Elsa Meg Margareta Westergren, under en tid Wretman, född 16 maj 1932 i Stockholm,[1][3] är en svensk skådespelare. Hon har bland annat spelat många farser och komedier på teater, och medverkat i många filmer, det senare främst under 1950-talet. På TV har Westergren bland annat spelat Charlotte Rylander i Goda grannar, Desirée Lindman i Rederiet, och varit deltagare i underhållningsprogrammet Gäster med gester.

Meg Westergren
Meg Westergren i Oslo, 1951.
Meg Westergren i Oslo, 1951.
FöddElsa Margareta Westergren
16 maj 1932 (92 år)[1]
Kungsholms församling, Stockholm[1]
Andra namnElsa Margareta Wretman[2]
Aktiva år1951–2017
MakeTore Wretman
(1953–1971; skilda)
Carl Magnus Nyström
(1989–2020; hans död)
FöräldrarHåkan Westergren
Inga Tidblad
SläktingarClaes-Håkan Westergren (bror)
Sture Erlandsson (svåger)
IMDb SFDb

Westergren är dotter till skådespelarna Håkan Westergren och Inga Tidblad. Hon har varit gift med restaurangmannen Tore Wretman, och sedan med direktör Carl Magnus "Masse" Nyström (1940–2020) till dennes bortgång.[3] Hon är mor till skulptören Fredrik Wretman och till inredningsarkitekten Malin Wretman Krüll, som dog 41 år gammal, 1997.

1999 tilldelades Westergren Guldmasken i kategorin ”Bästa kvinnliga biroll i talpjäs”, för sin roll i Charleys Tant. Hon har belönats med kungliga medaljen Litteris et artibus 2009, och S:t Eriks-medaljen 2013.

Biografi

redigera

Tidiga år och Dramatens elevskola

redigera

Westergren började sin karriär först som modetecknare och gjorde en del mannekänguppdrag. Hon blev upptäckt av Göran Gentele som gav henne huvudrollen som den ambitiösa teatereleven Vivi i filmen Leva på "Hoppet" 1951, varefter bestämde hon sig för att välja teateryrket.

Hon utbildades vid Dramatens elevskola 1951–1954 som elevkamrat till Jane Friedmann, Emy Storm och Gunvor Pontén bland andra.

Meg Westergren debuterade på Dramaten i november 1952 i Carl Jonas Love Almqvists renässanspastisch Ramido Marinesco, med Jan Malmsjö i titelrollen men fick sina första större chanser som Astrid i Hjalmar Bergmans Swedenhielms och Anny i Brandon Thomas fars Charleys tant på våren 1954.

Hon skulle efter en lång och framgångsrik karriär återkomma till Dramaten exakt 50 år senare.

Första roller

redigera

Hon engagerades direkt efter elevskolan av Sture Lagerwall till Alléteatern i Axelrods komedi Flickan ovanpå som spelades av Gertrud Fridh. Hon spelade i Noël Cowards enaktare Familjealbumet dkombinerades med Moliéres sällan spelade George Dandin där hon gjorde Colin, som vanligen gjordes av en herre.

Westergren gjorde succé när hon hösten 1955 kreerade Jane i den första svenska uppsättningen av William Douglas-Homes komedi Vad vet mamma om kärlek? Den resulterade i en långkörare med hela 314 föreställningar. Westergren gjorde på grund av graviditet bara drygt 200 av dessa.

Känd som Meg Westergren

redigera

Under åren har Westergren medverkat i många farser och komedier på Stockholms privatteatrar; här kan nämnas föreställningar som Silverbröllop, Mary Mary, Familjen Don Juan och På Folkan medverkade hon i långkörare som Hotelliggaren och Skaffa mig en tenor. Sängkammarfarsen Bäddat för sexChinateatern var en annan framgång, liksom Spanska flugan och Charleys tantIntiman, samt Ray Cooney-farsen Ojdå, en till! på Folkan 1987 (med Björn Gustafson och Ulf Brunnberg i huvudrollerna; populär TV-inspelning gjordes 1994).

