Talmannen i USA:s representanthus (engelska: Speaker of the House of Representatives) är det högsta ämbetet i representanthuset, den ena av två kammare i USA:s kongress.[1] Ämbetet finns omnämnt, om än kortfattat, i USA:s konstitution, där det framgår att representanthuset ska välja sin talman och andra funktionärer.[2]

Talmannen i USA:s representanthus
Seal of the Speaker of the US House of Representatives.svg
Talmannens sigill
med ämbetsstaven (The Mace) som symboliserar talmannens auktoritet
USA:s representanthus
TitelMr. Speaker
Residensinget officiellt residens
SäteKapitolium, Washington, D.C.[1]
Nomineras avKandidatens partigrupp
Utses avUSA:s representanthus
UnderställdUSA:s konstitution
Mandatperiod2 år
obegränsat antal omval[1]
Förste innehavareFrederick Muhlenberg
Inrättat1789
Lön$223 500
Webbplatswww.speaker.gov

Talmannen väljs av representanthuset i början av varje kongressession, det vill säga vartannat år och det finns ingen begränsning i antalet gånger en sittande talman kan väljas om.[1] Joe Cannon och Sam Rayburn är två talmän från 1900-talet som under deras tid på posten ansågs vara inflytelserika, om än med helt olika ledarstilar.[2][3] Newt Gingrich blev efter mellanårsvalet 1994 den första talmannen från Republikanerna efter 40 års oavbruten majoritet för Demokraterna.[2]

Den nuvarande talmannen är republikanen Kevin McCarthy. Han valdes i den femtonde valomgången.[4] Det var den första gången sedan 1923 som valet av talman krävde mer än en valomgång, och det högsta antalet valomgångar sedan 1859.[5]

McCarthy är den 55:e innehavaren av talmansämbetet. Han efterträdde demokraten Nancy Pelosi, som var den första och hittills enda kvinnan som innehaft ämbetet. Båda är valda ledamöter för Kalifornien.

BakgrundRedigera

Talmansämbetet i USA:s representanthus leder sitt ursprung från talmansämbetet i Storbritanniens underhus, med tonvikt på den självständighet som underhuset innan engelska inbördeskriget visade mot kungamakten.[3] Ämbetet omnämns kortfattat i USA:s konstitution.[2][3] Enligt den sedvana som utvecklats genom åren är det den ledamot som är ledaren för partiet med majoritet som väljs till representanthusets talman.[2][6] Talmannen har flera roller samtidigt: dels som kammarens ordförande, partiledare samt som högsta chef för representanthuset som institution.[3]

I senaten, där en annan tradition växt fram under åren, är det istället senatens majoritetsledare (inte senatens president eller presidenten pro tempore med mer passiva roller) som är den politiska ledaren för partiet i majoritetsställning.[6][7]

Funktion och rollRedigera

Representanthusets talman har en högst partipolitisk roll, istället för den ordning som finns i många andra lagstiftande församlingar där en talman fungerar som en neutral moderator i någon mån upphöjd över partipolitiken.[2] Talmannen brukar av sedvana inte delta i debatten eller i omröstningar, men har möjlighet att när som helst göra det.[2] Talet om tillståndet i nationen (engelska: State of the Union) som levereras årligen av USA:s president (förutom samma år då en presidentinstallation ägt rum) brukar av sedvana hållas i representanthusets kammare och talmannen är då värden som formellt bjuder in presidenten och ger denne tillstånd att tala.[8]

Representanthusets majoritetsledare fungerar som talmannens högra hand i att leda partigruppen.[2] Denne liksom minoritetsledaren biträds av ett system med Whips (partipiska) för att få det egna partiets ledamöter att lojalt rösta med partilinjen.[2]

