Cilia Maud Eugenia Hyttenberg Bartoletti, född Hyttenberg den 26 april 1920 i Engelbrekts församling i Stockholm, död 8 mars 2009 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk skådespelare.[1]

Maud Hyttenberg
FöddCilia Maud Eugenia Hyttenberg
26 april 1920
Engelbrekts församling, Stockholm, Sverige
Död8 mars 2009 (88 år)
Oscars församling, Stockholm, Sverige
Andra namnMaud Hyttenberg-Bartoletti
Maud Bartoletti
IMDb SFDb

1940-talet med Bergman och Branner redigera

Maud Hyttenberg arbetade i början på 1940-talet med Ingmar Bergman på Sagoteatern i Medborgarhuset. Bergman anlitade också Hyttenberg för mindre roller i filmerna Kris (1946), Sånt händer inte här (1950), Till glädje (1950) och Kvinnodröm (1955).

Maud Hyttenberg reste på flera turnéer med Riksteatern, bland annat som Mrs Whitefield i Shaws Mannen och hans överman och Mrs Bryant i Arnold Weskers Nu börjar livet (mer känd som Rötter) som var en av teaterns största succéer säsongen 1963.

Hyttenberg gjorde 1972 Amman i Bernhard Krooks uppsättning av Romeo och JuliaHallwylska palatset i Stockholm.

År 1979 knöts hon till ensemblen vid Norrköping-Linköping stadsteater (numera Östgötateatern). Hyttenberg har också gästat stadsteatrarna i Borås och Uppsala.

På film, teve och i radio redigera

Maud Hyttenberg gjorde sin första roll på TV-teatern 1965 i Lars Löfgrens uppsättning av Kerstin Thorvalls pjäs Den nya kvinnan. Därefter medverkade hon med diverse småroller i olika produktioner som i Tage Danielssons julkalender 1969 Herkules Jonssons storverk och Mille Schmidts Petter och Lotta på nya äventyr (1970) med Ittla Frodi och Berit Tancred med flera.

För många är nog Hyttenberg främst förknippad med rollen som studierektor Bertilssons sekreterare Fru Gyllenborg i TV-serien Dubbelstötarna (1980) med Björn Gustafson och Frej Lindqvist.

År 1982 arbetade hon åter med Ingmar Bergman då hon spelade Fröken Sinclair - en aktris i teatertruppen - i filmen och TV-serien Fanny och Alexander.

Maud Hyttenberg var verksam som skådespelare en bit in på 2000-talet med gästroller i teveproduktioner som Snoken, Beck – Öga för öga och gjorde med rollen som Dagny i kortfilmen Vit som snö (2009) sin sista roll. Hon har varit flitigt anlitad av Sveriges Radio och har medverkat i flera radiopjäser.

Övrigt redigera

Maud Hyttenberg är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[2]

Filmografi redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1941 Hippolyta En midsommarnattsdröm (A Midsummer Night's Dream)
William Shakespeare
Ingmar Bergman Sagoteatern[3]
Amman Fågel blå
Zacharias Topelius
Ingmar Bergman Sagoteatern[4]
1945 Damen från Arras Jacobowsky och översten (Jacobowsky und der Oberst)
Franz Werfel
Ingmar Bergman Helsingborgs stadsteater[5]
1946 Fru Krantzén Rekviem
Björn-Erik Höijer
Ingmar Bergman Helsingborgs stadsteater[6]
1949 Elisabeth Almond Arvtagerskan (The Heiress)
Ruth och Augustus Goetz
Per-Axel Branner Nya teatern
1954 Dona Sirena, förnäm kopplerska Skälmarnas stege (Los intereses creados )
Jacinto Benavente
Soini Wallenius Atelierteatern[7]
1955 Lady Elizabeth Mulhammer Privatsekreteraren (The Confidential Clerk)
T.S. Eliot
Hans Råstam Atelierteatern[8]
1956 Elise, modern Pelikanen
August Strindberg
Robert Lindahl Atelierteatern[9]
1959 Isabella I sista minuten (Gli ultimi cinque minuti)
Aldo De Benedetti
Frank Sundström Lilla teatern
1960 Mrs Whitefield Mannen och hans överman (Man and Superman)
George Bernard Shaw
Gustaf Molander Riksteatern[10]
1962 Mrs Boyle Råttfällan (The Mousetrap)
Agatha Christie
Jerk Liljefors Riksteatern[11]
1967 Den jäktade (Den stundesløse)
Ludvig Holberg
Kotti Chave Skansens friluftsteater[12]
Skuggor (Swamp Creatures)
Alan Seymour
Kaj Ahnhem Marsyasteatern[13]
1968 Nattcafé
Bengt Bratt
Kaj Ahnhem Marsyasteatern[14]
1972 Amman Romeo och Julia (The Tragedy of Romeo and Juliet)
William Shakespeare
Bernhard Krook Hallwylska palatset[15]
1974 Huvudsaken är att kämpa väl?
Lars Molin
Christian Lund Norrbottensteatern[16]
1975 Medverkande Revyn
Lars Molin och Bo Montelius
Christian Lund Norrbottensteatern[17]
1976 Fru Engelstrand Den heliga familjen
Rudolf Värnlund
Christian Lund Norrbottensteatern[18]
1977 Hermelinarna eller drömmen om stålverket
Lars Molin och Macke Nilsson
Christian Lund Norrbottensteatern[19]
1979 Krisen (The Crisis)
John Somerville
Lars Gerhard Norberg Norrköping-Linköping stadsteater[20]
1980 Oinone Till Fedra
Per Olov Enquist
Gun Jönsson Norrköping-Linköping stadsteater[21]
1983 Gertrude Stein Gertrude Stein, Gertrude Stein, Gertrude Stein
Mary Martin
Östgötateatern[21]/
Södra Teatern
1986 Martha Brewster Arsenik och gamla spetsar (Arsenic and Old Lace)
Joseph Kesselring
Östgötateatern[21]
1988 Kvinnornas Decamerone (Zhenskij Dekameron)
Julia Voznesenskaja
Lars Rudolfsson Orionteatern[22]
1989 Min vän Harvey (Harvey)
Mary Chase
Uppsala stadsteater
1993 Maria Vasiljevna Vojnitskij Onkel Vanja (Дядя Ваня, Djadja Vanja)
Anton Tjechov
Joachim Siegård Boulevardteatern[23]

