Med hjälp av addition och multiplikation definieras ett komplext vektorrum
,
V
⊆
C
n
,
{\displaystyle ,V\subseteq \mathbb {C} ^{n},}
av följande:[ 1]
∀
u
,
v
∈
V
,
{\displaystyle \forall {\boldsymbol {u}},{\boldsymbol {v}}\in V,}
gäller att
u
+
v
∈
V
.
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}+{\boldsymbol {v}}\in V.}
∀
u
,
v
,
w
∈
V
,
{\displaystyle \forall {\boldsymbol {u}},{\boldsymbol {v}},{\boldsymbol {w}}\in V,}
gäller att
u
+
(
v
+
w
)
=
(
u
+
v
)
+
w
.
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}+({\boldsymbol {v}}+{\boldsymbol {w}})=({\boldsymbol {u}}+{\boldsymbol {v}})+{\boldsymbol {w}}.}
∃
0
∈
V
{\displaystyle \exists {\boldsymbol {0}}\in V}
sådant att
∀
u
∈
V
,
{\displaystyle \forall {\boldsymbol {u}}\in V,}
gäller att
u
+
0
=
0
+
u
=
u
.
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}+{\boldsymbol {0}}={\boldsymbol {0}}+{\boldsymbol {u}}={\boldsymbol {u}}.}
∀
u
∈
V
,
∃
−
u
∈
V
,
{\displaystyle \forall {\boldsymbol {u}}\in V,\exists -{\boldsymbol {u}}\in V,}
sådant att
u
+
(
−
u
)
=
0
.
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}+(-{\boldsymbol {u}})={\boldsymbol {0}}.}
∀
u
,
v
∈
V
,
{\displaystyle \forall {\boldsymbol {u}},{\boldsymbol {v}}\in V,}
gäller att
u
+
v
=
v
+
u
.
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}+{\boldsymbol {v}}={\boldsymbol {v}}+{\boldsymbol {u}}.}
∀
α
∈
C
{\displaystyle \forall \alpha \in \mathbb {C} }
och
u
∈
V
,
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}\in V,}
gäller att
α
u
∈
V
.
{\displaystyle \alpha {\boldsymbol {u}}\in V.}
∀
α
∈
C
{\displaystyle \forall \alpha \in \mathbb {C} }
och
u
,
v
∈
V
,
{\displaystyle {\boldsymbol {u}},{\boldsymbol {v}}\in V,}
gäller att
α
(
u
+
v
)
=
α
u
+
α
v
.
{\displaystyle \alpha ({\boldsymbol {u}}+{\boldsymbol {v}})=\alpha {\boldsymbol {u}}+\alpha {\boldsymbol {v}}.}
∀
α
,
β
∈
C
{\displaystyle \forall \alpha ,\beta \in \mathbb {C} }
och
u
∈
V
,
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}\in V,}
gäller att
(
α
+
β
)
u
=
α
u
+
β
u
.
{\displaystyle (\alpha +\beta ){\boldsymbol {u}}=\alpha {\boldsymbol {u}}+\beta {\boldsymbol {u}}.}
∀
α
,
β
∈
C
{\displaystyle \forall \alpha ,\beta \in \mathbb {C} }
och
u
∈
V
,
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}\in V,}
gäller att
(
α
β
)
u
=
α
(
β
u
)
.
{\displaystyle (\alpha \beta ){\boldsymbol {u}}=\alpha (\beta {\boldsymbol {u}}).}
∀
u
∈
V
,
{\displaystyle \forall {\boldsymbol {u}}\in V,}
gäller att
1
u
=
u
.
{\displaystyle 1{\boldsymbol {u}}={\boldsymbol {u}}.}
Komplexa underrum definieras på samma sätt som reella underum .
Definitionen av skalärprodukt i ett komplext vektorrum är likt den för reella vektorrum.[ 2]
Om
∀
u
,
v
∈
C
n
{\displaystyle \forall {\boldsymbol {u}},{\boldsymbol {v}}\in \mathbb {C} ^{n}}
så är
u
⋅
v
=
u
1
v
¯
1
+
u
2
v
¯
2
+
.
.
.
+
u
n
v
¯
n
,
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}\cdot {\boldsymbol {v}}=u_{1}{\overline {v}}_{1}+u_{2}{\overline {v}}_{2}+...+u_{n}{\overline {v}}_{n},}
där
v
¯
1
,
.
.
.
,
v
¯
n
{\displaystyle {\overline {v}}_{1},...,{\overline {v}}_{n}}
är komplexkonjugatet till
v
1
,
.