Westergren har medverkat i lättsamma filmer som exempelvis Lille Fridolf blir morfar 1957, Jazzgossen 1958 och Fröken Chic 1959. Många minns henne säkert som överstehustru (Charlotte Rylander) till Jan-Olof Strandbergs överste i TV-serien Goda grannar 1987–1988 eller som deltagare i underhållningsprogrammet Gäster med gester. Hon medverkade i Gunnar Hellströms film Raskenstam 1983 och gestaltade sekreteraren Monas mamma, Desirée Lindman, i Rederiet 1994–1995. År 2005 medverkade hon i en framträdande biroll, som ensam östermalmsdam, i Lisa Ohlins rosade dramaserie Kvalster.

Westergren gjorde en mycket uppmärksammad monolog, Kvinnan (efter Annie Ernaux' roman), på Mosebacke som hon också turnerade med. Sommaren 2003 var hon en av radiopratarna i P1:s Sommar. Hon spelade Ester i pjäsen Utanför mitt fönsterDramaten 2004. Sedan 2005 har hon varit flitigt verksam på Stockholms stadsteater där hon bland annat spelat operadivan Jean Horton i Ronald Harwoods pjäs Kvartetten (2005), Rosas mamma i scenversionen av Allt om min mamma (2008) i regi av Philip Zandén (baserad på Pedro Almodovars film) och Ingrid i Carin Mannheimers hyllade pjäs Sista dansen (2009). Hon har även turnerat med föreställningen Mitt teaterliv där hon berättar om sin karriär och om sina berömda föräldrar. Mellan 2007 och 2009 turnerade Westergren med estradören Mattias Enn med ett sångprogram om revykungen Karl Gerhard, där Enn sjöng kupletter och Westergren berättade om sin tid hos Karl Gerhard och minnen från Vasan i Stockholm.

2009/2010 medverkade hon i Stjärnorna på slottet tillsammans med Björn Ranelid, Siw Malmkvist, Tommy Körberg och Kjell Bergqvist. Westergren var huvudperson i det tredje programmet av fem.[4]

Hon spelade 2016–2017 mot Björn Gustafson i Karin Thunbergs Lite längtan, helt enkeltStockholms stadsteater.

Meg Westergren är dotter till skådespelarparet Håkan Westergren och Inga Tidblad. Hon var gift första gången 1953–1971 med restaurangmannen Tore Wretman (1916–2003) och var 1989–2020 gift för andra gången med direktör Carl Magnus "Masse" Nyström (1940–2020).[3] Hon är mor till skulptören Fredrik Wretman och till inredningsarkitekten Malin Wretman Krüll, som dog 1997 av en hjärntumör 41 år gammal.

Priser och utmärkelser

redigera

Filmografi (urval)

redigera

TV-program (urval)

redigera

Roller (ej komplett)