Talmannen är (bortsett från USA:s vicepresident som också är senatens president ex officio) det högsta ämbetet i USA:s kongress, men har inte några befogenheter över senaten. Talmannen brukar ses som den viktigaste makthavaren i kongressen då senaten är mindre toppstyrd.[2] Talmannen har möjlighet att enväldigt styra över representanthusets dagordning för att genomföra sitt partis politiska agenda, att bestämma vilket regelverk som ska följas i varje enskilt ärende, liksom möjligheten att styra vilka ledamöter som ges olika uppdrag i utskott och konferenser.[2]

Alla lagförslag som berör skatter eller andra intäkter till den federala statsmakten måste härröra från representanthuset.[1] Talmannen undertecknar lagförslag som antagits av representanthuset.[2] Båda kamrarna i USA:s kongress måste komma överens om identiska lagförslag för att dessa ska kunna skickas till presidenten för promulgation.[9]

Talmannen är nummer tre i successionsordningen för USA:s president, efter USA:s vicepresident och före presidenten pro tempore i USA:s senat.[2][10]

ValprocessRedigera

Val av talmanRedigera

 
Kammaren för USA:s representanthus. Talmannens plats är högst upp på podiet framför den amerikanska flaggan.

När representanthuset samlas för första gången efter ett allmänt val leds förhandlingarna av The Clerk of the House of Representatives (representanthusets klerk, den högste tjänstemannen i representanthusets kammare), till dess att en ny talman valts. Sammanträdesordningen är strikt, och framgår av representanthusets regler och rättspraxis.[11]

  1. Representanthusets kaplan leder kammaren i bön.
  2. Klerken leder kammarens avläggande av Amerikanska trohetseden.
  3. Klerken bekräftar mottagandet av delstaternas bevis om valda ledamöter.
  4. Klerken kontrollerar vilka ledamöter som närvarar och att kammaren är beslutsför.
  5. Klerken bekräftar mottagandet av bevis om övriga valda delegater och ständig kommissionär.
  6. Klerken meddelar att val av talman ska hållas, och ger ordet till den eller de ledamöter som vill nominera en kandidat.
  7. Klerken utser rösträknare för talmansvalet.
  8. Klerken ber kammarens tjänstemän att förrätta valet, genom att ropa upp ledamöterna i bokstavsordning efter efternamn, för att var och en muntligt ska rösta på en talmanskandidat, alternativt avstå genom att "rösta närvarande" (engelska: present).
  9. Klerken meddelar valresultatet.
  10. Klerken utser en kommitté med uppdrag att eskortera den nyvalda talmannen till talmannens plats i kammaren.

Om ingen kandidat fått mer än hälften av de avgivna giltiga rösterna sker en ny valomgång. Kammaren kan även yrka att mötet ajourneras till en senare tid, ett annat valförfarande än röstprotokoll eller en lägre tröskel för att en kandidat ska anses vald. Däremot kan inga andra ärenden behandlas förrän talmansvalet är avgjort, inte heller val av en tillförordnad talman (engelska: Speaker pro-tempore).[11]

Om en vakans uppstår i talmansämbetet kan i vissa fall en tillförordnad talman träda in, och leder då även valet av ny talman.

TillträdeRedigera

Så snart kammaren valt sin talman utser representanthusets klerk en kommitté med uppgift att eskortera talmannen till talmannens plats på podiet. Kommittén består av de ledande företrädarna för representanthusets majoritets- och oppositionspartier, tillsammans med samtliga ledamöter från den delstat som den nyvalda talmannen representerar.[11][12]

Minoritetsledaren eller den föregående talmannen presenterar den nyvalda talmannen för kammaren och överlämnar talmansklubban.[13] Den nyvalda talmannen håller ett öppningsanförande. Därefter förestavar representanthusets ålderspresident (engelska: Dean of the House) ämbetseden. Den nyvalda talmannen svär att följa eden, och därmed anses han eller hon ha tillträtt som talman.[14]