.
.
,
v
n
{\displaystyle v_{1},...,v_{n}}
Notera att om
u
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}}
och
v
{\displaystyle {\boldsymbol {v}}}
skulle tillhöra
R
n
{\displaystyle \mathbb {R} ^{n}}
är definitionen av skalärprodukt den samma som för reella vektorrum , ty komplexkonjugatet förändras inte om imaginärdelen av det komplexa talet är noll.
Låt
u
,
v
{\displaystyle {\boldsymbol {u}},{\boldsymbol {v}}}
och
w
{\displaystyle {\boldsymbol {w}}}
vara vektorer i
C
n
{\displaystyle \mathbb {C} ^{n}}
och
α
{\displaystyle \alpha }
vara ett komplext tal . Då gäller följande egenskaper för skalärprodukt:
u
⋅
v
=
v
⋅
u
¯
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}\cdot {\boldsymbol {v}}={\overline {{\boldsymbol {v}}\cdot {\boldsymbol {u}}}}}
(
u
+
v
)
⋅
w
=
u
⋅
v
+
u
⋅
w
{\displaystyle ({\boldsymbol {u}}+{\boldsymbol {v}})\cdot {\boldsymbol {w}}={\boldsymbol {u}}\cdot {\boldsymbol {v}}+{\boldsymbol {u}}\cdot {\boldsymbol {w}}}
(
α
u
)
⋅
v
=
α
(
u
⋅
v
)
{\displaystyle (\alpha {\boldsymbol {u}})\cdot {\boldsymbol {v}}=\alpha ({\boldsymbol {u}}\cdot {\boldsymbol {v}})}
u
⋅
(
α
v
)
=
α
¯
(
u
⋅
v
)
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}\cdot (\alpha {\boldsymbol {v}})={\overline {\alpha }}({\boldsymbol {u}}\cdot {\boldsymbol {v}})}
u
⋅
u
≥
0
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}\cdot {\boldsymbol {u}}\geq 0}
u
⋅
u
=
0
⇔
u
=
0
{\displaystyle {\boldsymbol {u}}\cdot {\boldsymbol {u}}=0\Leftrightarrow {\boldsymbol {u}}={\boldsymbol {0}}}
Definitionen och egenskaperna ovan är den vanligaste definition för skalärprodukt i ett komplext vektorrum. Men den kan bli mer generell genom några få symboländringar och kallas då komplex inre produkt . Ett komplext vektorrum med en komplex inre produkt kallas komplext inre produktrum eller unitärt rum .
Definitionen av längden (eller normen) av en vektor i ett komplext rum är samma som för ett reellt rum.
|
|
u
|
|
=
u
⋅
u
=
u
1
u
1
¯
+
u
2
u
2
¯
+
.
.
.
+
u
n
u
n
¯
{\displaystyle ||{\boldsymbol {u}}||={\sqrt {{\boldsymbol {u}}\cdot {\boldsymbol {u}}}}={\sqrt {u_{1}{\overline {u_{1}}}+u_{2}{\overline {u_{2}}}+...+u_{n}{\overline {u_{n}}}}}}
Notera att
u
n
u
n
¯
{\displaystyle u_{n}{\overline {u_{n}}}}
kan med hjälp av konjugatregeln skrivas som
u
n
u
n
¯
=
(
a
n
+
b
n
i
)
(
a
n
−
b
n
i
)
=
a
n
2
−
b
n
2
i
2
=
a
n
2
+
b
n
2
≥
0.
{\displaystyle u_{n}{\overline {u_{n}}}=(a_{n}+b_{n}i)(a_{n}-b_{n}i)=a_{n}^{2}-b_{n}^{2}i^{2}=a_{n}^{2}+b_{n}^{2}\geq 0.}
Därmed har vi visat egenskap nummer 5 ovan.
Avbildningar i komplexa vektorrum kan likt avbildningar i reella vektorrum beskrivas av matriser, till exempel som
A
=
(
a
11
+
b
11
i
⋯
a
n
1
+
b
n
1
i
⋮
⋱
⋮
a
m
1
+
b
m
1
i
⋯
a
m
n
+
b
m
n
i
)
{\displaystyle A={\begin{pmatrix}a_{11}+b_{11}i&\cdots &a_{n1}+b_{n1}i\\\vdots &\ddots &\vdots \\a_{m1}+b_{m1}i&\cdots &a_{mn}+b_{mn}i\end{pmatrix}}}
I reella vektorrum är ortogonala och symmetriska matriser väsentliga. I komplexa vektorrum finns motsvarande matriser. Dessa kallas unitära respektive hermiteska matriser .[ 3]
En komplex matris
A
,
{\displaystyle \,A,}
kallas unitär om
A
A
∗
=
I
{\displaystyle AA^{*}=I}
där
A
∗
=
A
¯
T
{\displaystyle A^{*}={\bar {A}}^{T}}
det vill säga, A är lika med sitt komplexkonjugerade transponat.
