Wikipedia

Lea Ahlborn

den första kvinnan i svensk statlig tjänst, var kunglig ingravör och framställde medaljer

Lea Fredrika Ahlborn, född Lundgren den 18 februari 1826 i Stockholm, död där den 13 november 1897, var en svensk gravör. Hon var ledamot av Konstakademien och den första kvinnan i statens tjänst[13] och världens enda kvinna i rollen kunglig mynt- och medaljgravör.

Lea Ahlborn
Född18 februari 1826[1][2][3]
Stockholm[4]
Död13 november 1897 (71 år)
Ulrika Eleonora församling[2][5]
BegravdNorra begravningsplatsen[6][7]
kartor
Medborgare iSverige[8][9]
Utbildad vidKungliga Akademien för de fria konsterna
SysselsättningMedaljgravör[1]
MakeCarl Ahlborn
(g. 1854–1895)[1]
BarnElin Martha Lovisa Ahlborn (f. 1856)
Elin Marta Lovisa Ahlborn (f. 1856)[10]
Carl Gustaf Ahlborn (f. 1857)
FöräldrarLudvig Lundgren[1][11]
Rebecca Johanna Salmson[1]
SläktingarJohanna Carolina Weidenhayn (syskon)
Pehr Henrik Lundgren (syskon)
Utmärkelser
Litteris et Artibus (1863)[12]
Illis Quorum (1883)[12]
Redigera Wikidata

Liv och karriär

redigera

Som dotter till myntgravören Ludvig Lundgren och Rebecca Johanna Salmson visade hon tidigt intresse för faderns yrke och var tillsammans med Amalia Lindegren, Jeanette Möller och Agnes Börjesson en av de fyra kvinnor som 1849 accepterades med dispens som extraelever vid Konstakademien. Deras lärare var professorn Carl Gustaf Qvarnström, och hon gjorde 1851 en studieresa till Paris med Qvarnström och sin bror Pehr Henrik. I Paris arbetade hon hos bildhuggaren Armand Toussaint, myntgravören Jacques-Jean Barre och hos sin morbror, medaljgravören Johan Salmson.

Hon blev myntgravör vid Kungliga Myntverket 30 mars 1855 och därmed den första kvinnan i svensk statstjänst, och valdes samma år in som ledamot av Konstakademien. Hon höll sig uppdaterad i sitt yrke och bidrog till att höja och utveckla medaljkonsten. Hon graverade stämplarna till alla svenska mynt präglade under 1800-talets andra hälft och präglade de flesta medaljer som utfördes i Sverige under samma tid, närmare 400 stycken. Bland annat utförde hon arbeten åt Svenska Akademien, Vetenskapsakademien och Kungliga sällskapet Pro Patria, och nämnas kan medaljporträtten av kungaparet vid deras silverbröllop. Därutöver graverade hon stämplarna till de norska guldmynten och gjorde den första uppsättningen finska mynt efter kejsar Alexander II:s beslut 1860 att marken blev Finlands myntenhet varefter det finska myntverket grundats. Hon fick även beställning från Amerikanska staten att utföra medaljer av George Washington vid 100-årsjubileet av frihetskrigets slut 1883 och 400-hundraårsjubileet av Christofer Columbus upptäckt av Amerika 1892. Hon fick under sin tid flera utmärkelser, 1863 av Karl XV medaljen Litteris et artibus, 1883 svenska statens stora guldmedalj Illis quorum för trettioårig utmärkt verksamhet i rikets tjänst. Av storhertigen av Mecklenburg-Schwerin hedrades hon med medaljen für Wissenschaft und Kunst. Hon var hedersledamot av flera föreningar utanför Sverige och sedan 1878 hedersledamot av kejserliga konstakademien i Sankt Petersburg. År 1881 utnämndes hon till ledamot av den svenska Kungliga akademien för de fria konsterna.

Då hon närmade sig pensionsåldern 1896 var det första gången en kvinna skulle pensioneras som statsanställd i Sverige, och det diskuterades i Myntdirektionen, Statskontoret, Statsutskottet och riksdagens kamrar om hon skulle få lika stor pension som en manlig statsanställd (två tredjedelar av lönen), halverad pension eller ingen pension alls. Denna diskussion blev aldrig avgjord; Lea Ahlborn avslutade den genom att inte pensionera sig utan arbetade fram till sin död i hjärnblödning 1897. Ahlborn finns representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[14] och Nationalmuseum[15] och Judiska museet[16] i Stockholm.