Lista över talmän i USA:s representanthus (1789–i dag)Redigera

 
Ämbetsstaven (The Mace) från 1842 som högtidligt bärs in i kammaren varje dag när representanthuset har möte där.
NrTalmanHemdelstatTillträddeAvgickParti Ref
1Frederick Muhlenberg
(1750–1801)
Pennsylvania1 april 17894 mars 1791 Federalisterna[15]
2Jonathan Trumbull, Jr.
(1740–1809)
Connecticut24 oktober 17914 mars 1793 Federalisterna[15]
3Frederick Muhlenberg
(1750–1801)
Pennsylvania2 december 17934 mars 1795 Demokrat-republikan[15]
4Jonathan Dayton
(1760–1824)
New Jersey7 december 17954 mars 1799 Federalisterna[15]
5Theodore Sedgwick
(1746–1813)
Massachusetts2 december 17994 mars 1801 Federalisterna[15]
6Nathaniel Macon
(1757–1837)
North Carolina7 december 18014 mars 1807 Demokrat-republikan[15]
7Joseph Bradley Varnum
(1751–1821)
Massachusetts26 oktober 18074 mars 1811 Demokrat-republikan[15]
8Henry Clay
(1777–1852)
Kentucky4 november 181119 januari 1814 Demokrat-republikan[15]
9Langdon Cheves
(1776–1857)
South Carolina19 januari 18144 mars 1815 Demokrat-republikan[15]
10Henry Clay
(1777–1852)
Kentucky4 december 181528 oktober 1820 Demokrat-republikan[15]
11John W. Taylor
(1784–1854)
New York15 november 18204 mars 1821 Demokrat-republikan[15]
12Philip Pendleton Barbour
(1783–1841)
Virginia4 december 18214 mars 1823 Demokrat-republikan[15]
13Henry Clay
(1777–1852)
Kentucky1 december 18234 mars 1825 Demokrat-republikan[15]
14John W. Taylor
(1784–1854)
New York5 december 18254 mars 1827 Demokrat-republikan[15]
15Andrew Stevenson
(1784–1857)
Virginia3 december 18272 juni 1834 Demokraterna[15]
16John Bell
(1797–1869)
Tennessee2 juni 18344 mars 1835 Whig[15]
17James K. Polk
(1795–1849)
Tennessee7 december 18354 mars 1839 Demokraterna[15]
18Robert M. T. Hunter
(1809–1887)
Virginia16 december 18394 mars 1841 Whig[15]
19John White
(1802–1845)
Kentucky31 maj 18414 mars 1843 Whig[15]
20John Winston Jones
(1791–1848)
Virginia4 december 18434 mars 1845 Demokraterna[15]
21John Wesley Davis
(1799–1859)
Indiana1 december 18454 mars 1847 Demokraterna[15]
22Robert Charles Winthrop
(1809–1894)
Massachusetts6 december 18474 mars 1849 Whig[15]
23Howell Cobb
(1815–1868)
Georgia22 december 18494 mars 1851 Demokraterna[15]
24Linn Boyd
(1800–1859)
Kentucky1 december 18514 mars 1855 Demokraterna[15]
25Nathaniel Prentice Banks
(1816–1894)
Massachusetts2 februari 18564 mars 1857 Knownothing
Republikanerna
[15]
26James Lawrence Orr
(1822–1873)
South Carolina7 december 18574 mars 1859 Demokraterna[15]
27William Pennington
(1796–1862)
New Jersey1 februari 18604 mars 1861 Republikanerna[15]
28Galusha A. Grow
(1822–1907)
Pennsylvania4 juli 18614 mars 1863 Republikanerna[15]
29Schuyler Colfax
(1823–1885)
Indiana7 december 18633 mars 1869 Republikanerna[15]
30Theodore Medad Pomeroy
(1824–1905)
New York3 mars 18694 mars 1869 Republikanerna[15]
31James Blaine
(1830–1893)
Maine4 mars 18694 mars 1875 Republikanerna[15]
32Michael C. Kerr
(1827–1876)
Indiana6 december 187519 augusti 1876 Demokraterna[15]
33Samuel J. Randall
(1828–1890)
Pennsylvania4 december 18764 mars 1881 Demokraterna[15]
34J. Warren Keifer
