Öppna huvudmenyn

Positionsartilleriregementet (A 9), var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1903–1927. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm.[2][3][4]

Positionsartilleriregementet
(A 9)
MILI.002835.jpg
Emblem för Positionsartilleriregementet
Officiellt namnPositionsartilleriregementet
Datum1903–1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypArtilleriet
RollTungt fältartilleri
StorlekRegemente
EfterföljareSmålands arméartilleriregemente
Del avIV. arméfördelningen [a]
HögkvarterStockholms garnison
FörläggningsortStockholm
BeskyddareSankta Barbara
FärgerLjusgrå     
Marsch"Positionsartilleriregementets marsch" (Monthan) [b]
Årsdagar4 december [c]
Befälhavare
RegementschefGustaf af Wetterstedt [d]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1906AM.040833.jpg

Innehåll

HistoriaRedigera

Positionsartilleriregementet tillkom genom försvarsbeslutet 1901 och bildades officiellt den 23 januari 1903 i Stockholm. Dock hade värnpliktsutbildning redan påbörjats i Stockholm den 24 april 1902.[4] År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom armén. För Positionsartilleriregementet innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen A 9. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena mellan truppslagen samt från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente.

Inför försvarsbeslutet 1925 lämnade den 15 mars 1923, en från 1919 tillsatt försvarsrevision, sitt huvudbetänkande, vilken föreslog att Positionsartilleriregementet skulle omorganiseras och tilldelas namnet Stockholms artilleriregemente. Det omorganiserade regementet skulle bestå av en haubits- och en luftvärnsdivision.[5] Riksdagen beslutade dock genom försvarsbeslutet 1925 att Smålands artilleriregemente skulle avvecklas och utgå ur freds- och krigsorganisationen den 31 december 1927. Vidare skulle Positionsartilleriregementet omorganiseras bland annat genom att ballongformationer ur ingenjörtrupperna skulle överföras till Positionsartilleriregementet, som då samtidigt skulle bilda ett arméartilleriregemente.[6] I praktiken blev det dock att Positionsartilleriregementet sammanslogs den 1 januari 1928 med Smålands artilleriregemente och antog namnet Smålands arméartilleriregemente (A 6). Den 4 oktober 1927 hölls i Stockholm en avvecklingsceremoni över Positionsartilleriregementet. Kvarvarande delar i Stockholm övergick från den 1 januari 1928 övergick kvarvarande till en avvecklingsorganisation, vilken upplöstes i sin tur den 31 mars 1928 [4][2]

VerksamhetRedigera

Regementet var ett tungt artilleriförband. Regementet organiserades på två divisioner om tre batterier, beväpnade med 12 centimeters haubitser samt kulsprutor. År 1906 beslutade man att anskaffa 15 centimeters tunga fälthaubitser till regementet. År 1919 utrustades samtliga batterier vid regementet med denna typ av artilleripjäs.[7]

Förläggningar och övningsplatserRedigera

När regementet bildades förlades det 1902 till Kvarteret Krubban vid Storgatan i Stockholm, vilket var ett kasernetablissement som ursprungligen hade uppförts till Livgardet till häst. Efter att Positionsartilleriregementet sammanslogs och uppgick i Smålands arméartilleriregemente, blev den nya förläggningen i Jönköping.[4] Det tomma kasernetablissement som Positionsartilleriregementet lämnade efter sig beslöt regeringen att upplåta åt Statens historiska museer.

FörbandscheferRedigera

Nedan anges regementscheferna åren 1903–1927.[3]

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Kungl. Positionsartilleriregementet 1903-01-23 1927-12-31
Avvecklingsorganisation 1928-01-01 1928-03-31
Beteckningar
№ 9 1903-01-23 1914-09-30
A 9 1914-10-01 1927-12-31
Förläggningsorter och övningsfält
Stockholms garnison (F) 1902-04-05 1928-03-31

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1903–1927 var regementet underställt chefen för IV. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs cirka 1905.[1]
  3. ^ Helgondag för Sankta Barbara.
  4. ^ Wetterstedt blev sista chefen vid regementet.

NoterRedigera

  1. ^ Sandberg (2007), s. 55
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 214–215
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 297
  4. ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 29
  5. ^ ”Positionsartilleriet”. a6kamrat.se. http://www.a6kamrat.se/index.php?option=com_content&view=article&id=54. Läst 13 januari 2019. 
  6. ^ 1925 års försvarsbeslut i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  7. ^ Carlquist (1937), s. 1084

Tryckta källorRedigera

  • Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1084 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsningRedigera

  • Herlitz, Carl (1989). Kungl. Positionsartilleriregementet. Stockholm. Libris 9900672 

Externa länkarRedigera