Metamfetamin, ofta förkortat till meth, summaformel C10H15N, är ett narkotikaklassat centralstimulerande medel. Det liknar amfetamin men är kraftfullare och mer beroendeframkallande. Drogen kan, genom en laboratorieprocess, framställas ur pseudoefedrin. Metamfetaminmissbruket ökade kraftigt, speciellt i USA, under 1990-talet. I USA är metamfetamin också ett godkänt läkemedel mot ADHD samt exogen fetma och marknadsförs under varumärket Desoxyn av läkemedelsföretaget Key Therapeutics LLC[2]. Medlet kan intas på många olika sätt, till exempel intranasalt (dras in som pulver i näsan), intravenöst, oralt eller rökt ("ice"). Andra namn för metamfetamin är meth. I Sverige kallas det ibland för metatjack eller bruh.

Metamfetamin
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namn(2S)-N-metyl-1-fenylpropan-2-amin
Övriga namnMetylamfetamin
Kemisk formelC10H15N
Molmassa149,233 g/mol
UtseendeHCl saltet är vitt kristallint pulver
CAS-nummer537-46-2
SMILESCC(CC1=CC=CC=C1)NC
Egenskaper
Smältpunkt133 - 135[1] °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Ett metamfetaminrus kan pågå 2-10 timmar[3], beroende på dosens storlek. Vid återdosering kan ruset pågå i flera dagar. I små doser gör drogen att lusten att äta och sova kraftigt minskar. Istället blir man pigg, alert och självsäker. Sexlusten kan öka kraftigt, vid långvarigt bruk kan dock sexlusten försvinna.[4]

Historia redigera

Metamfetamin framställdes första gången i Japan 1893 av en kemist vid namn Nagayoshi Nagai. 1919 blev kristalliserat metamfetamin framställt av Akira Ogata. Den närliggande substansen amfetamin framställdes i Tyskland 1887 av Lazar Edeleanu.

 
Tysk burk med Pervitin-tabletter från 1939.

Under andra världskriget delade det tyska Wehrmacht ut stimulantiat (känt som Pervitin) till sina trupper. Drogen blev främst utdelad till elittrupper, men även till bland annat stridsvagnssoldater och piloter. Drogen användes i stor utsträckning under fälttågen mot Polen och Frankrike, då de väpnade styrkorna försågs med tiotals miljoner tabletter i doser om 3 milligram.[5]

 
Burk med 100st 5mg tabletter Desoxyn uthämtad 2023 från ett Amerikanskt apotek.

Metamfetamin har sedan 1943 varit ett läkemedel i USA och ingår där i förteckning II, samma som amfetamin och metylfenidat. Läkemedlet finns numera endast som tabletter innehållande 5mg metamfetaminhydroklorid. Medlet har två officiella FDA-indiceringar: ADHD och exogen fetma [6], och det skrivs även ut för narkolepsi. Dock brukar det skrivas ut mer sällan än dexamfetamin och metylfenidat för ADHD, och fentermin/topiramat, bensfetamin, och fendimetrazin för fetma. Vanligtvis tas medlet två gånger på dagtid och överstiger inte 25mg per dygn. Förr var Desoxyn även tillgängligt som 5mg och 10mg depotabletter eller "Gradumets," tillverkade av Abbott, men dessa upphörde att tillverkas 1999.

Det Amerikanska blockbusterläkemedlet Adderall (vilket idag innehåller 25% 𝗮𝗺𝗳𝗲𝘁𝗮𝗺𝗶𝗻𝗮𝘀𝗽𝗮𝗿𝘁𝗮𝘁𝗺𝗼𝗻𝗼𝗵𝘆𝗱𝗿𝗮𝘁, 25% 𝗮𝗺𝗳𝗲𝘁𝗮𝗺𝗶𝗻𝘀𝘂𝗹𝗳𝗮𝘁, 25% 𝗱𝗲𝘅𝗮𝗺𝗳𝗲𝘁𝗮𝗺𝗶𝗻𝘀𝗮𝗰𝗸𝗮𝗿𝗮𝘁, 𝗼𝗰𝗵 25% 𝗱𝗲𝘅𝗮𝗺𝗳𝗲𝘁𝗮𝗺𝗶𝗻𝘀𝘂𝗹𝗳𝗮𝘁) hette förr Obetrol och var ett viktminskningspiller med en annan komposition: 25% 𝗮𝗺𝗳𝗲𝘁𝗮𝗺𝗶𝗻𝘀𝘂𝗹𝗳𝗮𝘁, 25% 𝗱𝗲𝘅𝗮𝗺𝗳𝗲𝘁𝗮𝗺𝗶𝗻𝘀𝘂𝗹𝗳𝗮𝘁, 25% 𝗺𝗲𝘁𝗮𝗺𝗳𝗲𝘁𝗮𝗺𝗶𝗻𝗵𝘆𝗱𝗿𝗼𝗸𝗹𝗼𝗿𝗶𝗱, 𝗼𝗰𝗵 25% 𝗺𝗲𝘁𝗮𝗺𝗳𝗲𝘁𝗮𝗺𝗶𝗻𝘀𝗮𝗰𝗸𝗮𝗿𝗮𝘁 . Eftersom USA vid 1960-talet befann sig i en amfetaminepidemi, hävde FDA tillståndet för alla amfetamin och metamfetamin-preparat som ej hade gått igenom FDA:s godkännande process där effektivitet och säkerhet måste bevisas, och år 1970 introducerades The Controlled Substances Act som narkotikaklassificerade amfetaminer. Med detta beslutade Obetrols tillverkare att Obetrol skulle bli ett amfetaminpreparat för ADHD istället (godkännandeprocessen hade varit krångligare om Adderall hade fortsatt innehålla metamfetamin).