(1836–1932)
Ohio5 december 18814 mars 1883 Republikanerna[15]
35John Griffin Carlisle
(1834–1910)
Kentucky3 december 18834 mars 1889 Demokraterna[15]
36Thomas Brackett Reed
(1839–1902)
Maine2 december 18894 mars 1891 Republikanerna[15]
37Charles Frederick Crisp
(1845–1896)
Georgia8 december 18914 mars 1895 Demokraterna[15]
38Thomas Brackett Reed
(1839–1902)
Maine2 december 18954 mars 1899 Republikanerna[15]
39David B. Henderson
(1840–1906)
Iowa4 december 18994 mars 1903 Republikanerna[15]
40Joseph Gurney Cannon
(1836–1926)
Illinois9 november 19034 mars 1911 Republikanerna[15]
41James Beauchamp Clark
(1850–1921)
Missouri4 april 19114 mars 1919 Demokraterna[15]
42Frederick H. Gillett
(1851–1935)
Massachusetts19 maj 19194 mars 1925 Republikanerna[15]
43Nicholas Longworth
(1869–1931)
Ohio7 december 19254 mars 1931 Republikanerna[15]
44John Nance Garner
(1868–1967)
Texas7 december 19314 mars 1933 Demokraterna[15]
45Henry T. Rainey
(1860–1934)
Illinois9 mars 193319 augusti 1934 † Demokraterna[15]
46Joseph W. Byrns
(1869–1936)
Tennessee3 januari 19354 juni 1936 † Demokraterna[15]
47William B. Bankhead
(1874–1940)
Alabama4 juni 193615 september 1940 † Demokraterna[15]
48Sam Rayburn
(1882–1961)
Texas16 september 19403 januari 1947 Demokraterna[15]
49Joseph W. Martin, Jr.
(1884–1968)
Massachusetts3 januari 19473 januari 1949 Republikanerna[15]
50Sam Rayburn
(1882–1961)
Texas3 januari 19493 januari 1953 Demokraterna[15]
51Joseph W. Martin, Jr.
(1884–1968)
Massachusetts3 januari 19533 januari 1955 Republikanerna[15]
52Sam Rayburn
(1882–1961)
Texas3 januari 195516 november 1961 † Demokraterna[15]
53John W. McCormack
(1891–1980)
Massachusetts10 januari 19623 januari 1971 Demokraterna[15]
54Carl Albert
(1908–2000)
Oklahoma21 januari 19713 januari 1977 Demokraterna[15]
55Tip O'Neill
(1912–1994)
Massachusetts4 januari 19773 januari 1987 Demokraterna[15]
56Jim Wright
(1922–2015)
Texas6 januari 19876 juni 1989 Demokraterna[15]
57Tom Foley
(1929–2013)
Washington6 juni 19893 januari 1995 Demokraterna[15]
58Newt Gingrich
(född 1943)
Georgia4 januari 19953 januari 1999 Republikanerna[15]
59Dennis Hastert
(född 1942)
Illinois6 januari 19993 januari 2007 Republikanerna[15]
60Nancy Pelosi
(född 1940)
Kalifornien4 januari 20073 januari 2011 Demokraterna[15]
61John Boehner
(född 1949)
Ohio5 januari 201129 oktober 2015 Republikanerna[15]
62Paul Ryan
(född 1970)
Wisconsin29 oktober 20153 januari 2019 Republikanerna[15]
63Nancy Pelosi
(född 1940)
Kalifornien3 januari 20193 januari 2023 Demokraterna[15]
64Kevin McCarthy
(född 1965)
Kalifornien7 januari 2023nuvarande Republikanerna[15]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e] ”The House of Representatives” (på engelska). www.usgovernmentmanual.gov. United States Government Manual. https://www.usgovernmentmanual.gov/Agency?EntityId=/bwgPFy0UDM=&ParentEId=wBnZD1ihyZI=&EType=/sbLHImeIYk=. Läst 11 juli 2022. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”12.4 House Leadership” (på engelska) (American Government and Politics in the Information Age). open.lib.umn.edu. University of Minnesota Libraries Publishing edition. 2016. https://open.lib.umn.edu/americangovernment/chapter/12-4-house-leadership/. Läst 8 augusti 2022. 
