Ej att förväxla med direkt effekt.

Direkt tillämplighet inom europeisk unionsrätt innebär att en rättsakt får omedelbar och enhetlig rättslig effekt inom hela Europeiska unionen när den träder i kraft, utan att medlemsstaterna behöver vidta några genomförandeåtgärder.[1] Direkt tillämplighet är framför allt en kännetecknande egenskap för unionens förordningar, men även fördrag och vissa beslut kan vara direkt tillämpliga under vissa omständigheter. Detta i motsats till direktiv, som alltid kräver att medlemsstaterna vidtar nationella genomförandeåtgärder för att införliva dem i den nationella lagstiftningen.

Varje direkt tillämplig rättsakt har också fullständig direkt effekt, vilket innebär att den kan åberopas inför en nationell domstol likt en nationell lag. I enlighet med företrädesprincipen äger en direkt tillämplig rättsakt företräde framför eventuella nationella bestämmelser som är oförenliga med den. Medlemsstaterna är förpliktade att undanröja eventuella nationella lagar eller andra författningar som är oförenliga med en direkt tillämplig rättsakt.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.