Om
A
,
B
{\displaystyle A,\,B}
är komplexa matriser och
α
{\displaystyle \alpha }
är ett komplext tal gäller
(
A
∗
)
∗
=
A
{\displaystyle (A^{*})^{*}=A}
(
A
+
B
)
∗
=
A
∗
+
b
∗
{\displaystyle (A+B)^{*}=A^{*}+b^{*}}
(
α
A
)
∗
=
α
¯
A
∗
{\displaystyle (\alpha A)^{*}={\bar {\alpha }}A^{*}}
(
A
B
)
∗
=
B
∗
A
∗
{\displaystyle (AB)^{*}=B^{*}A^{*}}
Vidare gäller att
en n
×
{\displaystyle \times }
n matris A är unitär
⇔
{\displaystyle \Leftrightarrow }
A :s radvektorer (eller kolonnvektorer) är en ortogonal bas i
C
n
{\displaystyle \mathbb {C} ^{n}}
.
En komplex kvadratisk matris
A
,
{\displaystyle \,A,}
kallas hermitesk om
A
=
A
∗
{\displaystyle A=A^{*}}
Sats 1
Om
A
{\displaystyle A}
är en hermitek matris, så är dess egenvärden reella.
Bevis
Om
λ
{\displaystyle \lambda }
är ett egenvärde till
A
{\displaystyle A}
med tillhörande egenvektor
v
=
(
a
1
+
b
1
i
a
2
+
b
2
i
⋮
a
n
+
b
n
i
)
{\displaystyle {\boldsymbol {v}}={\begin{pmatrix}a_{1}+b_{1}i\\a_{2}+b_{2}i\\\vdots \\a_{n}+b_{n}i\end{pmatrix}}}
.
Om ekvationen
A
v
=
λ
v
{\displaystyle A{\boldsymbol {v}}=\lambda {\boldsymbol {v}}}
multipliceras med
v
∗
{\displaystyle {\boldsymbol {v}}^{*}}
så fås
v
∗
A
v
=
v
∗
λ
v
=
λ
(
v
∗
v
)
=
λ
(
(
a
1
−
b
1
i
a
2
−
b
2
i
.
.
.
a
n
−
b
n
i
)
(
a
1
+
b
1
i
a
2
+
b
2
i
⋮
a
n
+
b
n
i
)
)
=
{\displaystyle {\boldsymbol {v}}^{*}A{\boldsymbol {v}}={\boldsymbol {v}}^{*}\lambda {\boldsymbol {v}}=\lambda ({\boldsymbol {v}}^{*}{\boldsymbol {v}})=\lambda \left({\begin{pmatrix}a_{1}-b_{1}i&a_{2}-b_{2}i&...&a_{n}-b_{n}i\end{pmatrix}}{\begin{pmatrix}a_{1}+b_{1}i\\a_{2}+b_{2}i\\\vdots \\a_{n}+b_{n}i\end{pmatrix}}\right)=}
=
λ
(
a
1
2
+
b
1
2
+
a
2
2
+
b
2
2
+
.
.
.
+
a
n
2
+
b
n
2
)
{\displaystyle =\lambda (a_{1}^{2}+b_{1}^{2}+a_{2}^{2}+b_{2}^{2}+...+a_{n}^{2}+b_{n}^{2})}
Vidare framgår att
(
v
∗
A
v
)
∗
=
v
∗
A
∗
(
v
∗
)
∗
=
v
∗
A
v
.
{\displaystyle ({\boldsymbol {v}}^{*}A{\boldsymbol {v}})^{*}={\boldsymbol {v}}^{*}A^{*}({\boldsymbol {v}}^{*})^{*}={\boldsymbol {v}}^{*}A{\boldsymbol {v}}.}
Av likheten
v
∗
A
v
=
λ
(
a
1
2
+
b
1
2
+
a
2
2
+
b
2
2
+
.
.
.