Källor redigera

  1. ^ Maud HyttenbergSvensk Filmdatabas
  2. ^ SvenskaGravar
  3. ^ ”En midsommarnattsdröm”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/en-midsommarnattsdröm. Läst 16 oktober 2015. 
  4. ^ ”Fågel blå”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/fågel-blå. Läst 16 oktober 2015. 
  5. ^ ”Jacobowsky och översten”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/jacobowsky-och-översten. Läst 16 oktober 2015. 
  6. ^ ”Rekviem”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/rekviem. Läst 16 oktober 2015. 
  7. ^ ”Skälmarnas stege, 1954 :: föreställning”. Carlotta. http://samlingar.goteborgsstadsmuseum.se/carlotta/web/object/1022320. Läst 18 juli 2019. 
  8. ^ ”Privatsekreteraren, 1955 :: föreställning”. Carlotta. http://samlingar.goteborgsstadsmuseum.se/carlotta/web/object/1022326. Läst 18 juli 2019. 
  9. ^ ”Pelikanen, 1956 :: föreställning”. Carlotta. http://samlingar.goteborgsstadsmuseum.se/carlotta/web/object/1022330. Läst 18 juli 2019. 
  10. ^ ”Shaw i Köping”. Dagens Nyheter: s. 16. 20 september 1960. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-09-20/256/16. Läst 10 juni 2018. 
  11. ^ ”Deckarpremiär i Valdemarsvik”. Dagens Nyheter: s. 14. 23 januari 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-01-23/21/14. Läst 10 juni 2018. 
  12. ^ S B-l (20 juni 1967). ”1700-talsstress på Skansen”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-06-20/164/14. Läst 25 maj 2019. 
  13. ^ Sven Barthel (12 november 1967). ”Budskap om våld i thrillerförklädnad”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1967-11-12/307/22. Läst 8 januari 2022. 
  14. ^ Sven Barthel (11 mars 1968). ”Ondskans lätta spel”. Dagens Nyheter: s. 17. https://arkivet.dn.se/tidning/1968-03-11/69/17. Läst 8 januari 2022. 
  15. ^ Anna Greta Ståhle (3 juli 1972). ”Miljön det bästa i 'Romeo och Julia'”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-07-03/177/10. Läst 18 februari 2018. 
  16. ^ Bengt Jahnsson (21 februari 1974). ”Molins nya i Luleå: Det blir för mycket”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-02-21/11171-51/19. Läst 6 januari 2024. 
  17. ^ Bengt Jahnsson (21 februari 1975). ”'Revyn': Allvarlig och rolig”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-02-21/11171-50/19. Läst 6 januari 2024. 
  18. ^ Bengt Jahnsson (12 november 1976). ”'Den heliga familjen': Framgång i norr Inte Värnlunds enda pjäs”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-11-12/308/24. Läst 6 januari 2024. 
  19. ^ Bengt Jahnsson (26 november 1977). ”'Hermelinerna': Teaterns pånyttfödelse”. Dagens Nyheter: s. 22. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-11-26/11172-321/22. Läst 6 januari 2024. 
  20. ^ Bengt Jahnsson (9 september 1979). ”Krisartat på flera sätt”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1979-09-09/244/15. Läst 18 februari 2018. 
  21. ^ [a b c] Niklas Rådström (7 november 1980). ”P.O. Enquist i Linköping: Halvlyckad 'Till Fedra'”. Dagens Nyheter: s. 22. https://tidningar.kb.se/8224221/1980-11-07/edition/0/part/1/page/22. Läst 2 maj 2020. 
  22. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. På Stan 28. 26 december 1988. https://arkivet.dn.se/tidning/1988-11-26/322/100. Läst 7 maj 2019. 
  23. ^ Ingegärd Waaranperä (11 oktober 1993). ”Det hettar till i kärleken. I Boulevardteaterns 'Onkel Vanja' blir allas”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/teater/det-hettar-till-i-karleken-i-boulevardteaterns-onkel-vanja-blir-allas/. Läst 23 januari 2022. 

Externa länkar redigera