Hon gifte sig 1854 med Carl Ahlborn. De hade sonen Carl Gustaf Ahlborn.[17] Lea Ahlborns syster Johanna Carolina Weidenhayn blev en av Sveriges första yrkesxylografer.

Galleri

redigera
  •  
    Minnesmedalj över Gustav V:s och Victorias av Baden bröllop 20 september 1881, gravör: Lea Ahlborn
  •  
    Minnesmedalj över Nordostpassagens fullbordande 1878-1879, gravör: Lea Ahlborn
  •  
    Svenska Segelsällskapets förtjänstmedalj, gravör: Lea Ahlborn
  •  
    Prismedalj av silver "För hästavelns främjande", gravör: Lea Ahlborn.

Källor

redigera
  • Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)
  • Kaldén, Elisabeth och Kungl. Myntkabinettet, "Lea, Kunglig mynt- och medaljgravör", Stockholm 2011 (ISBN 978-91-89256-51-4)
  • Anteckningar om svenska qvinnor. Biografiskt lexikon från 1864, utgivet av P. G. Berg och Wilhelmina Stålberg.
  • Dagny, tidskrift för sociala och litterära intressen,1897. Utgiven av Fredrika Bremer förbundet
  • Svenskt biografiskt lexikon
  • Olsén, Brita, Lea Ahlborn : en svensk medaljkonstnär under 1800-talet, akademisk avhandling, Stockholm 1962

Noter

redigera
  1. ^ [a b c d e] Lea F Ahlborn (f. Lundgren), Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 5611, läst: 28 juni 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Sveriges dödbok, läst: 18 september 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Andreas Beyer & Bénédicte Savoy (red.), Artists of the World Online, K.G. Saur Verlag och Walter de Gruyter, 2009, 10.1515/AKL, Artists of the World Online konstnärs-ID: 10070579T2.[källa från Wikidata]
  4. ^ John Kruse, Svenskt porträttgalleri : XX. Arkitekter, bildhuggare, målare, tecknare, grafiker, mönsterritare och konstindustrialister, 1901, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Kungsholms kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/SSA/0011/F I/11 (1895-1899), bildid: 00026748_00183, sida 179, läs online, läst: 5 juni 2019, ”408,,13,,1,Ahlbom Lea Fredrika, enka”.[källa från Wikidata]
  6. ^ Ahlborn, LEA FREDRIKA, Svenskagravar.se, läs online, läst: 11 april 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Gravstensinventeringen: 342262, läst: 18 september 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 27 februari 2016.[källa från Wikidata]
  9. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 24 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  10. ^ Carl S Friesen, von, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 14490, läst: 2 januari 2019.[källa från Wikidata]
  11. ^ Svenskt porträttarkiv: 28K7pO-SRrAAAAAAAACTBA, läst: 18 september 2018.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b] Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, Göteborgs universitet, ISBN 978-91-639-7594-3, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon-id: LeaAhlborn, läs online, läst: 15 november 2023.[källa från Wikidata]
  13. ^ Lindqvist, Herman (2022). Oscar II: den konungsligaste av alla kungar. Albert Bonniers förlag AB. sid. 141. ISBN 978-91-0-018884-9. OCLC on1371246021. https://www.worldcat.org/title/on1371246021. Läst 12 maj 2024 
  14. ^ Göteborgs konstmuseum
  15. ^ Nationalmuseum
  16. ^ ”Sök: text:"lea","ahlborn" owner?:"S-JUD"”. digitaltmuseum.org. https://digitaltmuseum.org/search/?q=lea+ahlborn&aq=owner?:%22S-JUD%22. Läst 16 februari 2021. 
  17. ^ Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771–2005. Stockholm: Probus Förlag. sid. 38. ISBN 978-91-87184-83-3 .

Vidare läsning

redigera

Externa länkar

redigera
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lea_Ahlborn&oldid=56182151”