mekanismen är en del av en omarbetning av Dublinförordningen.[6] Majoriteten i Europaparlamentet har samtidigt krävt att hela Dublinförordningen omarbetas, så att principen om första asylland förändras och ett system med kvoter mellan medlemsstaterna införs istället.

Flera medlemsstater har motsatt sig dessa förslag, i synnerhet de i den så kallade Visegrádgruppen: Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern. Förslaget behöver dock bara godkännas av en kvalificerad majoritet i rådet, utöver Europaparlamentets godkännande.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera