Positionsartilleriregementet (A 9) var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1903–1927. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm.[2][3][4]

Positionsartilleriregementet
(A 9)
Emblem för Positionsartilleriregementet
Information
Officiellt namnPositionsartilleriregementet
Datum1903–1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypArtilleriet
RollTungt fältartilleri
Del avIV. arméfördelningen [a]
EfterföljareSmålands arméartilleriregemente
StorlekRegemente
HögkvarterStockholms garnison
FörläggningsortStockholm
BeskyddareSankta Barbara
FärgerMörkblå     
Marsch"Positionsartilleriregementets marsch" (Monthan) [b]
Årsdagar4 december [c]
Befälhavare
RegementschefGustaf af Wetterstedt [d]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1906

Historia redigera

 
Oswald Kuylenstierna iklädd regementets uniform med en Attila m/1872 för en major.

Positionsartilleriregementet tillkom genom försvarsbeslutet 1901 och bildades officiellt den 23 januari 1903 i Stockholm. Dock hade värnpliktsutbildning redan påbörjats i Stockholm den 24 april 1902.[4] I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För Positionsartilleriregementet innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen A 9. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.[5]

Inför försvarsbeslutet 1925 lämnade den 15 mars 1923, en från 1919 tillsatt försvarsrevision, sitt huvudbetänkande, vilken föreslog att Positionsartilleriregementet skulle omorganiseras och tilldelas namnet Stockholms artilleriregemente. Det omorganiserade regementet skulle bestå av en haubits- och en luftvärnsdivision.[6] Riksdagen beslutade dock genom försvarsbeslutet 1925 att Smålands artilleriregemente skulle avvecklas och utgå ur freds- och krigsorganisationen den 31 december 1927. Vidare skulle Positionsartilleriregementet omorganiseras bland annat genom att ballongformationer ur ingenjörtrupperna skulle överföras till Positionsartilleriregementet, som då samtidigt skulle bilda ett arméartilleriregemente.[7] I praktiken blev det dock så att Positionsartilleriregementet sammanslogs den 1 januari 1928 med Smålands artilleriregemente och antog namnet Smålands arméartilleriregemente (A 6). Den 4 oktober 1927 hölls i Stockholm en avvecklingsceremoni över Positionsartilleriregementet. Kvarvarande delar i Stockholm övergick från den 1 januari 1928 till en avvecklingsorganisation, vilken upplöstes i sin tur den 31 mars 1928.[4][2]

Verksamhet redigera

Regementet var ett tungt artilleriförband organiserat på två divisioner om tre batterier, beväpnade med 12 centimeters positionshaubitser samt kulsprutor. Positionsartilleri var pjäser med hög lavett avsedda att stå bakom en fästningsvall. År 1906 beslutade man att anskaffa 15cm haubits m/06 till regementet, vilka tillfördes samtliga batterier vid regementet 1919.[8]

Förläggningar och övningsplatser redigera

När regementet bildades förlades det 1902 till Kvarteret Krubban vid Storgatan i Stockholm, vilket var ett kasernetablissement som ursprungligen hade uppförts till Livgardet till häst. Efter att Positionsartilleriregementet sammanslogs och uppgick i Smålands arméartilleriregemente, blev den nya förläggningen i Jönköping.[4] Det tomma kasernetablissementet som Positionsartilleriregementet lämnade efter sig beslöt regeringen att upplåta åt Statens historiska museer.

Förbandschefer redigera

Nedan anges regementscheferna åren 1903–1927.[3]

Namn, beteckning och förläggningsort redigera

Namn
Kungl. Positionsartilleriregementet 1903-01-23 1927-12-31
Avvecklingsorganisation 1928-01-01 1928-03-31
Beteckningar
№ 9 1903-01-23 1914-09-30
A 9 1914-10-01 1927-12-31
Förläggningsorter och övningsfält
Stockholms garnison (F) 1902-04-05 1928-03-31

Galleri redigera

Se även redigera

Referenser redigera

Anmärkningar redigera

  1. ^ Åren 1903–1927 var regementet underställt chefen för IV. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs cirka 1905.[1]
  3. ^ Helgondag för Sankta Barbara.
  4. ^ Wetterstedt blev sista chefen vid regementet.

Noter redigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 55
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 214–215
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 297
  4. ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 29
  5. ^ von Konow (1987), s. 18
  6. ^ ”Positionsartilleriet”. a6kamrat.se. http://www.a6kamrat.se/index.php?option=com_content&view=article&id=54. Läst 13 januari 2019. 
  7. ^ 1925 års försvarsbeslut i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  8. ^ Carlquist (1937), s. 1084

Tryckta källor redigera

Vidare läsning redigera

  • Herlitz, Carl (1989). Kungl. Positionsartilleriregementet. Stockholm. Libris 9900672 

Externa länkar redigera