Bertil Bo Hjalmar Montelius, född 17 november 1933[1] i Helsingfors i Finland, är en svensk skådespelare och regissör.

Bo Montelius
FöddBertil Bo Hjalmar Montelius
17 november 1933 (90 år)
Helsingfors, Finland
NationalitetSvensk
MakaBarbro Svensson
(g. 1960–1976)
Lenalis Tomasson
(g. 1988–199?)
BarnHans Montelius (son)
SläktingarMagnus Montelius (brorson)
Martina Montelius (brorsdotter)
Knut Johan Montelius (farfar)
IMDb

Biografi redigera

Bo Montelius är son till Hjalmar Montelius, som hade egen revisionsfirma i Stockholm, och hans andra hustru Saga, ogift Haglund, som var född i Finland. Farfadern Knut Johan Montelius var psalmförfattare. Brodern Mons Montelius är far till författaren och miljörådgivaren Magnus Montelius och dramatikern Martina Montelius. Scenografen Olle Montelius är hans kusin. De tillhör släkten Montelius från Uppland.[2]

Bo Montelius växte upp i Stockholm med skolgång på Norra Latin, ett år på Gösta Terserus teaterskola och sedan Dramatens elevskola. Efter examen därifrån 1958 frilansade han som skådespelare, främst på turné med Riksteatern. 1964 bosatte han sig i Peking, där han översatte bildtidningen China Pictorial till svenska.[3]

Efter två år återvände han till Sverige och arbetade som skådespelare vid Norrbottensteatern i Luleå. Han läste sedan psykologi i Stockholm under tre års tid. Sedan frilansade han åter som skådespelare i olika sammanhang, däribland ett år på Arena teaterbåt, varefter han återvände till Norrbottensteatern för en andra period som kom att bli tre år.[3]

1985 bosatte han sig i Malmö där han bland annat regisserat borggårdsspel och gjort enmansföreställningar.[3]

Första gången var han gift 1960–1976 med Barbro Svensson (född 1938) med vilken han fick två barn: filmaren Hans Montelius (född 1966) och Claudia Montelius (född 1970).[2] Andra gången gifte han sig 1988 med Lenalis Tomasson (född 1945).[2] Efter skilsmässa blev han på 1990-talet sambo med Birgitta Sigurdson.[3]

Filmografi redigera

Teater redigera

Roller (ej komplett) redigera

År Roll Produktion Regi Teater
1959 Juryman 12 Tolv edsvurna män (12 Angry Men)
Reginald Rose
Johan Falck Helsingborgs stadsteater
Rika morbror
August Blanche
Lars Hofgård Munkbroteatern[4]
1960 Petrucchio
(inhoppare)[5]
Så tuktas en argbigga (The Taming of the Shrew)
William Shakespeare
Sandro Malmquist Riksteatern[6]
1963 Ung och grön (Salad Days)
Julian Slade och Dorothy Reynolds
Ernst Günther Wasa Teater[7]
1969 Ede Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper)
Kurt Weill och Bertolt Brecht
Alf Sjöberg Dramaten
1974 Huvudsaken är att kämpa väl?
Lars Molin
Christian Lund Norrbottensteatern[8]
1975 Dalbotten u.p.a
Arly Johansen
Christian Lund Norrbottensteatern[9]
Medverkande Revyn
Lars Molin och Bo Montelius
Christian Lund Norrbottensteatern[10]
1976 I väntan på Bardot
Lars Björkman och Sigvard Olsson
Christian Lund Norrbottensteatern[11]
Josef Schmidt Den heliga familjen
Rudolf Värnlund
Christian Lund Norrbottensteatern[12]
1984 Fjodor Ilitj Kulygin Tre systrar (Три сeстры, Tri sestry)
Anton Tjechov
Göran Nilsson Norrbottensteatern[13]

Källor redigera

  1. ^ Szabad Carl, red (2002). Sveriges befolkning 1970 (Version 1.00). Stockholm: Sveriges släktforskarförb. Libris 8861349. ISBN 91-87676-31-1 
  2. ^ [a b c] Svenska släktkalendern. Årg. 26 (1992). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. 1992. sid. 181–184. Libris 3684382. ISBN 91-22-01504-3 
  3. ^ [a b c d] Han fick nöja sig med att låtsas vara kung Arkiverad 21 juli 2015 hämtat från the Wayback Machine. Skånskan 15 november 2008. Åtkomst 20 juli 2015.
  4. ^ Ebbe Linde (3 oktober 1959). ”Blanchepremiär på Munkbroteatern”. Dagens Nyheter: s. 16. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-10-03/268/16. Läst 7 augusti 2018. 
  5. ^ ”Ny argbigga”. Dagens Nyheter: s. 16. 30 april 1960. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-04-30/117/16. Läst 26 januari 2022. 
  6. ^ ”'Argbiggan' repeteras: Portia undgick snön”. Dagens Nyheter: s. 20. 12 december 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-12-12/337/20. Läst 26 januari 2022. 
  7. ^ ”Svenskar i musical på Vasa teater”. Dagens Nyheter: s. 16. 23 april 1963. https://arkivet.dn.se/tidning/1963-04-23/110/16. Läst 26 juli 2018. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (21 februari 1974). ”Molins nya i Luleå: Det blir för mycket”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-02-21/11171-51/19. Läst 6 januari 2024. 
  9. ^ ”Nytt om Nöejn”. Dagens Nyheter: s. 9. 9 augusti 1975. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-08-09/11171-213/9. Läst 6 januari 2024. 
  10. ^ Bengt Jahnsson (21 februari 1975). ”'Revyn': Allvarlig och rolig”. Dagens Nyheter: s. 19. https://arkivet.dn.se/tidning/1975-02-21/11171-50/19. Läst 6 januari 2024. 
  11. ^ Bengt Jahnsson (24 mars 1976). ”'I väntan på Bardot' i Luelå: Norrbottensteatern träffar rätt”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-03-24/82/15. Läst 6 januari 2024. 
  12. ^ Bengt Jahnsson (12 november 1976). ”'Den heliga familjen': Framgång i norr Inte Värnlunds enda pjäs”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-11-12/308/24. Läst 6 januari 2024. 
  13. ^ Bengt Jahnsson (12 april 1984). ”'Tom Sawyer' och 'Tre systrar' i Norrbotten: Lekfullt äventyr och lyhörd lätthet”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-04-12/101/24. Läst 11 maj 2024. 


Externa länkar redigera