Magnus Palmqvist (1660–1729)

svensk krigare och landshövding (1660–1729)

Magnus Palmqvist, född den 28 augusti 1660 i Stockholm, död i samma stad den 27 juli 1729, var en svensk krigare, son till Gustaf Palmqvist, bror till Erik och Johan Palmqvist samt far till Fredric Palmqvist.

Magnus Palmqvist.

Sedan Palmqvist genom grundliga studier, i synnerhet i de matematiska vetenskaperna, berett sig för inträde i rikets tjänst, ingick han 1678 som menig soldat vid Livgardet, blev 1681 fänrik och fem år senare löjtnant vid samma kår. År 1689 sökte och erhöll han Karl XI:s tillstånd att företa en utländsk resa för att fullkomna sig i militärvetenskapen.

Palmqvist blev efter sin hemkomst 1691 kapten vid Livgardet men begav sig 1692 åter utomlands och deltog med franska armén i en mängd fältslag och belägringar i Nederländerna. Rik på kunskaper och erfarenhet, återkom han 1695 till Sverige, utnämndes 1696 till major vid Livgardet och befordrades 1698 till överste för ett värvat regemente i Wismar samt till kommendant i samma stad.

År 1705 utses han till generalkvartermästare och direktör för fortifikationen och företog följande år en resa till Östersjöprovinserna för att sätta Viborgs fästning i stånd och visitera fästningarna i Estland och Livland. Tillkallad av Stenbock vid danska infallet i Skåne, kommenderade han vänstra flygeln i slaget vid Helsingborg och befordrades för sin tapperhet samma år 1710 till generalmajor. År 1712 upphöjd till friherre, utnämndes han 1719 till generallöjtnant. Han blev samma år landshövding i Västernorrlands län och insattes 1727 till president i Bergskollegium.

KällorRedigera

Företrädare:
Hugo Hamilton
Landshövding i Västernorrlands län
17191727
Efterträdare:
Carl Gustaf Bielke