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1946 Fuffy Pat regerar
Jerome Chodorov och Joseph Fields
Håkan Westergren Blancheteatern[5]
1954 Flickan ovanpå
George Axelrod
Sam Besekow Alléteatern[6]
1955 Colin I afton kl. 8: George Dandin (George Dandin ou le Mari confondu)
Molière
Sam Besekow Alléteatern[7]
Jane I afton kl. 8: Familjealbumet (Family Album)
Noël Coward
Sam Besekow
Jane Broadbent Vad vet mamma om kärlek
William Douglas-Home
Per Gerhard Intiman[8]
1958 Diana Marlowe Silverbröllop
Michael Clayton Hutton
Per Gerhard Vasateatern[9][10]
1961 Bianca Så tuktas en argbigga
William Shakespeare
Per Gerhard Vasateatern[11]
1962 Janet Boeing Boeing
Marc Camoletti
Herman Ahlsell Vasateatern[12]
1963 Tiffany Richards Mary Mary
Jean Kerr
Per Gerhard Vasateatern[13]
1964 Clarice Donohue Mitt bedårande jag
Peter Ustinov
Gerda Wrede Vasateatern[14]
1968 Älskling, du vet att jag inte hör dig när vattnet rinner
Robert Anderson
Per Gerhard Lilla teatern[15]
1969 Ginny Garden Party
Alan Ayckbourn
Stig Olin Vasateatern[16]
En gång till, Sam!
Woody Allen
Stig Olin Intiman[17]
1970 Inte just nu, älskling
Ray Cooney och John Chapman
Hasse Ekman Intiman[18]
1971 Gröna hissen
Avery Hopwood
Isa Quensel Maximteatern[19]
1973 Sybil Chase Jag älskar dig markatta
Noël Coward
Per Gerhard Vasateatern[20]
1975 Winnie Winslow No, No, Nanette
Vincent Youmans, Otto Harbach, Frank Mandel och Irving Caesar
Isa Quensel Oscarsteatern[21]
1976 Jill Familjens Don Juan
Alan Ayckbourn
Per Gerhard Vasateatern[22][23][24]
1978 Ruth Condomine Min fru går igen
Noël Coward
Per Gerhard Vasateatern[25][26]
1979 Susannah Sängkammarfars
Alan Ayckbourn
Per Gerhard Vasateatern[27]
1980 Pippi Långstrump
Astrid Lindgren
Staffan Götestam Folkan[28]
1982 Elsa Schröder Sound of Music
Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II
Stig Olin Folkan[29]
1984 Helga Philby Bäddat för sex
Dave Freeman
Herman Ahlsell Chinateatern[30][31]
1986 Hotelliggaren
Ray Cooney
Tony Verner Folkan[32]
1987 Oj då!... en till?!
Ray Cooney och Tony Hilton
Chris Johnston Folkan[33]
1988 Det stannar i familjen
Ray Cooney
Brian Howard Folkan[34]
Eunice Hubbell Linje Lusta
Tennessee Williams
Georg Malvius Folkan[35]
1990 Skaffa mig en tenor
Ken Ludwig
Piv Bernth Folkan[36]
1991 Madame Hortense Zorba!
Fred Ebb, John Kander och Joseph Stein
Georg Malvius Riksteatern[37]
1996 Syster Maj från Sophiahemmet Solskenspojkarna
Neil Simon
Hans Klinga Intiman[38]
1999 Donna Lucia d'Alvadorez Charleys tant
Brandon Thomas
Thomas Ryberger Intiman
2004 Ester Utanför mitt fönster
Mattias Andersson
Birgitta Englin Dramaten
2009 Ingrid Sista dansen
Carin Mannheimer
Malin Stenberg Stockholms stadsteater
2012 Solveig I sista minuten
Carin Mannheimer
Sissela Kyle Stockholms stadsteater
2016 Medverkande Lite längtan, helt enkelt
Karin Thunberg
Hugo Hansén Kulturhuset Stadsteatern
2017 Fru Higgins My Fair Lady
Alan Jay Lerner och Frederick Loewe
Elisa Kragerup Kulturhuset Stadsteatern

Radioteater

redigera
År Roll Produktion Regi
1993 Birgitta Hillmans gamle vän
Folke Mellvig
Anders Levelius[39]