+
a
n
2
+
b
n
2
)
{\displaystyle {\boldsymbol {v}}^{*}A{\boldsymbol {v}}=\lambda (a_{1}^{2}+b_{1}^{2}+a_{2}^{2}+b_{2}^{2}+...+a_{n}^{2}+b_{n}^{2})}
och att
v
∗
A
v
{\displaystyle {\boldsymbol {v}}^{*}A{\boldsymbol {v}}}
är en hermitesk
1
×
1
{\displaystyle 1\times 1}
matris följer att
λ
{\displaystyle \lambda }
måste vara reell.
VSB .
Det finns en liknande sats för reella vektorrum, men i det fallet måste matrisen vara symmetrisk istället för hermitesk.
Sats 2
Om
A
{\displaystyle A}
är en
n
×
n
{\displaystyle n\times n}
hermitesk matris så är
egenvektorerna för motsvarande egenvärden ortogonala.
A
{\displaystyle A}
är unitärt diagonaliserbar.
Bevis (1)
Låt
v
1
{\displaystyle {\boldsymbol {v}}_{1}}
och
v
2
{\displaystyle {\boldsymbol {v}}_{2}}
vara egenvektorer till motsvarande egenvärden,
λ
1
{\displaystyle \lambda _{1}}
och
λ
2
{\displaystyle \lambda _{2}}
.
Eftersom
A
v
1
=
λ
v
1
{\displaystyle A{\boldsymbol {v}}_{1}=\lambda {\boldsymbol {v}}_{1}}
och
A
v
2
=
λ
v
2
{\displaystyle A{\boldsymbol {v}}_{2}=\lambda {\boldsymbol {v}}_{2}}
får vi följande ekvationer från matrisprodukten
(
A
v
1
)
∗
v
2
{\displaystyle (A{\boldsymbol {v}}_{1})^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}}
(
A
v
1
)
∗
v
2
=
v
1
∗
A
∗
v
2
=
v
1
∗
A
v
2
=
v
1
∗
λ
2
v
2
=
λ
2
v
1
∗
v
2
{\displaystyle (A{\boldsymbol {v}}_{1})^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}={\boldsymbol {v}}_{1}^{*}A^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}={\boldsymbol {v}}_{1}^{*}A{\boldsymbol {v}}_{2}={\boldsymbol {v}}_{1}^{*}\lambda _{2}{\boldsymbol {v}}_{2}=\lambda _{2}{\boldsymbol {v}}_{1}^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}}
(
A
v
1
)
∗
v
2
=
(
λ
1
v
1
)
∗
v
2
=
v
1
∗
λ
1
v
2
=
λ
1
v
1
∗
v
2
{\displaystyle (A{\boldsymbol {v}}_{1})^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}=(\lambda _{1}{\boldsymbol {v}}_{1})^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}={\boldsymbol {v}}_{1}^{*}\lambda _{1}{\boldsymbol {v}}_{2}=\lambda _{1}{\boldsymbol {v}}_{1}^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}}
Av detta fås att
λ
2
v
1
∗
v
2
=
λ
1
v
1
∗
v
2
⇔
{\displaystyle \lambda _{2}{\boldsymbol {v}}_{1}^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}=\lambda _{1}{\boldsymbol {v}}_{1}^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}\Leftrightarrow }
λ
2
v
1
∗
v
2
−
λ
1
v
1
∗
v
2
=
0
⇔
{\displaystyle \lambda _{2}{\boldsymbol {v}}_{1}^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}-\lambda _{1}{\boldsymbol {v}}_{1}^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}=0\Leftrightarrow }
(
λ
2
−
λ
1
)
v
1
∗
v
2
=
0
⇔
{\displaystyle (\lambda _{2}-\lambda _{1}){\boldsymbol {v}}_{1}^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}=0\Leftrightarrow }
v
1
∗
v
2
=
0
{\displaystyle {\boldsymbol {v}}_{1}^{*}{\boldsymbol {v}}_{2}=0}
Eftersom
λ
2
≠
λ
1
{\displaystyle \lambda _{2}\neq \lambda _{1}}
.
VSB.
Notera att egenvektorerna hos en symmetrisk matris också är ortogonala mot varandra.
Bevis (2)
Se spektralsatsen .
^ W W L CHEN 2008: "Linear Algebra, Chapter 12.1, Complex Vector Space - complex inner products" Arkiverad 11 juni 2014 hämtat från the Wayback Machine ., Macquarie University, Sydney, läst maj, 2014.
^ "Complex Vector Spaces, chapter 8.4, Complexa vector space and inner product" : Cengage Learning, läst maj, 2014.
^ "Complex Vector Spaces, chapter 8.5, Unitary and hermitian matrices" : Cengage Learning, läst maj, 2014.