Karlsborgs artilleriregemente
Karlsborgs artilleriregemente (A 9) var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1920–1937. Förbandsledningen var förlagd i Karlsborgs garnison i Karlsborg.[2][3][4]
| Karlsborgs artilleriregemente (A 9) | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Kungl. Karlsborgs artilleriregemente |
| Datum | 1920–1937 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Artilleriet |
| Roll | Utbildningsförband |
| Del av | III. militärområdet [a] |
| Föregångare | Boden-Karlsborgs artilleriregemente |
| Efterföljare | Karlsborgs luftvärnsregemente |
| Storlek | Regemente |
| Högkvarter | Karlsborgs garnison |
| Förläggningsort | Karlsborg |
| Färger | Mörkblå |
| Marsch | "Till fronten" (Rydberg) [b] |
| Befälhavare | |
| Regementschef | Jacques de Laval [c] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
| Truppslagstecken |  |
Historik
redigeraBildandet
redigeraKarlsborgs artilleriregemente har sitt ursprung ur Boden-Karlsborgs artilleriregemente (A 8), vilket delades i två delar den 1 januari 1920, Bodens artilleriregemente (A 8) och Karlsborgs artillerikår (A 10).[4] År 1921 genomfördes de första försöken med luftvärn inom armén. Genom försvarsbeslutet 1925 fastslogs det att belysningsformationerna samt luftvärnsartilleriet skulle överföras till artilleriet från ingenjörtrupperna, samt att Karlsborgs artillerikår därigenom skulle bilda ett luftvärnsartilleriregemente.[5]
Från den 1 januari 1928 omorganiserades artillerikåren till artilleriregemente. Därmed antogs det nya namnet Karlsborgs artilleriregemente (A 9).[4] Regementet övertog därmed beteckningen från Positionsartilleriregementet som sammanslogs med Smålands artilleriregemente (A 6).[2]
Pionjären
redigeraKarlsborgs artilleriregemente blev inte bara ett ledande förband inom utvecklingen av svenskt luftvärn, utan även det förband som samtliga svenska luftvärnsförband utvecklades ifrån. Den 1 juli 1937 fick luftvärnet en självständig ställning inom artilleriet. Därmed omorganiserades Karlsborgs artilleriregemente till luftvärnsregemente med namnet Karlsborgs luftvärnsregemente.[6]
Förläggningar och övningsplatser
redigeraKarlsborgs artilleriregemente var förlagda i slutvärnet vid Karlsborgs fästning. Förläggningen övertogs av Karlsborgs luftvärnsregemente. År 1961 övertogs förläggningen inom fästningen av Göta signalregemente (S 2).[7] Sedan 1984 är Livregementets husarer (K 3) förlagda till fästningen.
Heraldik och traditioner
redigeraDen 16 juni 1938 mottog regementet på Ladugårdsgärdet av kung Gustav V på dennes 80-årsdag ett förbandsstandar. Förbandsstandaren fördes vidare av Karlsborgs luftvärnsregemente fram till att det avvecklades 1961. Förbandsstandaren fördes fram till 1984 av Göta signalregemente (S 2). Den 8 oktober 1984 fördes förbandsstandaren av Luftvärnsskjutskolan (LvSS).[8] Sedan den 1 juli 2000 bevaras minnet av Karlsborgs luftvärnsregemente av Luftvärnsregementet (Lv 6).[2]
Förbandschefer
redigeraKår- och regementschefer verksamma under åren 1920–1937:
|
|
Namn, beteckning och förläggningsort
redigera
|
|
Galleri
redigera-
Slutvärnet vid Karlsborgs fästning -
Minnestavla på Fästningskyrkan över A 10, A 9 och Lv 1. -
Nattskjutning 1934 A 9 Karlsborg med lvkanon m/30 mot bogserat mål med belysning av fyra strålkastare. -
Officersmässen vid Karlsborgs fästning.
Se även
redigeraReferenser
redigeraAnmärkningar
redigera- ^ Åren 1920–1927 var regementet underställt chefen för III. arméfördelningen, åren 1928–1936 chefen för Västra arméfördelningen, åren 1937–1937 chefen för III. arméfördelningen.
- ^ Förbandsmarschen antogs den 26 juni 1931.[1]
- ^ Jacques de Laval blev sista chefen för regementet.
Noter
redigera- ^ Sandberg (2007), s. 65
- ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 225-226
- ^ Kjellander (2003), s. 274-276
- ^ [a b c] Holmberg (1993), s. 30
- ^ *Försvarsbeslutet 1925 i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
- ^ Holmberg (1993), s. 31
- ^ Holmberg 1993, s. 32
- ^ ”Standar m/1938 för Karlsborgs luftvärnsregemente”. digitaltmuseum.se. https://digitaltmuseum.se/011024263617. Läst 14 maj 2016.
Tryckta källor
redigera- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8
Vidare läsning
redigera- Carlson, Gunnar, red (1957). Kungl. Karlsborgs luftvärnsregemente. Ystad. Libris 10959978
- Herlitz, Carl, red (1980). Luftvärnets historia. Stockholm: Militärhistoriska förl. Libris 7747326. ISBN 91-85266-14-0
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Karlsborgs artilleriregemente.- Carlsborgs Fästnings Kamratförening
