Röntgenstrålning är en typ av fotonstrålning, det vill säga joniserande elektromagnetisk strålning med kort våglängd (cirka 0,01–10 nm) och höga fotonenergier (100 eV – 100 keV).

Strålning
Elektromagnetisk
Partikelstrålning
Övrigt

Elektromagnetiskt spektrum[1][2][3]
Frekvensområde Frekvens Våglängd Fotonenergi Intervallbredd
Audiofrekvens 30 kHz3 Hz 10 km100 Mm < 12,4 feV
Radiofrekvens 300 MHz30 kHz 1 m10 km 1,24 µeV12,4 feV 4 B
Mikrovågor 300 GHz300 MHz 1 mm1 m 1,24 meV1,24 µeV 3 B
Infraröd (IR) 4050,3 THz 740 nm1 mm 1,7 eV1,24 meV 3,1 B
Synligt ljus 789–405 THz 380–740 nm 3,3 eV1,7 eV 0,3 B
Ultraviolett (UV) 300 PHz789 THz 1–380 nm 1,24 keV3,3 eV 2,6 B
Röntgenstrålning (X) 30 EHz300 PHz 10 pm1 nm 124 keV1,24 keV 2 B
Gammastrålning (γ) > 30 EHz < 10 pm > 124 keV
Röntgens bild av Albert von Köllikers hand från 23 januari 1896.
En röntgenbild av en bärbar dator från 2010.

Röntgenstrålningen upptäcktes av forskaren Wilhelm Conrad Röntgen 1895, som fick det allra första Nobelpriset i fysik 1901 för den bedriften.

De kortare våglängderna förmår tränga igenom en människokropp, bättre genom vävnad än genom ben, vilket gör denna strålning lämplig att använda inom till exempel sjukvården för röntgenundersökningar.

Uppkomst

redigera

Röntgenstrålning kan alstras genom att elektroner i vakuum accelereras mot ett metallstycke. När elektronerna avlänkas av atomkärnor i anoden, uppstår ett brett spektrum av röntgenvåglängder – bromsstrålning – där den högsta fotonenergi i keV ges av accelerationsspänningen i kilovolt. Det uppstår också karakteristisk röntgenstrålning, med våglängder som är kännetecknande för grundämnena i anodmaterialet.

Med en enkel kalkyl:

 

där h är Plancks konstant, c är ljusets hastighet, λmin är röntgenstrålningens kortaste våglängd, U är spänningen och q är elektronens laddning, så kunde Bengt Edlén bestämma värdet på Plancks konstant.

Röntgenstrålning kan även genereras vid kosmiska processer (exempelvis i solen) och i en synkrotron.

Genom att skicka röntgenstrålning genom ett okänt material kan man ta reda på vilka ämnen det innehåller, även när det rör sig om ett pulver.

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ Spectral Colors HyperPhysics, Department of Physics and Astronomy, Georgia State University. Läst 28 augusti 2016. Arkiverad 24 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ^ Elert, Glenn. ”The Electromagnetic Spectrum, The Physics Hypertextbook”. Hypertextbook.com. http://hypertextbook.com/physics/electricity/em-spectrum/. Läst 16 oktober 2010. 
  3. ^ ”Definition of frequency bands on”. Vlf.it. http://www.vlf.it/frequency/bands.html. Läst 16 oktober 2010. 

Externa länkar

redigera