Karlsborgs artilleriregemente

Karlsborgs artilleriregemente (A 9) var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1920–1937. Förbandsledningen var förlagd i Karlsborgs garnison i Karlsborg.[2][3][4]

Karlsborgs artilleriregemente
(A 9)
Officiellt namnKungl. Karlsborgs artilleriregemente
Datum1920–1937
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypArtilleriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareBoden-Karlsborgs artilleriregemente
EfterföljareKarlsborgs luftvärnsregemente
Del avIII. militärområdet [a]
HögkvarterKarlsborgs garnison
FörläggningsortKarlsborg
FärgerMörkblå     
Marsch"Till fronten" (Rydberg) [b]
Befälhavare
RegementschefJacques de Laval [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
TruppslagsteckenAM.085312.jpg

HistorikRedigera

Karlsborgs artilleriregemente har sitt ursprung ur Boden-Karlsborgs artilleriregemente (A 8), vilket delades i två delar den 1 januari 1920, Bodens artilleriregemente (A 8)och Karlsborgs artillerikår (A 10).[4] År 1921 genomfördes de första försöken med luftvärn inom armén. Genom försvarsbeslutet 1925 fastslogs det att belysningsformationerna samt luftvärnsartilleriet skulle överföras till artilleriet från ingenjörtrupperna, samt att Karlsborgs artillerikår därigenom skulle bilda ett luftvärnsartilleriregemente.[5]

Från den 1 januari 1928 omorganiserades artillerikåren till artilleriregemente. Därmed antogs det nya namnet Karlsborgs artilleriregemente (A 9).[4] Regementet övertog därmed beteckningen från Positionsartilleriregementet som sammanslogs med Smålands artilleriregemente (A 6).[2]

Karlsborgs artilleriregemente blev inte bara ett ledande förband inom utvecklingen av svenskt luftvärn, utan även det förband som samtliga svenska luftvärnsförband utvecklades ifrån. Den 1 juli 1937 fick luftvärnet en självständig ställning inom artilleriet. Därmed omorganiserades Karlsborgs artilleriregemente till luftvärnsregemente med namnet Karlsborgs luftvärnsregemente.[6]

Förläggningar och övningsplatserRedigera

Karlsborgs artilleriregemente var förlagda i slutvärnet vid Karlsborgs fästning. Förläggningen övertogs av Karlsborgs luftvärnsregemente. År 1961 övertogs förläggningen inom fästningen av Göta signalregemente (S 2).[7] Sedan 1984 är Livregementets husarer (K 3) förlagda till fästningen.

Heraldik och traditionerRedigera

Den 16 juni 1938 mottog regementet på Ladugårdsgärdet av kung Gustav V på dennes 80-årsdag ett förbandsstandar. Förbandsstandaren fördes vidare av Karlsborgs luftvärnsregemente fram till att det avvecklades 1961. Förbandsstandaren fördes fram till 1984 av Göta signalregemente (S 2). Den 8 oktober 1984 fördes förbandsstandaren av Luftvärnsskjutskolan (LvSS).[8] Sedan den 1 juli 2000 bevaras minnet av Karlsborgs luftvärnsregemente av Luftvärnsregementet (Lv 6).[2]

FörbandscheferRedigera

Kår- och regementschefer verksamma under åren 1920–1937:

  • 1920–1925: Bernhard Andrén
  • 1925–1933: Nils Ekelöf
  • 1933–1937: Jacques de Laval

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Kungl. Karlsborgs artillerikår 1920-01-01 1927-12-31
Kungl. Karlsborgs artilleriregemente 1928-01-01 1937-06-30
Beteckningar
A 10 1920-01-01 1927-12-31
A 9 1928-01-01 1937-06-30
Förläggningsorter och detachement
Karlsborgs garnison (F) 1920-01-01 1937-06-30

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1920–1927 var regementet underställt chefen för III. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Västra arméfördelningen, åren 1937–1937 chefen för III. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs den 26 juni 1931.[1]
  3. ^ Jacques de Laval blev sista chefen för regementet.

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 65
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 225-226
  3. ^ Kjellander (2003), s. 274-276
  4. ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 30
  5. ^ *Försvarsbeslutet 1925 i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  6. ^ Holmberg (1993), s. 31
  7. ^ Holmberg 1993, s. 32
  8. ^ ”Standar m/1938 för Karlsborgs luftvärnsregemente”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/011024263617. Läst 14 maj 2016. 

Tryckta källorRedigera

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris länk. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. Libris länk. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsningRedigera

  • Carlson, Gunnar, red (1957). Kungl. Karlsborgs luftvärnsregemente. Ystad. Libris länk 
  • Herlitz, Carl, red (1980). Luftvärnets historia. Stockholm: Militärhistoriska förl. Libris länk. ISBN 91-85266-14-0 

Externa länkarRedigera