Källor

redigera
  1. ^ [a b c] Sveriges befolkning 1990: Westergren, Elsa Margareta
  2. ^ Sveriges befolkning 1970: Westergren, Elsa Margareta
  3. ^ [a b c] Vem är det, svensk biografisk handbok 1993
  4. ^ ”Stjärnorna på slottet - Megs dag”. IMDb. https://www.imdb.com/title/tt1574296/. Läst 4 maj 2023. 
  5. ^ ”Pat regerar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22231&pos=139. Läst 24 april 2016. 
  6. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 27. 22 augusti 1954. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1954-08-22/226/27. Läst 18 januari 2016. 
  7. ^ ”Ett handtag åt enaktaren”. Dagens Nyheter: s. 18. 2 januari 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-01-02/1/18. Läst 20 januari 2016. 
  8. ^ ”Den oemotståndliga Alice Eklund”. Dagens Nyheter: s. 18. 23 oktober 1955. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1955-10-23/288/18. Läst 23 augusti 2015. 
  9. ^ Wifstrand (1962), sid 158
  10. ^ ”Silverbröllop”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14088&pos=463. Läst 3 juni 2015. 
  11. ^ ”Scencharm behärskade Vasan: Jubileum med Argbiggan”. Dagens Nyheter: s. 18. 2 oktober 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-10-02/267/18. Läst 22 augusti 2015. 
  12. ^ ”'Boeing-Boeing' på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 12. 31 mars 1962. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1962-03-31/88/12. Läst 23 augusti 2015. 
  13. ^ ”Mary, Mary”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14080&pos=485. Läst 6 maj 2016. 
  14. ^ ”Mitt bedårande jag”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14081&pos=486. Läst 6 maj 2016. 
  15. ^ ”Nöjen”. Dagens Nyheter: s. 49. 1 november 1968. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1968-11-01/298/49. Läst 21 juli 2015. 
  16. ^ ”Garden Party”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14071&pos=491. Läst 6 maj 2016. 
  17. ^ Bengt Jahnsson (18 september 1969). ”Lindberg slösar bort sin begåvning i 'Sam'”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-09-18/253/22. Läst 22 augusti 2015. 
  18. ^ Bengt Jahnsson (12 september 1970). ”Vill vi betala för detta gyckel?”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-09-12/247/16. Läst 30 oktober 2016. 
  19. ^ Barbro Hähnel (11 september 1971). ”'Gröna hissen' inte rolig längre”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/tidning/1971-09-11/246/12. Läst 30 oktober 2016. 
  20. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1973). ”Coward på Vasan: Kulle förnyar sig i tunn pjäs”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-22/257/16. Läst 20 augusti 2015. 
  21. ^ ”No No Nanette”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24802&pos=109. Läst 15 juni 2015. 
  22. ^ Leif Zern (26 september 1976). ”'Familjens Don Juan' på Vasan: Konservativ - men förbaskat rolig!”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1976-09-26/262/14. Läst 23 augusti 2015. 
  23. ^ Leif Zern (16 januari 1977). ”Familjens Don Juan II: Sällan spelas komedi med sådan lust och frihet”. Dagens Nyheter: s. 17. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-01-16/14/17. Läst 23 augusti 2015. 
  24. ^ Leif Zern (2 april 1977). ”'Familjens Don Juan': Roligt för stunden men bara för stunden”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1977-04-02/90/20. Läst 23 augusti 2015. 
  25. ^ Åke Lundqvist (22 september 1978). ”Järrel räddar utslätad fars”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1978-09-22/258/14. Läst 22 augusti 2015. 
  26. ^ Petterson, Hjördis; Kretz Inga Maria (1983). Rosor & ruiner. Stockholm: Prisma. sid. 164. Libris 7407145. ISBN 91-518-1680-6 
  27. ^ Bengt Jahnsson (22 september 1979). ”Harmonisk fyrväppling på sängkanten”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-22/257/14. Läst 17 april 2016. 
  28. ^ Susanne Marko (20 oktober 1980). ”Siw Malmkvist underbar Pippi”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-10-20/287/20. Läst 3 december 2017. 
  29. ^ Marcus Boldemann (18 september 1982). ”'Sound of Music': Lyckokast vid stupet”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1982-09-18/253/18. Läst 20 augusti 2015. 
  30. ^ Marcus Boldemann (22 januari 1984). ”Ordinär sexkomedi utan större finess”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/tidning/1984-01-22/20/23. Läst 21 januari 2017. 
  31. ^ Gaby Wigardt (22 januari 1984). ”'Bäddat för 6' på China: Inget lyft men ofta roligt”. Svenska Dagbladet: s. 13. http://www.svd.se/arkiv/1984-01-22/13. Läst 26 januari 2017. 
  32. ^ Bengt Jahnsson (2 januari 1986). ”Förvirrad fars på Folkan: Ekman i högform”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-01-02/1/25. Läst 22 augusti 2015. 
  33. ^ Marcus Boldeman (20 september 1987). ”Ny fars på Folkan: Männens afton på scen”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-20/255/20. Läst 22 augusti 2015. 
  34. ^ Marcus Boldemann (16 september 1988). ”Kluven storsatsning”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1988-09-16/252/28. Läst 22 augusti 2015. 
  35. ^ Lars Linder (19 oktober 1988). ”Linje Lusta på Folkan: Kvinnorna leder spelet”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1988-10-19/285/26. Läst 2 december 2017. 
  36. ^ Marcus Boldemann (2 januari 1990). ”Fars med smidigt hopfogad intrig”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1990-01-02/1/28. Läst 22 augusti 2015. 
  37. ^ Marcus Boldemann (22 juli 1991). ”Grekisk livsaptit på svensk scen”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1991-07-22/196/15. Läst 12 juni 2016. 
  38. ^ ”Solskenspojkarna”. Chinateatern. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923202938/http://www.chinateatern.se/show/solskenspojkarna/. Läst 3 september 2015. 
  39. ^ ”SR, P1 1993-08-14”. Svensk Mediedatabas. https://smdb.kb.se/catalog/id/003123527. Läst 22 december 2021. 

Externa länkar

redigera