Från 1940-talet till 1970-talet fanns även många kombinationsläkemedel innehållande amfetamin och/eller metamfetamin tillsammans med beroendeframkallande barbiturater som var tänkta att lugna och skapa en balanserad effekt. Desbutal var en populär sådan, vilket innehöll metamfetaminhydroklorid och pentobarbital, och det användes mot depression, ångest, och för viktminskning. Dessa visade sig så beroendeframkallande att FDA förbjöd de allra flesta.

Metamfetamin är förbjudet, men mycket vanligt som drog i USA[7], trots hårda lagar. Många delstater överväger hårdare lagstiftning.

Framställning redigera

 
Metamfetamin

Metamfetamin är likt amfetamin strukturellt. Framställningen sker vanligtvis som en reduktion av efedrin eller pseudoefedrin. I många länder går de flesta nödvändiga kemikalierna att hitta i hushållsprodukter eller som receptfria läkemedel - dock inte i Sverige. Syntesen är relativt enkel, men de flesta metoderna involverar brandfarliga och frätande kemikalier.

I den vanligaste framställningsprocessen använder man sig av röd fosfor och jod vilket bildar jodvätesyra. Processen är farlig då det är mycket hett och produktionen av röd fosfor gör att det bildas extremt giftiga gaser. Vid överhettning exploderar kemikalierna.

Ett tecken på produktion av metamfetamin i ett labb är en stank liknande katturin.

Effekter redigera

Metamfetaminanvändande minskar salivproduktionen drastiskt. Det leder till att användare förlorar sina tänder onormalt snabbt - särskilt då den ökade törsten (polydipsi) släcks med drycker innehållande socker. Dock stimulerar sockerhaltiga drycker i sin tur salivproduktion, och vissa åtgärder kan vidtas för återställning av pH-balansen i munhåla.

Sköljning med vatten eller varm dryck efter rökning eller snortande löser upp beläggningar av återkristallerad substans på tänder, ur munhåla och svalg, samt luft- och matstrupe. I vissa fall kan ofullständig syntes vid framställning skapa en mer frätande produkt. Sköljning med kolsyrat vatten efter intag löser då enklare upp de aningen hårdare och mer korrosiva saltresterna. Handtvätt är också rekommenderad efter varje hantering av ämnet.

Vid medicinsk användning av metamfetamin är effekten på tänderna inte lika tydlig - antagligen för att de som tar det för medicinskt bruk lever i en bättre miljö där de borstar tänderna och på andra sätt tar hand om sin kropp.

Vanliga bieffekter:

Sidoeffekter vid längre användande:

 
"Meth mouth" är ett vanligt symtom bland metamfetaminmissbrukare, orsakad av muntorrhet till följd av minskad salivproduktion i kombination med dålig tandhygien, konsumtion av kolsyrade drycker och tandgnissling.[8]

Sidoeffekter vid överdos:

  • Känslan av att insekter krälar i skinnet, vilket ofta leder till ständigt kliande och infekterade, öppna sår
  • Försämring av kognitiv mottagning under längre tid neurotoxicitet
  • Paranoia, aggressivitet, hallucinationer (ev. med paranoida inslag), konfusion (förvirring). Hallucinationer kan vara av två slag: med eller utan intakt verklighetsuppfattning med vilket intakt verklighetsuppfattning menas att personen själv förstår att hallucinationerna är framkallade av substansen.
  • Njurskador
  • Död vid överdos beror oftast på stroke eller hjärtfel, men kan också bero på överhettning, "hypertermi", eller njurfel.

Juridiska aspekter redigera

Metamfetamin är narkotikaklassad och ingår i förteckning P II i 1971 års psykotropkonvention, samt i förteckning II i Sverige.[9]

Metamfetamin är en förteckning II kontrollerad substans [Schedule II Controlled Substance, CII] i USA, vilket också omfattar jämförbara centralstimulantia som amfetamin, metylfenidat, fenmetrazin, och kokain.

Referenser redigera