Klintbandbi
Klintbandbi (Halictus compressus) är en biart som först beskrevs av Charles Athanase Walckenaer 1802.[3][2] Klintbandbi ingår i släktet bandbin och familjen vägbin.[6][2][3]
| Klintbandbi Status i Sverige: Nära hotad[4] Status i Finland: Nationellt utdöd[5] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Bandbin Halictus |
| Undersläkte | Halictus[1] |
| Art | Klintbandbi Halictus compressus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Halictus compressus | |
| Auktor | (Walckenaer, 1802) |
| Synonymer | |
|
Halictus eurygnathopsis Blüthgen, 1936[2] Halictus eurygnathus Blüthgen, 1931[2][3] Halictus senex Förster, 1860[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Taxonomi redigera
Svenska Artdatabanken använder det vetenskapliga namnet Halictus eurygnathus Blüthgen, 1931[3], men det förefaller vara en minoritetsuppfattning; de flesta vetenskapliga auktoriteter förordar namnet Halictus compressus.[2][5][1][7][8].
Klintbandbiet har tre underarter:[1]
- Halictus compressus compressus
- Halictus compressus transvolgensis
- Halictus compressus gissaricus
För utbredning för de olika underarterna se avsnittet Utbredning nedan.
Beskrivning redigera
Huvudet har svart grundfärg med blekbrun till mörkare brunaktig behåring hos honan, vit hos hanen. Munskölden (clypeus)[a] är vit framtill hos hanen; hans käkar är också kraftigare än honans, och antennerna är längre. Till skillnad från honans helmörka antenner är undersidan gul hos hanen. Mellankroppen har en tydlig mittlinje hos honan, betydligt svagare hos hanen. På bakkanterna av tergiterna[b] 1 till 4 har honan vita hårband, som är avbrutna på mitten på tergit 1 och 2. Hanen har hårband på alla tegiternas bakkanter; de är oftast avbrutna i mitten. Honan är 9 till 10 mm lång, hanen 8 till 9 mm.[4]
Ekologi redigera
Habitatet utgörs av sandmarker och alvarmarker med grustäcke. Arten flyger mellan juni och mitten av september. Klintbiet är polylektiskt, det flyger till blommande växter från många familjer, som strävbladiga växter (blåeld), korgblommiga växter (rödklint, väddklint och maskros), näveväxter (blodnäva) samt flockblommiga växter (vildmorot).[4]
Arten är solitär, den bildar inga samhällen utan honan står själv för bobyggande och yngelvård. Det är dock vanligt att flera honor bygger sina bon nära varann i små kolonier. Boet grävs ut i sand eller lerblandat grus och består av en vertikal tunnel på 10 till 15 cm, med de olika larvcellerna mynnande direkt till tunneln utan några förbindelsegångar.[4]
Utbredning redigera
Utbredningsområdet omfattar Europa och angränsande delar av Centralasien. Underarten Halictus compressus compressus förekommer från södra England till Volgaområdet och vidare österut till Azerbajdzjan, norrut till Gotland samt söderut till norra Spanien och södra Italien.[1][7]. Underarten Halictus compressus transvolgensis förekommer från stäpperna vid Volga till Bajkalsjön, medan underarten Halictus compressus gissaricus lever i Tadzjikistan.[1]
I Sverige förekommer arten på Gotland och Öland. Arten har tidigare, till mitten av 1900-talet, förekommit väster därom; senast 1954 nära Ronneby i Blekinge, tidigare, åtminstone strax före 1930, i södra och östra Götaland samt östra Svealand, men är numera lokalt utdöd där.[4] Den svenska Artdatabanken har rödlistat arten som nära hotad i Sverige.[4]
I Finland finns inte längre arten. Endast två fynd har gjorts, 1970 respektive 1972 nära Joensuu i landskapet Norra Karelen.[9] Arten är rödlistad av Finlands artdatacenter som nationellt utdöd.[5]
Kommentarer redigera
- ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor redigera
- ^ [a b c d e] A. Pauly (18 mars 2011). ”Halictus (Halictus) compressus (Walckenaer 1802)” (på engelska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/page.aspx?id=199. Läst 18 december 2022.
- ^ [a b c d e f] ”Halictus compressus (Walckenaer, 1802)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=757709#null. Läst 18 december 2022.
- ^ [a b c d] de Jong, Y. (2016). ”Halictus eurygnathus Blüthgen, 1931 | klintbandbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/102679/details?lang=sv. Läst 18 december 2022.
- ^ [a b c d e f] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Klintbandbi Halictus eurygnathus”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/102679. Läst 18 december 2022.
- ^ [a b c] Juho Paukkunen (2019). ”Halictus compressus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.319115. Läst 1 december 2022.
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/halictus+compressus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] ”Halictus compressus (Walckenaer, 1802)” (på engelska). Global Biodiversity Information Facility (GBIF). 2021. https://www.gbif.org/species/1334967. Läst 3 december 2022.
- ^ ”Halictus compressus Walckenaer, 1802” (på engelska). Fauna Euoropaea. Berlin, Tyskland: Museum fûr Naturkunde. http://www.eu-nomen.eu/portal/taxon.php?GUID=urn:lsid:faunaeur.org:taxname:232279. Läst 3 december 2022.
- ^ ”Observationer i Finland”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.319115&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 18 december 2022.