  3. ^ [a b c d] ”Speaker of the House” (på engelska). history.house.gov. Office of the Historian. https://history.house.gov/Institution/Origins-Development/Speaker-of-the-House/. Läst 8 augusti 2022. 
  4. ^ ”House Speaker vote: McCarthy clinches Speakership” (på engelska). thehill.com. The Hill. 7 januari 2023. https://thehill.com/homenews/house/3802149-house-speaker-election-coverage-mccarthy-allies-hope-to-hammer-out-deal-on-day-4-of-stalemate/. Läst 7 januari 2023. 
  5. ^ Alvord, Kyler (5 januari 2023). ”Kevin McCarthy Caught in Most Contentious House Speaker Election Since 1859 After Losing a Ninth Time” (på engelska). people.com. https://people.com/politics/kevin-mccarthy-most-contentious-house-speaker-election-since-1859/. Läst 7 januari 2023. 
  6. ^ [a b] ”10.4 Party in Government” (på engelska) (American Government and Politics in the Information Age). open.lib.umn.edu. University of Minnesota Libraries Publishing edition. 2016. https://open.lib.umn.edu/americangovernment/chapter/10-4-party-in-government/. Läst 8 augusti 2022. 
  7. ^ ”12.5 Senate Leadership” (på engelska) (American Government and Politics in the Information Age). open.lib.umn.edu. University of Minnesota Libraries Publishing edition. 2016. https://open.lib.umn.edu/americangovernment/chapter/12-5-senate-leadership/. Läst 8 augusti 2022. 
  8. ^ Stewart, Emily (24 januari 2019). ”What the hell is going on with the State of the Union, explained” (på engelska). www.vox.com. Vox. https://www.vox.com/2019/1/23/18194898/trump-state-of-union-constitution-pelosi. Läst 8 augusti 2022. 
  9. ^ ”The Congress” (på engelska). www.usgovernmentmanual.gov. United States Government Manual. https://www.usgovernmentmanual.gov/Agency?EntityId=wBnZD1ihyZI=&ParentEId=+klubNxgV0o=&EType=jY3M4CTKVHY=. Läst 11 juli 2022. 
  10. ^ 3 U.S.C. § 19
  11. ^ [a b c] Johnson, Sullivan, Wickham Jr. 2017, Chapter 5 Assembly of Congress, § 4 Organizational Business – First Session.
  12. ^ ”Explainer: How the House of Representatives Elects a Speaker” (på engelska). voanews.com. Voice of America. 6 januari 2023. https://www.voanews.com/a/explainer-how-the-house-of-representatives-elects-a-speaker/6907009.html. Läst 9 januari 2023. 
  13. ^ (på engelska) U.S. House of Representatives : House Session, Part 2. US House of Representatives, Washington DC, USA: C-SPAN. 525203-9. https://www.c-span.org/video/?525203-9/kevin-mccarthy-elected-speaker-15-ballots&start=6307 
  14. ^ Johnson, Sullivan, Wickham Jr. 2017, Chapter 34, § 2 Term of Office, Vacancy.
  15. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl] ”List of Speakers of the House” (på engelska). history.house.gov. Office of the Historian. https://history.house.gov/People/Office/Speakers-List/. Läst 9 januari 2023. 

KällorRedigera

Externa länkarRedigera

Företrädare:
USA:s vicepresident
Successionsordningen för USA:s president
Talmannen i USA:s representanthus
Efterträdare:
Presidenten pro tempore i USA:s senat