Lokförare

person som framför tåg

En lokförare (ibland även tågförare, förare av tåg eller enbart förare) är ett yrke inom järnvägsbranschen. Huvudarbetsuppgiften för en lokförare är att tjänstgöra som förare av tåg, vilket förutom att man framför tåget även innebär att man ansvarar för trafiksäkerheten i samband med tågfärden. Tåget ska framföras säkert och i rätt hastighet. Lokföraren ska också försäkra sig om att tåget har tillräcklig bromsförmåga.

Förarhytten i ett tyskt ICE-tåg

Ordet lokförareRedigera

Ordet lokförare härstammar från den tid då alla tåg bestod av separata lok och vagnar. Nuförtiden saknar många tåg separata lok och består istället av enbart motorvagnar som är järnvägsfordon med både motorer och passagerarutrymme. Titeln lokförare lever emellertid kvar och används även för förare av motorvagnståg. Ordet tågförare används dock ibland synonymt för lokförare.

Utbildning (Sverige)Redigera

I Sverige utbildas lokförare genom yrkeshögskola i bland annat Mjölby, Hallsberg, Ängelholm, Vännäs och Boden [1]. Utbildningen är på ca 1 år och berättigar till studiemedel från CSN. Dessutom har vissa operatörer förarutbildning i egen regi med utbildningslön.

Tågbolag i SverigeRedigera

Stora arbetsgivare i Sverige är bland andra SJ, Transdev, Green Cargo, Vy Tåg, Arriva och MTR Pendeltågen. En färdig lokförare kan få uppemot 40 000 kronor i månaden i grundlön efter ett par år i branschen [2][3]. Normalt är arbetstiden 36-40 timmar i veckan i skifttjänstgöring. Även om många bolag har sina egna varianter av löneupplägg dominerar fortfarande det avtal som förhandlades fram då SJ var i stort sett det enda järnvägsbolaget i Sverige. Avtalet rör bland annat traktamenten och ersättning för tid på annan ort än hemorten. Enligt avtalet får till exempel förare som vistas ett flertal timmar på en viss ort utan att tjänstgöra endast betalt en kvart per timme, så kallad kvartstid. Detta liksom överliggning är mycket vanligt förekommande inom nästan alla järnvägsföretag vars trafik inte är av en ganska lokal karaktär.

Första kvinnliga lokföraren i SverigeRedigera

Sveriges första kvinnliga lokförare var Ulla-Brita Neibig[4], som utexaminerades 1972. Hon hade dock kört spårvagn och tunnelbanetåg tidigare.[5]

Facklig anslutning (Sverige)Redigera

Lokförarnas fackliga organisationer är Seko inom LO och ST inom TCO. Den fristående organisationen Svensk Lokförarförening avvecklades 2019. Åren 2017-2019 låg lokförarnas fackliga organisationsgrad i intervallet 87-94 procent.[6] Åren 2001-2003 var organisationsgraden 95-99 procent.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Lokförare”. Arbetsförmedlingen. 20 december 2006. Arkiverad från originalet den 9 november 2007. https://web.archive.org/web/20071109110748/http://afi3.ams.se/yrken/YrkesBeskrivning.aspx?iYrkeId=238. Läst 14 oktober 2007. 
  2. ^ ”På spåret mot ett yrke för framtiden”. Dagens Nyheter. 27 september 2007. http://www.dn.se/sthlm/pa-sparet-mot-ett-yrke-for-framtiden. Läst 19 januari 2011. 
  3. ^ ”Lön lokförare MTR Pendeltågen”. https://www.pendelforarna.se/2018/06/08/nya-loner-2018/. Läst 30 december 2018. 
  4. ^ ”Sveriges första kvinnliga lokförare Ulla-Brita Neibig”. http://www.neibig.se. Läst 5 oktober 2018. 
  5. ^ Nicklas Kihlberg (9 september 2017). ”Märta var pionjär på Uppsalas spårväg” (på svenska). Upsala nya tidning. http://www.unt.se/familj/marta-var-pionjar-pa-uppsalas-sparvag-4301793.aspx. Läst 4 oktober 2018. 
  6. ^ Anders Kjellberg (2020) Den svenska modellen i en oviss tid. Fack, arbetsgivare och kollektivavtal på en föränderlig arbetsmarknad – Statistik och analyser: facklig medlemsutveckling, organisationsgrad och kollektivavtalstäckning 2000-2029, Stockholm: Arena Idé, sid 34.

Externa länkarRedigera