Öppna huvudmenyn
Se även Kjell Nordström (politiker) och Kjell A. Nordström.

Kjell Alarik Nordström, född den 20 april 1920 i Danderyds församling i Stockholms län,[1] död den 21 oktober 2008 i Danderyds församling i Stockholms län,[2] var en svensk militär.

Kjell Nordström
Överste Kjell Nordström år 1970 ARSF.001488.jpg
Nordström (vänster) år 1970.
Information
Född20 april 1920
Danderyds församling i Stockholms län, Sverige
Död21 oktober 2008 (88 år)
Danderyds församling i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1941–1983
GradGeneralmajor
BefälGöta trängregemente,
Gotlands militärkommando,
Västra militärområdet

Nordström tog studentexamen i Stockholm 1938, blev 1941 officer vid Svea trängkår (1949 namnändrad till Svea trängregemente) och tjänstgjorde där till 1951, befordrad till kapten 1949. Åren 1951–1954 tjänstgjorde han vid Norrlands trängregemente och övergick 1954 till Generalstabskåren. Han befordrades 1959 till major och var avdelningschef vid Försvarsstaben 1960–1965, befordrad till överstelöjtnant 1963. Åren 1965–1966 tjänstgjorde han vid Skånska trängregementet. Han befordrades 1966 till överste och var stabschef i I. militärområdet under 1966, sektionschef i Södra militärområdet 1966–1967, chef för Göta trängregemente 1967–1968 och arméinspektör i Östra militärområdet 1968–1971. År 1971 befordrades han till generalmajor och var 1971–1980 chef för Gotlands militärkommando samt 1980–1983 befälhavare för Västra militärområdet. Han var 1986–1987 tillförordnad chef för Försvarshögskolan. Åren 1987–1988 var han ceremonimästare vid Kunglig Majestäts hov.

Kjell Nordström invaldes 1964 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Nordström var en mycket flitig skribent, bland annat i Östgöta Correspondenten, Obs!, Vårt försvar och Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift. År 1986 gav han ut romanen Officer till förfogande under pseudonymen Sven Orvar Bengtsson.

I en nekrolog karakteriseras Nordström sålunda: ”I alla befattningar präglades hans arbete av analytisk förmåga och stor noggrannhet. Detta i förening med erkänt hög integritet och ett kultiverat sätt gjorde att han kunde lösa många svåra problem som till exempel frågan om att utvidga skjutfältet Tofta på Gotland och möjligheten att i svåra ekonomiska lägen ändå kunna genomföra stora och viktiga miloövningar som Väst 80 och 82.”[3]

UtmärkelserRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Sveriges dödbok 1901–2013, version 6.0 (Sveriges släktforskarförbund 2014).
  3. ^ Rossander, Erik: ”Minnesord över bortgångna ledamöter”, Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift, nr 6/2009, s. 7, PDF.
  4. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 30, digital avbildning.

KällorRedigera

  • Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 169.
  • Kjellander, Rune: Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter (Probus, Stockholm 2003), s. 155.
  • Moen, Ann (red.): Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok (Nationalencyklopedin, Malmö 2006), s. 440.
  • Rossander, Erik: ”Minnesord över bortgångna ledamöter”, Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift, nr 6/2009, s. 6–7, PDF.